InnebandyPiraterna 1-10: Med färjan till Finland

Emil och Anton hade följt med Jocke ut från restaurangen och tvärs över gatan, in i en liten park. Nu stod de och tittade på varandra alla tre. Någon av dem skulle förklara för Jocke varför de gjort en kreditprövning på honom.
– Vi hörde ett rykte om att du hade problem med skulder. För att kolla om det stämde eller om det bara var skvaller så gick vi in på nätet och kollade, sa Emil.
– Ni kunde ju också ha frågat mig, sa Jocke.
– Jo, det är klart. Samtidigt så kunde det ju ha varit skvaller och då…
– Det hade ändå varit bättre om ni frågat.
– Då frågar vi nu: hur står det till med din ekonomi? Kommer du att ha råd att betala våra resor och hotell eller måste vi leta sponsorpengar igen? sa Emil.
Jockes ansiktsuttryck förändrades. Han sa ingenting och det var tyst i några sekunder.
– Okej, så här ligger det till. Jag har en del skulder och betalningsanmärkningar men jag håller på att ordna upp det. Jag hade en ekonomisk rådgivare som skötte alla mina räkningar, både företagets och och mina egna. Jag började med det medan jag var aktiv, det var rätt skönt att slippa tänka på sånt när man åkte jorden runt och lirade tennis. Det var aldrig några problem, det flöt ju in nya pengar hela tiden och alla räkningar betalades som de skulle. Men för ett halvår sedan upptäckte jag att allt inte stod rätt till. Det dök upp kravbrev för att jag inte betalt olika fakturor och räkningar. Jag har ju inte tjänat så mycket nya pengar de sista åren, men det fanns ju gott om sparade pengar. De första kravbreven lämnade jag bara vidare och uppmanade honom att ordna det, sa Jocke.
– Men när det dök upp fler och fler påminnelser och brev från Kronofogden så förstod jag att jag måste dra i handbromsen. Jag kunde inte ens skaffa ett nytt kreditkort eller köpa en tv på avbetalning längre.
Emil tyckte det lät vansinnigt att köpa tv på avbetalning när man hade pengar på banken men sa ingenting.
– När min revisor gått igenom alla kontoutdrag och kravbrev så visade det sig att min rådgivare hade blåst mig på pengar. Över två miljoner kronor fattades. Nu har han försvunnit, flytt utomlands förmodligen så jag lär inte få tillbaks mina pengar, sa Jocke.
– Så har du pengar eller är det bara skulder kvar? frågade Emil.
– Jag har inte så mycket pengar kvar på banken men jag äger ett hus, två lägenheter och ett par bilar. Så det är inga problem. Det löser sig. Dessutom rör mina privata affärer inte er, jag har ju dragit in sponsorpengar för att finansiera Consuls. Och så fort ni kvalat in till ett par turneringar och börjat vinna lite matcher så kommer ni ju att generera pengar till mig, eller hur?
– Självklart. Men det kan ju ta några månader, sa Emil.
– Vi kanske kvalar in redan här i Stockholm. Vi behöver ju bara vinna en match till, sa Anton.

