Vad är viktigast i skolan? Att lära sig läsa, skriva och räkna tror jag alla är överens om att det är tre saker som kommer väldigt högt upp på listan. Vad färre tänker på är att det förstnämnda är mer eller mindre ett krav för att man ska kunna uppnå någon som helst nivå inte bara på de två andra sakerna utan i stort sett varje ämne i den svenska läroplanen.
Alla kan väl läsa? Ja, men det finns en skala där man mäter läsförmågan, eller snarare läsförståelsen. Det handlar dels om att kunna få upp en vettig läshastighet, dels att förstå vad texter handlar om.
Ju tidigare ett barn lär sig detta, desto enklare blir det i skolan även i andra ämnen.
Forskaren Martin Ingvar har slagits för att ge läsningen rätt fokus i många år men det är först på senare år som han och andra verkligen har fått gehör. Det man nu säger är att från det att barnet är ett-två år gammalt så bör föräldrarna läsa för det minst trettio minuter varje dag. Gör man det kommer barnet att utveckla ett mycket större ordförråd än vad det annars hade gjort. Dessutom: man ska fortsätta med högläsning även efter att barnet självt lärt sig läsa.
När barnet sedan börjar lära sig läsa bör man låta det läsa minst en kvart om dagen. Det finns varianter på detta, en del menar att det bör läsa mer än så.
Men det viktiga är att man tränar upp läsförmågan på samma sätt som man tränar upp allt annat här i livet – övning ger färdighet. Man måste träna mycket och man behöver göra det koncentrerat.
Har du reflekterat över något i det jag skriver här ovan?
Föräldrarna är helt avgörande för hur bra barnet kommer att lära sig läsa. En halvtimme om dagen hemma ger 3,5 timmes högläsning och en kvart om dagen ger 1 h och 45 min lästräning för barnet. Varje vecka. På ett år ger det 182 timmars högläsning och 91 timmar lästräning. Förmodligen lite mindre eftersom det är nästan omöjligt som småbarnsförälder att lyckas med sina intentioner varje dag hela året…
Men för ett barn som växer upp i ett hem utan böcker? Föräldrar som kanske inte har råd att köpa nya böcker och av någon anledning inte orkar/hinner låna på biblioteket? Eller föräldrar som själva har dålig läsförmåga och kanske tycker det är både jobbigt och lite pinsamt att läsa för barnen, framför allt när dessa blir större och börjar läsa och nästan är ikapp föräldrarna vid sju års ålder. Ja, det finns ju dessutom ärligt en grupp föräldrar som inte kan läsa ett ord svenska men ändå ska stötta sina barn i att lära sig läsa.
Det är när jag inser detta som jag blir riktigt orolig för våra svenska skolbarn och framtiden. Det är klart att de tränar läsning i skolan också, säkert mer idag än för tio år sedan. Men med den begränsade skoltiden finns inte utrymme för hur mycket som helst.
När barnen väl knäckt koden gäller det att fortsätta utmana dem, hitta nya spännande och intressanta böcker som lockar dem till att läsa. Som får dem att utöka den där kvarten varje dag till både en halvtimme och en timme. Då inser vem som helst vilket försprång dessa elever får jämfört med en jämnårig som dels inte fått upp hastigheten och dels inte får något som helst stöd eller förebilder hemma för att göra det.
Fortfarande är det alldeles för många femtonåringar som tillåts gå ut nian utan att ha tränat upp en läsförmåga som gör att de kan klara gymnasiet eller ens vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.
Det svåraste som förälder tycker jag är att visa för barnen att man själv läser böcker. För ofta gör man ju det efter att barnen somnat. Eller så gör man som jag – och konsumerar fler ljudböcker än pappersböcker…
Fotnot: mina egna böcker i serien InnebandyPiraterna är populära bland idrottande barn och ungdomar i åldern 10-18 år, många föräldrar vittnar om hur intresset för innebandy lyckats få barnen att läsa romaner med innebandyspelare i huvudrollen. För mig är det bara ytterligare ett bevis på tesen – vill du stimulera barnens läsning ska du servera dem böcker kring deras intressen.