När jag var yngre drömde jag om att bli serietecknare. Ja, författare var även det en tidig dröm i konkurrens med fotbollsproffs. Som alla andra som drömmer om att bli något så slukade jag allt som skrevs av kända serietecknare när det gällde hur de arbetade.
Jag minns speciellt Rune Andreasson (skaparen av Bamse) som ibland berättade hur det gick till när Bamseserien tecknades. Han åkte ofta iväg på resor till andra länder, satt på en sandstrand och skrev och skissade på manus till sina fantasifulla berättelser. Bland annat till Bali om jag inte minns helt fel.
Då tyckte jag väl att det visserligen verkade spännande men jag förstod inte heller varför han tvunget skulle åka till andra sidan jordklotet när han hade ett arbetsrum hemma.
Nu förstår jag. Som författare är det värdefullt att kunna koppla bort vardagen och därmed frigöra plats i sinnet för fantasin. När städning, handla mat och byta blöjor tar sin plats är det svårt att fokusera på berättelsen. Jag beundrar de författare som faktiskt gör det, trebarnsmammor som på något sätt lyckas finna de där minuterna varje dag som krävs för att skriva vidare på sina romaner.