Det är alltid lite känsligt att ge ärliga omdömen om dina vänner. Oavsett om det är när du går på middag och köttet är överstekt och torrt eller du går på konsert och vännernas barn sjunger falskt. Eller du ser någon spela fotboll och är sämst på plan.
Sen kommer frågan:
– Vad tyckte du? Ärligt nu!
Ja. Som författare så känner man många författare och vi läser förstås varandras böcker så ofta det går. Jag försöker läsa en hel del Hoi-författare såklart eftersom jag är delägare i förlaget. Men jag vill också hinna läsa en del bästsäljande författare, omtalade författare och mina egna favoritförfattare.
Och sen känner jag numera en massa författare på alla möjliga förlag som man träffar på Bokmässan och i andra sammanhang. Alla skriver de böcker i rasande tempo och en del av dem är till och med bästsäljande numera. Då vill jag givetvis läsa en del av deras böcker också.
Men eftersom jag har svårt att hitta lästid så blir det alltmer ljudböcker. Jag lyssnar numera på en hel del ljudböcker.
Så för att ducka lite för “vad tyckte du ärligt” men ändå svara så tänkte jag plocka ut tre böcker/författare som jag lyssnat på senaste tiden som jag vill rekommendera. Tre svenska författare som dessutom är trevliga personer. Vilket man kanske inte riktigt vågar tro när man läser deras böcker eftersom dessa är ganska ruskiga emellanåt.
Jag har lyssnat på Anders tre första böcker, Geim, Buzz och Bubble, som handlar en hel del om hur data om oss kan brukas och missbrukas. Spännande IT-thrillers med glimten i ögat. Jag älskade dem, kan verkligen rekommenderas.
Därför var jag lite nyfiken på hans nya serie som inleddes med MemoRandom förra våren. Den ska dessutom bli tv-serie i USA! Grattis till det.
Nåväl, jag tyckte att MemoRandom på många sätt var mer välskriven än Geim-trilogin. Precis som många andra författare har Anders blivit skickligare. Storyn har en del gemensamt med de tre första böckerna, hur information kan vara mer värt än mycket annat här i världen.
MemoRandom är en spännande thriller, men personligen gillar jag fortfarande Geim-böckerna lite mer. Kanske för att det var mer humor i dem?
Lars Wilderäng
Stjärnklart
När det gäller Wilderäng har jag inte läst hans tidigare böcker utan började med Stjärnklart som är första delen i en ny serie. Andra delen, Stjärnfall, kommer i slutet av juli.
Det här är en dystopi som faktiskt har en del gemensamt med de la Mottes teman. Wilderäng fokuserar dock mer på vårt beroende av teknik och framför allt elektronik. Utan att avslöja för mycket av handlingen så går det från vår vardag idag och en epidemi av trasiga telefoner som leder vidare till strömavbrott och kaos.
Det märks att Lars är väl insatt i det militära vilket skapar en extra trovärdighet.
En rätt läskig bok eftersom det faktiskt känns lite som att det skulle kunna hända.
Carin Gerhardsen
Falleri, Fallera, Falleralla
Jag lärde känna Carin på Bokmässan för några år sedan och hade då inte läst någon av hennes böcker. Det är rätt vanligt, man träffar ju hur många författare som helst i olika sammanhang och alltför ofta har man inte läst något av dem och har faktiskt rätt dålig koll på vilken sorts böcker de egentligen skriver.
Carins ljudböcker är dessutom inlästa av Stefan Sauk som är en fantastiskt duktig berättarröst. Jag lyssnade på hennes förra bok Tjockare än vatten i höstas tror jag och så nu för någon vecka sedan den nya Falleri, Fallera, Falleralla. Dessa två är del sju och åtta i hennes succéserie Hammarbyserien.
Böckerna kretsar kring en grupp poliser som leds av kriminalkommissarie Conny Sjöberg på Hammarby polisstation på Södermalm i Stockholm. Den hyllade serien har översatts till mer än tjugofem språk och belönats med flera priser.
Nu har hon dessutom deklarerat att Falleri blir sista boken i serien och därför har läsarna säkert stora förväntningar på upplösningen. Jag tycker att hon infriar dem.
När jag lyssnade på den senaste boken så hade jag alldeles innan det lyssnat på Harlan Coben (en av mina favoritförfattare) och jag tyckte mig höra en del likheter i temat. Coben gillar att bygga berättelser på saker som hänt i det förgångna och som efter många år sedan kommer upp till ytan igen.
När jag säger att Gerhardsen är en svensk Coben så hoppas jag att hon tar det som beröm.
Så det var alltså tre boktips. Eller rättare sagt, Gerhardsen har ju skrivit åtta böcker, Wilderäng har skrivit tre och de la Motte har fyra böcker. Så där har du 15 böcker att läsa – eller lyssna på!
Visst blev ni lite överraskade av att ingen av de här tre böckerna påminner särskilt mycket om Fem stjärnor för Färglösa eller InnebandyPiraterna-serien? Samtidigt som jag vågar påstå att jag har lärt mig en hel del av exempelvis Harlan Cobens berättarteknik. Som författare kan man inte låta bli att analysera när man läser andras böcker. Hur funkade det greppet? Hur placerades den ledtråden? Det är ju inte så att man imiterar en stil utan man blandar en cocktail av olika förebilder. Förhoppningsvis till en unik blandning som kommer att tilltala en viss grupp av läsare.
Trevlig läsning!