Nollvisionen i trafiken firar 20 år. Är det inte dags att införa en Nollvision även för kriminalitet?
I dessa oroliga tider där hjärntvättade kriminella begår avskyvärda brott som ibland ter sig helt obegripliga är det lätt att ropa på nolltolerans. Jag tänkte själv så förr. Nolltolerans mot knarkare, släng dem i fängelse. Nolltolerans mot alla brott. Lås in de kriminella och kasta bort nyckeln. Den som har mördat har förverkat sin rätt att leva.
Men efterhand som jag läst på så är det uppenbart att det inte fungerar. Att någon riskerar 100 års fängelse eller dödsstraff avskräcker inte. Snarare kan det förvandla brottslingar till än mer desperata och våldsamma när de vet att om de åker fast så är det slut. Då tillbringar de resten av livet i fängelse. Det är klart att man gör vad som krävs för att undvika det.
De flesta kriminella är nämligen inte så rationella att straffet avskräcker, då hade de inte begått brott från första början.
Självklart behöver vi fler och ännu vassare poliser för att kunna utreda brott och fälla brottslingar snabbt. Men det är inte lösningen på problemet. Tvärtom riskerar det att bara landa i politiska föreställningar och kulisser av statistik.
Låt oss titta på en myndighet som har en tydlig vision. Trafikverket. För tjugo år sedan antogs Nollvisionen. Utgångspunkten för Nollvisionen är det etiska ställningstagandet att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken.
Efter det har man jobbat mot den ledstjärnan. När den antogs dog runt 500 personer varje år i trafiken. Förra året (2016) omkom 270 personer.
Jaha, så ska vi ha Nollvisionen att inga brott ska begås då? Vi hade kunnat ha det, men det hade förmodligen blivit svårt att sälja in och riskerat att snöa in på längre straff och hårdare tag.
Men jag tänker att vi skulle kunna tillämpa en annan Nollvision som skulle vara effektiv mot en väldigt stor del av brotten som begås i Sverige. Och den skulle påverka hur hela samhället agerar – inte bara polis och rättväsende.
Antag att Nollvisionen innebar det etiska ställningstagandet att ingen person ska rekryteras till kriminella organisationer. För det är väl ändå det som är vårt stora problem idag – den organiserade brottsligheten? Oavsett om den drivs av ekonomiska, religiösa, politiska eller andra mer diffusa mål.
Självklart ska vi fortsätta sätta kriminella bakom lås och bom. Men det är mer effektivt att lägga stora resurser på att fånga upp de unga (och i viss mån äldre) som rekryteras till de här grupperna. Skolan är ett område där man givetvis måste se till att alla elever lär sig läsa och räkna innan de släpps ut. Föreningslivet är ett annat som behöver få mer resurser och även jobba med att eliminera, eller erbjuda alternativ till, elitsatsningar i unga år och alternativ till dem som inte vill tävla eller idrotta.
Ju närmre Nollvisionen man sedan kommer, desto mer obekväma beslut kommer att krävas. Trafikverket har exempelvis några givna kvar som att göra det obligatoriskt med alkolås i alla bilar, att låta polisen lägga mer resurser på att övervaka avstånd än hastighet och i slutändan kommer vi att få ett beslut som innebär att människor som förare inte tillåts på allmän väg.
En nollvision om rekrytering till kriminella organisationer kommer säkert att leda fram till att arbetslösa blir resurser för ideella föreningar. Det kommer att ge större fokus på att sänka medlemsavgifter och kostnader för att utöva olika idrotter och andra hobbies. Och det kommer att ställa än högre krav på arbete mot mobbing.
Jag tror också att en Nollvision skulle förändra hur vi ser på kriminalvården och hur vi hanterar dömda brottslingar som faktiskt har tagit sitt straff och släppts ut i frihet. Hur förhindrar vi att de rekryteras och blir återfallsförbrytare?
PS – Banverket ingår numera i Trafikverket och för den delen av verksamheten är det tydligt hur det kan gå om det saknas en tydlig vision. Vad sägs om Nollvisionen – ingen som reser med tåg ska komma försent? Det hade troligen ändrat hur de jobbar.