Såg trailern för nya storfilmen Guardians of the Galaxy, som är baserad på serietidningskaraktärer. Något som blivit verkligt populärt de senaste åren, samtidigt som läsandet av dessa tecknade serier sjunkit de senaste decennierna.
Men även om jag en gång i tiden gjorde en tidning om tecknade serier, och har en enorm seriesamling som samlar damm i garaget, så var det främst musiken som drog till sig min uppmärksamhet. Trailern ackompanjerades nämligen av Hooked on a Feeling, som jag genast associerade till Björn Skifs och Blue Swedes (Blåljus).
Häftigt att de plockar upp en svensk grupps låt sådär 40 år efteråt, tänkte jag. Sen googlade jag och insåg att det visserligen var Björn Skifs & Co som gjorde den populär när de fick en hit i USA med den 1974, men låten skrevs egentligen av Mark James och släpptes av BJ Thomas redan 1968. Fyra år senare släppte Jonathan King en version, där ooga-chakka lades till. Och sedan kom alltså Blue Swedes.
Det är spännande med musik, att den kan få nytt liv i form av covers eller att någon använder låten i en film eller en reklamfilm. Ibland kommer originalartisten då att uppmärksammas på nytt. Ibland glömmer nya lyssnare att det är en gammal låt och blir förvånade att höra att föräldrar eller far/morföräldrar en gång lyssnat på exakt samma låt, men kanske med ett helt annat tempo.
På samma sätt kan faktiskt böcker få ett nytt liv.
1986 skrev Winston Groom en roman som gavs ut i USA. Den var 228 sidor lång. Den sålde hyfsat, men under 10 000 ex inbundet. Under åren som följde närmade den sig 30-40.000 exemplar (uppgifterna varierar) med paperback-utgåvan. Men sedan upptäckte Hollywood storheten i en ung naiv mans berättelse och bestämde sig för att filmatisera den. Man tonade ner huvudpersonens sexliv och bitvis vulgära språk. Filmatiseringen “tog bort en del av de skarpa kanterna”, som författaren själv uttryckte sig.
Winston var journalist på Washington Star men sa upp sig för att bli författare vid 32 års ålder. Hans första roman Better Times Than These gavs ut 1978, en bok om vietnamveteraner. Hans andra roman As Summers Die (1980) nådde lite fler läsare. Och den tredje boken Conversations with the Enemy (1982) nominerades till Pulitzer Prize 1984. Han har faktiskt skrivit 16 böcker fram till dags dato, flera historiska fackböcker förutom romanerna.
När filmatiseringen gick upp på biograferna den 6 juli 1994, för drygt tio år sedan, fick boken på nytt ett uppsving. Inom loppet av tre veckor trycktes 800 000 exemplar av förlaget Pocket Books som köpt rättigheterna av Doubleday.
Filmen spelade in 677 miljoner dollar på biograferna, varav 55 miljoner den första helgen. Boken Forrest Gump har sedan dess sålt över 2,5 miljoner exemplar bara i USA. Den gavs ut på svenska 1994 av Forum. Som med andra ord inte upptäckt den förrän filmen kom… Och i sann Hollywood-anda beställdes en uppföljare av författaren som snabbt gavs ut 1995 med titeln “Gump & Co” (på svenska som Forrest Gump & son).
Forrest Gump (filmen) vann sex Oscars, bland annat bästa huvudroll (Tom Hanks). Även bästa manus baserat på en bok. Ingen av de sex vinnarna tackade författaren Groom på scen.
Och, när man pratar med folk idag så är det väldigt få som vet att filmen faktiskt baserats på en bok. Osäkert hur många unga biobesökare som i sommar kommer att veta att Guardians of the Galaxy innehåller karaktärer ur en serietidning. Eller att deras far- och morföräldrar lyssnade till en av låtarna redan på 70-talet.
När barnen idag hör Sean Banan sjunka “Ooa hela natten” vet de inte att det är en cover på en låt från 1980 (popgruppen Attack). En del unga föräldrar kanske rentav tror att det är en cover på “Smurfa hela dagen” eftersom den fanns med på Smurfhits 1997…
Funderar en del på hur mina egna böcker kommer att ses om tio eller femtio år. Bortglömda, ihågkomna eller återupplivade i ny form?