Har sett ett par avsnitt av Så mycket bättre den här säsongen (den femte i ordningen). Konceptet är smart. Hitta ett antal före detta stjärnor, några unga på väg upp i karriären och några som kört fast i karriären och låt dem umgås under en vecka på Gotland och göra covers på varandras låtar. I år deltar Amanda Jenssen, Orup, Ola Salo, Carola Häggqvist, Kajsa Grytt, Love Antell och Johan T Karlsson.
I veckan meddelades förresten att det ska göras en variant med svenska deckarförfattare. Där verkar det dock inte vara så att de ska skriva berättelser om varandras karaktärer utan istället lösa deckargåtor.
Men när jag såg lördagens avsnitt av Så mycket bättre och det var en artist som för mig dittills var helt okänd (Johan T Karlsson) och jag under programmet ärligt kunde säga att jag inte kände igen en enda av hans låtar så försvanna mycket av värdet med programmet. De visade lite klipp av vad han gjort och det var absolut inte dåligt. Däremot inget som lämnade avtryck hos mig. Och där, i det ögonblicket insåg jag hur mycket musikbranschen har gemensamt med bokbranschen.
Det vimlar nämligen av talangfulla och duktiga människor som gör sin grej och gör de väldigt bra. De kan hålla på i åratal och många av dem kan faktiskt leva på vad de gör. Men det är inte samma sak som att de blir kändisar. Inte bland allmänheten, däremot bland ett antal hängivna fans.
Det är samma sak med författare. Det finns de som är helt okända om du frågar någon på gatan men som ändå säljer tusentals böcker och ibland mer än de som faktiskt är kända. För att de håller till i någon nisch. Det finns svenskar som säljer betydligt mer böcker utomlands än de gör i Sverige.
Men det finns också mängder av författare och musiker som harvar på i skymundan. Som är minst lika duktiga som dem som slagit igenom, men av någon anledning gör de ändå inte det. Kanske för att de inte fått spela in rätt låtar, kanske för att de inte har förmågan att (eller ens vill) skriva hits.
Jag misstänker att både musiker och författare ibland lockas att välja den enkla vägen. Spela in eller skriva det som folk verkar gilla, det som ligger högst på topplistorna. Men samtidigt är jag övertygad om att de som verkligen lyckas är de som gör det de älskar. Oavsett om det är inne just nu eller ej. Det blir genuint. Det blir passionerat. Det blir äkta. Och i längden är det vad som krävs för att sticka ut i mängden.
En annan fråga är ju om deckare är för bokbranschen vad melodifestivalen är för musikbranschen?