Självinsikt är bra för författare. Det finns en sjuka att drömma om att antingen bli en högt uppburen litteraturkritikerhyllad Augustprisvinnare eller en som skriver bestsellers som toppar försäljningslistorna och gör dig till miljonär. En och annan drömmer även om utopin att kombinera de två ovanstående.

De flesta författare har ett tema som de återkommer till. Undermedvetet. När man analyserar flera böcker av samma författare framträder mönster, likheter. Dessa beror förstås på författarens personlighet och erfarenheter och intressen.

Självklart kan man tänja gränserna för sitt författarskap. Testa andra genrer eller målgrupper. Exempelvis som jag som nu går från barn/ungdom till vuxna. Men det är sällan du kan göra radikala förändringar i stil och innehåll. Ditt undermedvetna styr ditt tema. Sen kan man träna upp sin teknik.

Ur ett kommersiellt perspektiv så handlar det om ditt löfte till läsaren. Vilken typ av bok förväntar sig hen att läsa när de plockar upp en bok med ditt namn på ryggen? Vill läsaren bli skrämd, glad, upprörd, nervös eller vilken känsla förknippas med dina böcker?

Jag läste igår två olika blogginlägg som berör samma tankar. Dels Anne Liljeroth som skriver om genre och hur en bok sorteras. Dels den amerikanska bästsäljande författarinnan CJ Lyons som skriver om hur man bygger sitt varumärke genom sitt skrivande.

Det fick mig än en gång att fundera över vart mitt författarskap är på väg. Vilken stil och vilket innehåll jag vill ha på mina böcker. Det hänger också ihop med att jag i dessa dagar nästan varje dag måste förklara vad Fem stjärnor för Färglösa handlar om, helst på max en minut. Kärnfullt och tydligt.

CJ Lyons har myntat “Thrillers with Heart”. Det är den typ av böcker hon skriver, oavsett huvudkaraktärer. Jag leker nu med tanken på hur jag kan formulera en lika träffsäker beskrivning på mina böcker.

Jag vet att ett återkommande tema i mina böcker är “stora visioner”. Att det finns en eller flera karaktärer som har stora visioner och vill förändra världen på ett eller annat sätt. Ett annat är humor. Även InnebandyPiraterna innehåller en del humor, i vissa fall subtila blinkningar som de som följt svensk innebandy lika länge som jag kan skratta åt och i vissa fall tydligare skämt mellan spelarna i laget.

Med Fem stjärnor för Färglösa tar jag ett steg till och humorn blir en av de bärande ingredienserna. Men det krävs och finns fortfarande en intrig och starka karaktärer och en dos allvar. Annars skulle det inte bli underhållande utan bara som en dålig film med ett stort antal dåligt sammanfogade sketcher.

Så hur kan man kategorisera sina böcker och sitt författarskap på ett bra sätt?

Visioner med humor – låter lite kul, men nästan lite ironiskt.

(böcker som) Förändrar världen med humor – blir kanske lite långt även om det funkar bra på engelska Changing the World with Humor.

Gemensamt för de båda ovan är att de inte tar avstamp i någon tydlig etablerad litterär genre. Det är inte som “Deckare med humor”.

Jag får fortsätta fila. Och se om ni läsare kan hjälpa mig på traven när ni läst om Färglösa.

Detta är inlägg #68 i #blogg100