* * *

Kvalfinal. I en lite större hall med aningen mer publik på läktaren, runt 400 åskådare hade trängt ihop sig. De flesta var spelare i redan utslagna lag, men även en hel del funktionärer, släkt och vänner. Samt ett par journalister. Det var ju nu allvaret började. Vinnaren av matchen hade säkrat prispengar på nästan 100 000 kronor, men framför allt en plats i huvudturneringen och ovärderliga rankingpoäng.
Helsingborg Consuls spelare inledde matchen nervöst. Passningarna satt inte på bladet som de brukade och framför allt gick fler passningar bakåt än framåt. Motståndarna i kvalfinalen var, Gammliahjältarna, ett lag från Umeå och de kände igen flera spelare från Dalen och Umeå City. Det var ett riktigt bra lag de mötte även om de inte var lika samspelta som Consuls.
De saknade Charlie, en spelare som vågade hålla i bollen och dessutom slog underbara passningar. Men framför allt blev det tydligt att de också saknade en mer spelskicklig back än de som fanns i truppen.
När Gammliahjältarna stressade högt med sina toppforwards fick Consuls problem. Redan efter fyra minuter fick umeåkillarna ett jätteläge och Emil räddade med ena foten. Sedan radade de upp chanser och i första perioden vann Gammliahjältarna skotten med 13-2. Det stod dock bara 1-0 och Consuls var fortfarande med i matchen.
– Kom igen nu grabbar, ni måste lyfta upp. Båda backarna kan inte stå nere i målområdet hos mig hela tiden, sa Emil i pausen.
De diskuterade taktiken. Nervositeten började släppa. Men det hjälpte inte. I andra perioden lossnade det istället för motståndarna som började göra mål på sina chanser. Consuls vann inte många närkamper och Gammliahjältarna slog in både 2-0 och 3-0 på returer som inte rensats undan av backarna.
Visst hopp tändes då Consuls reducerade till 3-1 i powerplay. Men istället kom även 4-1 alldeles före periodpausen och i början av tredje perioden 5-1. Sedan bevakade bara Gammliahjältarna sin ledning, de stängde matchen och höll bollen inom laget. Matchen slutade 5-2 utan att Helsingborg varit i närheten av att vinna.
– Bra match grabbar, när ni lagt på er lite mer muskler och skaffat mer rutin blir ni farliga. Lycka till framöver, sa Gammliahjältarnas lagkapten till Anton efter matchen då de skakade hand.
– Tack, lycka till i den här turneringen, sa Anton.

* * *

De stannade kvar i Stockholm även om de var utslagna. Hotellrummen, nåja bäddarna på vandrarhemmet, var bokade även under veckan då huvudturneringen spelades. De tänkte se så många matcher som möjligt och känna av atmosfären.
Den spelades på Stockholmsmässan där arrangörerna hade byggt upp två olika planer, plan 1 och plan 2. På ettan spelades de matcher som förväntades locka mest publik och när de kom fram till semifinaler gick alla matcher där. Huvudläktaren rymde runt 3000 åskådare, runt bana 2 rymdes hälften så många. På båda fanns dock stora videoskärmar som visade repriser och mål från båda banorna så att man kunde följa matcherna parallellt.
Floorball World Tour skiljde sig på flera sätt från den svenska Superligan. Spelreglerna var ungefär desamma på plan. Men inramningen var annorlunda eftersom inget lag någonsin spelade på hemmaplan. Två tröjfärger gällde, vitt och svart. Det lag som var lottat som hemmalag spelade i den vita tröjan, bortalaget i svart. Många lag hade valt att trycka sin klubblogga stort på bröstet, eller i vissa fall det företag som var huvudsponsor.
Dessutom spelades alla matcher på en blå matta, med en stor FWT-logga i mitten. Publiken på matcherna i FWT uppmanades att alltid ta med sig två tröjor till arenan, en svart och en vit för att på det sättet i varje match visa sitt stöd för ett av lagen som spelade. Det såldes även en vändbar tröja som var vit på ena sidan och svart på den andra. Resultatet blev ett publikhav i vitt och svart, ibland med en tydlig övervikt för ena laget.
Arrangörerna hade dessutom organiserat två olika körer som skulle heja fram varsitt lag. De använde ett antal
officiella sånger. En del inspirerade av det som sjöngs på hockey- och fotbollsarenor runtom i Europa, andra mer gospelinfluerade. Dessutom ingick självfallet att kören sjöng “sitt” lags namn. Resten av publiken kunde sedan hänga på kören när de stöttade deras favoritlag. En del av de riktigt framgångsrika lagen hade skapat specialskrivna texter som kören kunde sjunga under deras matcher.
– Även om det är lite konstgjort med en betald klack så är det en grym stämning. Så här bra tryck är det varken i Superligan eller fotbollsallsvenskan, sa Charlie när de bänkade sig för att se sin första riktiga FWT-match – en åttondelsfinal mellan We Were Warberg och Gammliahjältarna.
Favoriterna gjorde entré till körens framförande av Queens klassiska låt “We will rock you”, men nu med ny text och framför allt en ny refräng;
We Were Warberg
We Were Warberg
– Tänk när de sjunger vårt namn under en match, sa Anton.
– Det kunde varit vi som spelade där nere på plan nu, sa Emil.
Gammliahjältarna gav Warbergskillarna en rejäl match. Men till slut stod världsettorna som vinnare ännu en gång, ett steg mot en fjärde FWT-titel.

