Nästan så man tror att det är avsiktligt?

(Klicka på bilden ifall du inte kan läsa)

Ser ni blicken på Mona? Hon har spanat in HD:s tävling...

                  

Jag har egentligen ingen invändning mot att man testar iPad och mäter den mot läsplattorna. Men om man ska göra den typen av test så borde man också testat andra apparater som används för att läsa e-böcker: mobiltelefoner, netbooks, laptops och varför inte en stationär dator? För att ge en komplett bild.
Jag känner bara tre personer som har läsplattor. Alla tre älskar dem. Två av dem har dessutom tre år gamla läsplattor. De ser många fördelar.
Men testpersonerna och “experterna” som hjälpt Språktidningen ser inga fördelar. Bara nackdelar. Inte ens en av de allra största fördelarna har de förstått eller hjälper läsarna att förstå.
En av testpersonerna säger tydligen “Man kan förstora texten, men jag ser ingen egentlig nytta med det”.
Jag kan förstå att inte testpersonen gör kopplingen direkt men att en interaktionsdesigner, en informationsarkitekt och de övriga bakom testet inte förstår gör mig mer förvånad. Just att man kan ändra textgrad i e-bokläsarna är ett av anledningarna till att Amazons Kindle blivit en succé bland äldre läsare. Ja, exakt. Den som har nedsatt syn och därför omöjligt kan läsa pocketböcker älskar läsplattan. De gillar även det faktum att den inte väger ett halvt kilo (de fyra plattorna i testet vägde 220-290 gram) som många inbundna tegelstenar (Dan Browns senaste väger 880 gram). Ja, eller som iPad med sina 680 gram.
Så här skriver exempelvis Amazon om senaste Kindle just gällande denna funktion:
“Kindle has eight adjustable font sizes to suit your reading preference. You can increase the text size of your favorite book or periodical with the push of a button. If your eyes tire, simply increase the font size and continue reading comfortably. Now every book in your library can be large print.“
Ja, är inte det en fördel med läsplattan så vet jag inte vad som krävs. Faktum är att 20% av testdeltagarna uppgavs ha nedsatt syn - märkligt att inte någon av dem listade ut fördelen?

Jag vet inte åldern på testpersonerna. Men de har kanske missat att över hälften av Amazons Kindle-användare är över 50 år. Och 27% är över 60. Artikeln är från maj 2009. (Testet som Språktidningen refererar hade fördelningen av testpersoner:
18–25 år 20 %
26–39 år 60 %
40–60 år 20 %
För att ge lite perspektiv på målgrupp vs testpersoner?
Journalisten beskriver hur testpersonerna anstränger sig för att se användningsområden. Jag vet inte vilka testpersonerna är och om det verkligen är en korrekt beskrivning eftersom jag kan se massor av användningsområden redan innan jag testat den personligen. Och det gör alla de personer som jag känner som köpt en platta.

Det står också “Till andra läsplattor (än Kindle) kan man ladda ner böcker från olika leverantörer och sedan föra över dem till läsplattan. Ingen av testpersonerna i vårt test lyckades utföra detta.”
Eftersom jag inte hört att någon av de jag känner som köpt plattor ens haft problem att göra det så undrar jag genast - hur lång tid försökte de? En minut? Fem minuter? En timme? För jag utgår ifrån att det var personer som använt en dator tidigare.

Ingen verkar heller reflektera över om det är bra för ögonen att ligga i ett mörkt rum och läsa på en bakgrundsbelyst skärm. Experterna säger att man inte ska använda datorn i mörkret och att man inte heller ska titta på tv i mörkret för långa stunder eftersom ögonen tar stryk. Men det hade ju varit kritik mot iPad i sammanhanget och det hade ju inte följt tesen som skulle drivas.

En sak som man brukar lyfta fram som styrkan med läsplattor som har e-ink-tekniken är att man kan läsa dem i solljus, något som är svårt med mobiltelefoner och exempelvis iPad.

“I princip alla upplever läsplattornas teknik som för dålig. Man är van vid klara färger och en mycket skarpare skärm”, säger projektledaren på Inuse i artikeln.
Jaha, men på slutet ser alla fördelarna med vanliga böcker. Framför allt pocketboken. En variant som inte direkt är känd för “klara färger”, utom på omslaget. Testets syfte verkar lika oklart för testpersonerna som för dem som utfört det.
Sen ser jag att studien är gjord som en del av ett examensarbete i medieteknik. Utifrån vad artikeln redovisar kan jag inte ge annat än underkänt på den delen av arbetet.

