I sociala medier dyker det ibland upp diskussioner om hur digitaliseringen har gått för långt och rentav att det var bättre förr. Det hörs exempelvis i debatten om skola och vård.

Det blir dock snart uppenbart att debattörerna inte har en aning om vad digitalisering egentligen innebär och det som de kritiserar är en påbörjad eller pågående datorisering.

Digitaliseringen har i de flesta fall knappt börjat. Jag har bäst inblick i skolans datorisering/digitalisering eftersom mina barn gått där under mer än ett decennium. Skolan är inte digitaliserad överhuvudtaget skulle jag vilja påstå.

Däremot försöker skolan att överföra analoga processer till datorer med blandat resultat. Att det går trögt beror både på ovilja till förändring bland personalen och på att man gjort usla upphandlingar av halvdana system (japp, Unikum jag talar om er även om dagens produkt är aningen bättre än den var för fem år sedan).

Vem vill förändras? Om du har jobbat på ett sätt i tio eller trettio år är förändring jobbig, framför allt om inte de nya verktyg som erbjuds är perfekta. Men om vi inte hade förändrats hade jag fortfarande skrivit dessa rader på en skrivmaskin och du hade inte kunnat läsa dem förrän om några veckor. Om jag ens nått ut till dig. Kanske hade jag skickat dem med fax eller som ett brev på posten.

Digitalisering är att samla enorma mängder data och använda dessa för att förbättra en process eller ge bättre beslutsunderlag. Digitalisering är att kunna individanpassa saker som (ofta ekonomiskt ibland praktiskt) var helt omöjliga att individualisera tidigare.

Så ibland är det bra att faktiskt lyfta blicken och titta bakåt. Att inse hur mycket tekniken har underlättat för oss. Att jag kan plocka upp mobilen och få en hyfsat bra prognos på hur vädret ska utvecklas de närmsta timmarna och dagarna. En prognos som kommer att uppdateras kontinuerligt när ny data blir tillgänglig. Var det bättre förr när du läste kartbilder över södra Sverige baserad på data från SMHI, tryckta i din morgontidnign gjorda ett dygn tidigare eller såg en meterolog på tv berätta hur vädret ska bli i hela Sverige på några minuter? Nej, självklart inte.

Reflektion: Vädret på TV hade fortfarande ett värde för tittarna 1992, men år 2022 är det där värdet väldigt nära noll. Titta på bilden ovan och sug in ironin i texten i bildens nederkant.

“Det är så krångligt med appar när jag ska åka buss och tåg”, gnäller någon utan att reflektera över ifall det var så praktiskt att bära med sig en tryckt tidtabell över alla buss- och tåglinjer och stå förgäves och vänta på en buss som aldrig kom utan att veta om den var inställd eller om du missat den.

Det man däremot ska fundera över är om skolan och vården har nyttjat tekniken lika väl som exempelvis kollektivtrafiken för att utveckla sin verksamhet.

Därefter kan man konstatera att kollektivtrafiken står inför än större förändringar tack vare digitalisering och automatisering. Och exempelvis Skånetrafiken har bara skrapat på ytan för vad som faktiskt är möjligt när det kommer till prissättning och styrning av resandet. Nästa stora tekniksprång blir när vi har självkörande eldrivna bussar och bilar. Den dagen kanske busslinjer och tidtabeller blir lika främmande för framtida generationer som pappersbiljetterna med 10 resor där chauffören datumstämplade en genomförd resa …

På samma sätt kan en digitaliserad skola innebära att “årskurser” försvinner och ersätts av individanpassat lärande på aktuell kunskapsnivå. Jag förstår att det är abstrakt. Vem hade för 40 år sedan förutspått att vi alla skulle ha en dator trådlöst uppkopplad mot en stordator dygnet runt – i vår ficka. Med en skärm hundra gånger bättre än tv-apparaterna?

Återigen, förväxla inte datorisering med digitalisering. Det finns definitivt inslag av datorisering i både vård och skola som stjäl onödig tid. Men det betyder bara att vi behöver utveckla plattformar och teknik för att gå till digitalisering. På samma sätt som vi gick från faxar och telefoner med sladd i väggen till digital mobil kommunikaton.

Bokbranschen då, är den digitaliserad? Nja, den är i alla fall fullt ut datoriserad. Med undantag för att några enstaka författare använder papper och penna eller skrivmaskin för sina manus så sker hela processen med datorers hjälp ända fram tills en stor del av böckerna fortfarande trycks på papper. Och de digitala böcker vi har är inte heller fullt utvecklade, det återstår fortfarande några tekniksprång där och att lösa affärsmodellerna.

Och kanske har även pappersboken fortsatt en roll i bokbranschen om trettio år. Om inte annat som samlarobjekt. Kanske kommer vi att se det som ett inredningsobjekt, en statuspryl med bokhyllor igen just för att de blir ovanligare. Eller så kommer branschen att se det som en intäktskälla och använda det samlarbeteende som finns i vårt DNA.