* * *

Dagen innan semfinalerna reste helsingborgarna från Stockholm. De tog Finlandsfärjan till Helsingfors. De var inte ensamma om att gå ombord med klubbfordral och sportbagar. De kände igen många spelare från kvalet och även huvudturneringen när de stod i kön för att få kliva ombord på färjan. Klockan fem på kvällen lämnade de den svenska huvudstaden. En del av de andra lagens spelare såg ganska trötta och slitna ut när de steg iland strax efter tio morgonen därpå i den finska huvudstaden, där kvalet till nästa turnering skulle börja ett par dagar senare.
– Äh, vi ska ju inte spela match förrän på måndag. Klart vi ska passa på att festa, sa en av dem som stod bakom Consuls i kön. Han spelade för ett lag som kallade sig Stockholm Mailmen, ett kompisgäng med brevbärare som haft framgångar i korpen. De åkte ut direkt i första omgången i Stockolm.
Det skulle bli stenhård konkurrens även i Helsingfors, trots lag som Mailmen. Alla spelare i finska ligan var spel­lediga och många hade valt att spela turneringen. Precis som i Stockholm vimlade det av spelare från högsta ligan och ett par av lagen skulle förmodligen ha klarat sig bra i den finska ligan, i alla fall på pappret.
Det var också dags för Helsingborg Consuls att stifta bekantskap med ett nytt begrepp på touren. Legoknektarna. De hade hört lite snack om det redan i Stockholm men i Finland var det väldigt tydligt. Lag från länder som inte gjort sig kända som stora nationer i innebandyvärlden lyckades oväntat bra i kvalet.
En av grundstenarna i Floorball World Tour var ett väldigt flexibelt regelverk för spelarövergångar. Man kunde enkelt byta lag mellan varje turnering, förutsatt att man anmält det minst en vecka före turneringens start. Det innebar i sin tur att en spelare som vunnit en turnering med ett lag mycket väl kunde komma att representera ett helt annat lag i nästa turnering.
Några lag hade hittat en ny taktik för att spara pengar och ändå ställa ett bra lag på plan. Istället för att resa runt med en trupp på 15 spelare hade de en stomme på bara 7-8 spelare. Resten av laget hyrde de inför varje turnering, lokala spelare. Därmed slapp de betala resekostnader och hotellrum. Pengarna gick istället till de inhyrda spelarna. Legoknektarna.
Flera danska lag klarade sig väldigt bra i kvalet, en av dem hade bara sju danska spelare men istället sex finska legoknektar. En finsk målvakt, två backar och tre forwards som alla spelade i den finska förstaligan.
Det hade till och med dykt upp agenter som förmedlade hyrspelare till de olika deltävlingarna. Det var bara för lagen att kontakta dem och berätta vilka spelartyper de behövde och hur mycket de var beredda att betala. Priset berodde också på hur bra laget var, en chans att vinna en FWT-titel och få stora segerpremier lockade de bästa legoknektarna.
Tack vare framgångarna i Stockholm hade Consuls fått en del rankingpoäng som gjorde att de fick en något enklare lottning. Efter tre enkla segrar ställdes de dock mot tufft motstånd. Ett finskt lag, Helsinki Sailors vars spelare i vanliga fall spelade i andraligan men som inte varit med tidigare i FWT och därför saknade rankingpoäng.