Kanske man inte ska märka ord men inledningen på artikeln “Amazon har sin Kindle. Adlibris sålde slut på sin läsplatta Letto. Sony lanserar sina egna läsplattor.” antyder att Sony nyligen lanserat sina, inte att det är fyra år sedan deras första kom.
Jag förstår inte heller formuleringen “Nästan alla testpersoner försökte använda fingrarna direkt på skärmen, och blev besvikna när det inte gick”.
De testade ju Sony Reader Touch Edition. Som har touchskärm. Den kostar 2995 kr hos Adlibris. I faktarutan står det “Penna för att peka på skärm”. Men i videon på Sonys hemsida ser jag hur de bläddrar genom att dra fingrarna över skärmen, precis som på en modern mobiltelefon. Det är något som inte stämmer.

Visst finns det poänger i testet. Inte minst prisbilden, jag tycker också att 2000-4000 kr är för mycket. Men å andra sidan - om folk är beredda att betala 6000-10000 kr för en mobiltelefon varför inte en läsplatta för 2000 kr?

Mest intresserad blir jag av att läsa ett riktigt test. Kanske 100 personer som får använda läsplattan dagligen i en månad. Höra deras erfarenheter.

Kul att Språktidningen gör en test av läsplattor och lyfter fram e-böcker. Trist att de gör ett så uselt jobb. En riktigt platt artikel.

Daniel Åberg skriver också om testet och gör sina slutsatser.

Fotnot: Nu har jag skumläst själva testet och ser ännu fler brister i hur det är utfört. Testpanelen var 15 personer. Men bara fem av dem fick låna med sig en platta hem. Övriga satt alltså ett par minuter och bekantade sig med dem innan de fick utföra några uppgifter. Ungefär som att testa en hemmabioanläggning och bara se en trailer på två minuter innan man sätter betyg på hela anläggningens funktioner.

                  

Världens bäst betalda författare
1.     James Patterson     521 Mkr
2.     Stephanie Meyer     298 Mkr
3.     Stephen King     253 Mkr
4.     Danielle Steel     239 Mkr
5.     Ken Follett     149 Mkr
6.     Dean Koontz     134 Mkr
7.     Janet Evanovich     119 Mkr
8.     John Grisham     112 Mkr
9.     Nicholas Sparks     104 Mkr
10.     JK Rowling     75 Mkr
Källa: Forbes/Di.se

Det verkar med andra ord vara ett smart drag av Liza Marklund att samarbeta med James Patterson, han är en kille som vet hur man tjänar pengar på att skriva böcker. Å andra sidan var det väl lika mycket för att Petterson skulle få en starkare position i Sverige. Av det 80-talet böcker han skrivit så finns "bara" 14 på svenska.

Visst är det också fascinerande att JK Rowling fortfarande tjänar så mycket pengar på sin backlist (Harry Potter-böckerna) trots att den senaste kom ut 2007.

Det här är årsinkomster mellan juli 2009 och juni 2010. Och man ska förstås ta det med en nypa salt eftersom det är uppskattningar, inte deklarationer eller årsrapporter.

Mitt eget lilla mål - att sälja en miljon böcker - ter sig plötsligt ganska blygsamt i sammanhanget. Eller?

                  

Idag satte jag mig med baksidestexten. Och jag tänkte på en artikel jag läste för några dagar sedan om hur viktig den är för boken och hur man skriver en baksidestext.

"Stores have tens of thousands of books being displayed spine-out. With all this congestion, it is hard to get attention. Initially, all a potential buyer sees is the book’s spine. If the browser takes it down, he or she will gaze at the cover about four seconds and the flip it over to read the back cover. On average, he or she will spend just seven seconds here, so the trick is to keep them reading longer. Your copy has to be punchy and benefit-laden; it has to speak to the potential buyer."

Sju sekunder? Det gäller att komma till poängen snabbt då.

Med samma layout på bok 2 som på bok 1 så har jag ungefär 750 tecken på mig att sälja innehållet i boken. Därunder ska jag ha två blurbs (lyriska kommentarer från läsare som förhoppningsvis är kända för köparna av boken) samt en kort resumé av författaren (mig själv).

Så här blev min baksidestext efter att jag skrivit om den tre gånger. Kan säkert behöva filas på ytterligare innan jag är redo att lägga ut den i Bokrondellen och göra omslaget klart för tryck.

