Det finns inte mycket annat att göra än att applådera Zlatan, David Lagercrantz och Bonniers till en välregisserad PR-kupp kring släppet av boken Jag är Zlatan.

Om jag förstått det rätt så var receptet att förse stora delar av den svenska presskåren med förhandsexemplar. Och då inte i första hand bara recensenterna på kultursidorna, som alltid får recensionsexemplar innan böcker släpps i handeln, utan sportjournalister.
Dessutom tvingades de skriva på ett sekretessavtal som innebar att ingenting fick skrivas om innehållet i boken före den 9 november.
Resultatet: ja, min teori är att alla som läst den försökte hitta en egen unik vinkel och sedan började tävlingen om att skriva så många unika artiklar som möjligt om bokens innehåll för att bräcka konkurrenterna. På vägen tappade man perspektivet på hur mycket som det egentligen var rimligt att skriva om en bok.
Och när det väl hade skrivits massor av artiklar så var snöbollen i rullning och det var faktiskt motiverat att skriva mer eftersom intresset då var så stort.

Det var länge sedan en bok fick lika stort medialt genomslag. Patrik Sjöbergs bok rönte stor uppmärksamhet och ledde framför allt till stora effekter kring ett ämne som varit tabu inom friidrotten uppenbarligen. Den omtalade Kungaboken (Carl XVI Gustaf – den motvillige monarken) som kom ut för drygt ett år sedan och delade branschen ledde också till ett stort antal artiklar i media.

Men, det finns en skillnad. I skriverierna kring Zlatan var det mycket tydligt att det handlade om en bok. Och väldigt snabbt lyckades man få in vinkeln om försäljningen av boken och vilka enorma förhandsbeställningar det handlade om, trots att nätbokhandlarna haft större förhandsbeställningar av andra titlar.
Det rapporterades att boken var slutsåld överallt, men ändå såg man travar av böcker på vissa håll. (Även om den bevisligen var helt slut på andra håll). Ska bli spännande att se de slutliga försäljningssiffrorna om ett år. Om de nu redovisas.

Helt klart är i alla fall att boken om Zlatan är en PR- och försäljningssuccé. Sen konstaterar jag också att Zlatan & David hade tjänat betydligt bättre om de låtit Zlatan finansiera utgivningen och gett ut boken på Hoi Förlag med vår modell. Men vi kanske får chansen att matcha PR-kampanjen med någon bok i framtiden. Att överträffa den blir en utmaning, en del av hemligheten är trots allt Zlatans person som väcker känslor. Få är neutrala till honom, antingen älskar de eller så hatar de honom. Eller både och samtidigt.

Uppdaterat: HD har skrivit om försäljningen i Helsingborg, uppenbarligen tog den fart efter att jag såg högarna med böcker i skyltfönstret hos Akademibokhandeln. Att de trycker 450 000 exemplar totalt är imponerande, det kan inte vara mer än någon enstaka titel per år som når de volymerna i inbundet – alla förlag räknat. Samtidigt: det finns nog ingen annan bok bland de som sålt över 100 000 ex som fått så stort medieutrymme som Zlatan-boken inom loppet av så extremt kort tid. Jämför med de senaste årens absoluta storsäljare – Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann – som sålde i hundratusentals exemplar mest genom mun-mot-metoden och rekommendationer och där media vaknade först ett år efter utgivning och undrade vad som stod på.

Vi kan nog räkna med att marknaden nu kommer att dammsugas på idrottsprofiler och andra kändisar som kan vara intresserade av att skriva en biografi på toppen av sin karriär, innan de lägger av. En och annan kommer nog att sätta sig ner i jul och vara frestade att börja skriva.

Smygreklam: snart kommer min tredje roman, även den tredje i serien InnebandyPiraterna som har fått den fantasifulla titeln “Tredje säsongen”. Jag har inga förväntningar om att den ska sälja bättre än Zlatanboken. Men snart nu kan man nog förhandsboka den hos nätbokhandlarna Adlibris… Dessutom kan man köpa den vid smygreleasen i samband med FCH-AIK nu på måndag då de första exemplaren levereras.