* * *

Finnarna inledde klart bäst. De spelade snabbt och rakt och hade flera storväxta spelare som parkerade framför Emil i kassen. Consuls backar vägde lite lätt i kampen mot fullvuxna finska 90-kiloskillar. Både 1-0 och 2-0 kom till via inspel till en dåligt markerad skytt i slottet.
Andra perioden blev mållös. Charlie hade vilat de två första matcherna och satt ombytt på bänken. I tredje perioden kom han in på plan och visade genast hur mycket han betydde för Helsingborg. Redan i sitt första byte slog han en genomskärare till Brian på bortre stolpen. Och Brian gjorde inget misstag, satte bollen i nättaket bakom den finske keepern.
Charlie snurrade med sina finska motståndare, fick bollen på mittplan. Avancerade, fintade passning till Brian ännu en gång, men gick istället på utsidan av sin motståndare och fick skottläge från kanten. Prickade ribbans undersida, otagbart för målvakten och han hade kvitterat till 2-2.
– Underbart att ha dig tillbaks. Nu vinner vi det här, sa Anton när han kramade om Charlie.
Istället kom Helsinki tillbaks. En snabb spelvändning och Danto stötte högt men missade sin brytning och den finske forwarden kom helt fri med Emil i mål. En överraskande zorrofint och Emil var chanslös, 3-2 till Helsinki med tre minuter kvar.
Två minuter före full tid fick Consuls frislag mitt framför mål. De hade tränat in fem olika frislagsvarianter. Nött dem noga så att de satt. De samlades i en klunga kring bollen.
– Vi kör nr 2, sa Anton och alla sprang snabbt till sina positioner.
Tvåan var en fejkad petning. Charlie spelade bollen till Brian på kanten som snabbt spelade bollen tillbaks till Charlie som passade den vidare till andra kanten där Anton avslutade. Han fick perfekt träff men den finske målvakten lyckades på något sätt få upp en hand. Bollen studsade dock rakt ut till Brian som drog till på volley, bollen satt i krysset. 3-3.
I matchens sista minut rensade Danto undan bollen framför eget mål, en långboll som Alex Andersson snappade upp och kom fri med den finske målvakten. Han sköt lågt i bortre hörnet, perfekt placerat. 4-3 till Consuls med bara 20 sekunder kvar att spela.

* * *

Vägen fram till kvalfinalen blev en enkel resa. De spelade riktigt bra och fick möta lag som inte var lika samspelta eller vältränade. Inte förrän de var framme vid kvalfinalen, mot danska Helsingör. De hade spelat mot Helsingörs juniorer i en cup förra hösten. Och vunnit med 16-0 trots att det bara var 2×15 minuter. Deras seniorlag var inte speciellt vassa, visste Anton.
Men i kvalfinalen mötte de ett dansk-finskt Helsingör, med sex finska legoknektar i världsklass.
– Bry er inte om vilket namn som står på ryggen på motståndarna. Vi är unga och hungriga, vi spelar med hjärtat, sa Anton till killarna i omklädningsrummet när de laddade för matchen.
Och Helsingborg gick ut och gjorde precis det. Alla jobbade och slet som djur, täckte skott och spelade aggressivt. Helsingör hade haft en väldigt komfortabel resa fram till kvalfinalen, vunnit alla sina matcher med minst tre måls marginal.
När det återstod två minuter av matchen ledde Consuls med 3-1. De hade knappt gjort några misstag i matchen och dessutom tagit vara på sina chanser. Helsingör ledde visserligen skottstatistiken, 30-20, men de flesta skotten var ofarliga från dåliga vinklar.
Då hände det. Brian tappade humöret och gav igen på en av finnarna som rappat honom över vaden under hela matchen. Två minuter för honom och powerplay för Helsingör som reducerade till 2-3 med 32 sekunder kvar av matchen.
– Kom igen nu grabbar, håll huvudet kallt nu. Inga onödiga utvisningar. Det är bara att hålla tätt nu, rensa undan bollen djupt i deras zon. De kommer att plocka målvakten så vi har en bra chans att avgöra i tom kasse, sa Anton när de tog en egen timeout direkt efter målet.
De var bara 32 sekunder från en plats i huvudturneringen.

Fortsätt läsaInnebandyPiraterna 1-10: Med färjan till Finland