Ballongen på Bakken

I söndags var vi på Bakken (nöjespark i Danmark) med barnen. Vid ett tillfälle fick jag syn på en förlupen heliumfylld ballong stiga mot himlen och tänker på att det i fredags var exakt tre år sedan mamma lämnade oss.

Den gången lät vi barnen skriva och skicka varsin hälsning till henne. De valde ballong och det blev en såklart en prinsessa med ett slott. Vi satt på trädäcket och pratade om vad som händer när någon dör och sedan såg vi ballongen med barnens kort försvinna som en liten prick högt uppe på kvällshimlen.

Det var en fin men sorgsen sensommarkväll. Det känns som igår men samtidigt som en evighet sedan.

En sån kontrast till en nöjespark med berg- och dalbanor. Eller så är det just så livet är. Som en åktur. Det går upp, det går ner, bromsar in, kränger och du kastas mellan glädjetjut och rädsla. Och slutligen saktar vagnen in och det är dags att kliva ur och du tänker att åkturen var alldeles för kort.

Mamma hatade berg- och dalbanor. Men ändå saknade jag henne där och då. Visst är det märkligt?

Kommentera

Your email address will not be published.

*