Anton, Emil och de andra i Helsingborg Consuls lever drömmen. De inleder sin andra säsong på Floorball World Tour och reser jorden runt till exotiska länder och spelar innebandy på heltid.
Men verkligheten är tuffare. För att de ska ha råd att fortsätta krävs att de börjar vinna och säsongen börjar inte bra. Alla spelare i laget har inte samma inställning till träning och matcher. Konflikterna blir allt fler, ska de lyckas hålla ihop det gamla kompisgänget när pressen ökar på dem? När spelare försvinner ska de ersättas av nyförvärv som ska passa in både på och utanför plan. Det visar sig snabbt att det inte är alldeles lätt att veta vem man kan lita på.
Andra säsongen ingår i serien InnebandyPiraterna.

Vad tycker du? Är den tillräckligt säljande och informativ?

Nu ska jag hitta några innebandyprofiler som kan läsa och lämna ett omdöme om den nya boken som inte ens är färdigredigerad...

                  

Några dagar senare presenterar byrån ett första förslag till premiär-tweet.
“Nu finns vi på twitter. RT gärna. Vad tycker ni om oss?”
VD: Vad är RT?
Konsult: Retweet, det betyder att vi vill att andra ska skicka vidare vår tweet.
Juristen: Är inte det piratkopiering?
Konsult: Nej, det är word of mouth.
VD: Vad är word of mouth?
Konsult: Mun mot mun-marknadsföring.
Marknadschefen: Ska vi skicka ut det?
VD: Nja, ska vi inte kolla lite på formuleringen?
Juristen: Jag ser risker med att be om synpunkter.
Konsult: Det är ju hela poängen. Att få veta vad kunderna tycker.
Juristen: Ja, med det måste ske under kontrollerade former. En fokusgrupp exempelvis.
VD: Vi kanske ska stryka “Vad tycker ni om oss?”
Juristen: Det blir min rekommendation. Jag tycker vi ska ta bort “RT gärna” också.
Marknadschefen: Ett tydligt budskap, jag gillar det. “Nu finns vi på twitter”
Konsulten: Ja, det är ju ett sätt att komma igång med ett första tweet. Det är inte så noga, det är ju ett samtal.
Juristen: Inte så noga? Alla tweets måste självklart kontrolleras innan de sprids.
Marknadschefen: Vi får låta byrån skriva alla tweets.
VD: Men vi i ledningsgruppen är ju ytterst ansvariga för företagets twittrande. Vi måste godkänna alla tweets.
Konsulten: Det är kanske inte riktigt poängen med twitter...
Juristen: Jag tänker inte tillåta att vi släpper iväg tweets utan att jag läst dem.
VD: När ska vi skicka ut nästa tweet?
Marknadschefen: När är nästa ledningsgruppsmöte?
VD: Om två veckor.
Juristen: Det är ju ganska kort om tid. Kan du be byrån ta fram ett förslag till dess så kan vi diskutera det. Kanske maila ut det innan.
VD: Då skickar vi nästa tweet om fyra veckor. Ok?
Konsulten: Det verkar som om ni har kommit igång. Jag skickar en faktura och en offert på att skriva tweets åt er.
Marknadschefen: Lysande. Lysande. Nu finns vi på twitter!

Ja, så kanske det kan låta? Vem vet. Själv twittrar jag för fullt och kan följas på @solvedahlgren och eftersom jag är både VD och marknadschef så är beslutsvägen kortare.

                  

DN:s Boklördag skriver om författaren Karin Ström som väljer att ge ut på eget förlag. (ciatet nedan via Daniel Åberg) Öppningsfrågan skvallrar om en journalist som kanske inte riktigt hängt med i utvecklingen de senaste två åren:

Men eget förlag … är inte det “de refuserades förening”?
– Jag ser det så här: under 00-talet genomgick skivbolagsbranschen en revolution, med hjälp av bland annat mp3-boomen. Plötsligt kändes det kul och coolt att ge ut sin musik på egen etikett.
– Nu anar jag samma sak inom litteraturen, i och med e-böcker och annat. Förlagen jag försökte med gillade manuset men ville inte ge ut det av kommersiella skäl … Jag har ett eget skivbolag: varför inte göra samma sak med mina böcker?

Jag håller med Daniel - hade samma fråga dykt upp om det gällt att ge ut på eget skivbolag?

