För en vecka sedan körde vi förbi mammas grav och jag tog den här bilden som ändå inte kan återge ljuset och färgerna. Som liten drömde hon om att bo på en bondgård så jag kan tänka mig att hon skulle tyckt att det här var vackert, där hon nu vilar i skuggan av ett träd och på andra sidan muren ett blommande rapsfält. Vid den här tiden på året hade man hittat henne på knä i trädgården hukad över en rabatt, i en ständig kamp med ogräset. Men sista gången vi firade Mors dag var för sex år sedan. Alldeles för tidigt. Alltid saknad, aldrig glömd. ❤️