De senaste dagarna har jag funderat en del över resurser. Brist på resurser och överflöd av resurser. Mat och raklödder är två bra exempel ur vardagen.

Låt oss börja med mat. I helgen zappade jag förbi ett program som handlade om maten i världen där det idag – om jag fattade rätt – slängs lika mer mat än vad som behövs för att mätta alla som svälter. Europa, USA och övriga industriländer slänger alltså mat för miljarder (27 procent av maten i USA slängs). Men även i Indien gick massor av grönsaker till spillo och det berättades hur bananplantager slängde bort fullt ätliga bananer i ofantliga mängder.

Det är inte utan att man tänker på hur mycket som sorteras ner i påsen för organiskt avfall. Matrester. Speciellt när man har barn som mitt i en måltid kan få för sig “nu orkar jag inte mer” eller “jag gillar inte” trots att man som förälder vet att det är lögn.

När jag växte upp pratades det slentrianmässigt om “tänk på barnen i Afrika” ifall det lämnades mat på tallriken. Mina föräldrar och deras generation har trots allt upplevt ransoneringen under andra världskriget och en tid då det inte var givet att du kunde köpa mat från all världens hörn året runt.

* * *

Lyssnar på Zlatans bok som ljudbok. Inläst av Jonas Malmsjö. Som även läst in Jens Lapidus “Livet Deluxe”. Det första kapitlet gav mig därför en något märklig upplevelse eftersom språket i Zlatans biografi är som hämtat ur ett kapitel om gangstrarna i Lapidus deckare och när berättarrösten dessutom är densamma så blev resultatet en aning förvirrande.

Men när jag väl mentalt passerat den spärren så är det en intressant historia Zlatan målar upp. Om känslan av att som barn öppna ett tomt kylskåp när det skriker i magen av hunger. Och då talar vi ändå Sverige på 1980- eller 1990-talet. I det fallet ett resultat av föräldrar fångade främst i missbruk.

Han säger det själv – hur förmedlar jag det till mina barn som aldrig upplevt det?

* * *

När man rakar sig trycker man upp en klick raklödder i handen och kladdar ut det över haka och kinder. När jag har en helt nyöppnad burk så blir det lätt en väldigt stor klick, ofta 2-3 gånger så stor som behövs och på slutet så inser jag att det kunde räckt till minst en kanske två rakningar. Istället för jag skölja ned löddret i handfatet.

Men mot slutet av burken, när trycket är lägre så kommer löddret långsammare och jag börjar snåla. Det är märkligt hur man då hushåller med löddret och de sista dropparna i burken räcker mycket längre än de första.

Samma effekt med tandkräm.

Eller för den delen en frys som du bestämt dig för att “äta tom” innan du frostar av den. Oanade reserver blottas när du vänder på varje frysklamp och granskar varje påse med infrysta middagsrester.

* * *

2004, när jag nystartade mitt företag efter att ha sagt upp mig från en fast tjänst, blev min inkomst av tjänst (dvs resultatet i min enskilda firma) under 40.000 kr – för hela året. Hur överlevde jag? Ja, dels på besparingar men också genom att dra ner mina utgifter och snåla ordentligt i allt från mat till nöjen.

Idag skulle det vara mycket svårare att dra ner utgifterna på samma sätt eftersom jag har sambo och barn och högre omkostnader. Men erfarenheten av att ha gjort det en gång gör att det inte skrämmer mig på samma sätt som det kanske gör för den som aldrig drivit företag och är livrädd för att tappa den trygghet som de ser sin månadslön som.

* * *

Den som har oändliga resurser kan också förbruka oändliga resurser. Värt att tänka på nästa gång någon skriker efter mer resurser.

* * *

Alkohol- och narkotikamissbruk är förmodligen en större anledning till att barn far illa än arbetslösheten i Sverige. Jag inser alltmer att vi har en alltför naiv inställning till droger och vad det kostar samhället varje minut.