Och när vi ändå är på temat teknisk utveckling (som ju är det som delvis drivit fram egenutgivningen, nämligen att det blivit så mycket billigare och enklare att trycka och sälja egna böcker) och nästa steg nämligen e-böckerna så hittar jag Joakim Jardenbergs kontakt med en bokhandel som verkar ha lite e-boksskräck.

Om man på allvar är övertygad om att böcker är fysiska föremål, ja då har man några tuffa år framför sig. Däremot tror jag på boken som fysiskt föremål i en roll. Precis som gatstenen existerar än idag.

                  

Ska vi börja med historien om badrummet? I korthet så har vårt nedgångna badrum blivit så nedgånget att det var risk för fuktskador om det inte renoverades. Det blev bestämt i våras och skulle ta tre veckor.
För att underlätta så skulle man passa på medans vi var bortresta under tre veckor i juli med start 1 juli. Så sas det i april.
Men i juni så kom byggfirman på att de hade semesterstängt så istället skulle man börja den 15 juli. Eftersom den 15:e var en torsdag så kom det istället att bli start den 19 juli.
Tre veckor skulle det ta. “Eller säg tre och en halv för att vara på säkra sidan”. Alltså absolut senast den 11 augusti.
Tror ni att de klarade sin deadline? Nja. Inte riktigt alla inblandade. Nu är det den 19 augusti och badrummet är nästan helt klart, inklusive målning.
Med andra ord kommer de att ha missat sin deadline med en månad eller två veckor beroende på hur man räknar. Varför har jag egentligen ingen aning om, men det känns skönt att kunna duscha hemma igen.

Jag hoppas bara att jag lyckas bättre med att hålla mina egna deadlines. Det är som sagt rätt många sådana just nu. Samtidigt som man ska blicka framåt och hålla projekt i luften som inte ska genomföras förrän senare i höst.
Förmodligen är det precis likadant för hantverkare. Det är ju inte så att de bara har vårt badrum att göra klart och ibland kör det ihop sig.
Alltså blir det än viktigare med planering och struktur. Och framförhållning. Den här veckan har mina frilansare textdeadline till tidningen Fria Företagare. Jag känner mig rätt nöjd med hur de har levererat så här långt. Det är mycket som kan hända och det kommer att dyka upp saker som vi inte kan påverka, yttre händelser som gör att man måste ha med ytterligare en artikel. Men har man bara löst större delen av tidningen kan man hantera sådana oväntade händelser.

Vilket för mig till författarens största problem - prokrastinering. Att skjuta upp och vänta på inspiration. Eller att sitta och blogga när det finns fler arbetsuppgifter som behöver göras. Samtidigt är bloggen faktiskt en del av mitt arbete, liksom twitter och facebook. Att bygga min författarplattform som min coach Ann Ljungberg brukar kalla det. Men likväl behöver en författare även skriva på sina böcker.

                  

Men fortfarande idag 2010 så läser vi både pappersböcker och papperstidningar. Därför säger många "det kommer aldrig att ske". Då glömmer de det klassiska som gäller förändringar:

Vi överskattar ofta förändringen på kort sikt och underskattar den på lång sikt.

Alltså, när en ny teknik dyker upp blir det en hype och media får det att låta som om allt ska förändras över en natt. När det sedan inte gör det så säger en massa människor att "se det blev ingen förändring". Men så går det tio år och plötsligt är det självklart att alla ska ha tekniken. Ibland för att tekniken är mogen, ibland för att företagen, samhället och människorna är mogna.

Så blir det även med pappersböcker och e-böcker.

“It’s happening. It not happening in 10 years. It’s happening in 5 years,” he said.

Och så ska vi läsa det som inte står i alla rubriker:

By “dead,” he of course doesn’t mean completely dead. But he means that digital books are going to replace physical books as the dominant form.

Som förläggare och författare är det bra att förhålla sig till det här och hålla sig vaken. Jag ger ut pappersböcker idag men är helt övertygad om att det kommer att vara helt annorlunda om några år.

Tvivlar du? När jag var och signerade min bok InnebandyPiraterna i Båstad mötte jag en ung kille i 13-14-årsåldern som var intresserad av boken. Jag blev lite överraskad när han frågade om den fanns som e-bok. Jag svarade att "ja, den finns att köpa som e-bok" och han sa att "går det att låna den på biblioteket som e-bok? Jag har en läsplatta."

Alltså - tro inte att ungdomarna helt dissat e-bokläsarna för iPads och mobiltelefoner.

Och självklart finns InnebandyPiraterna som e-bok för utlåning på biblioteket.

                  

Mycket fokus ligger just nu på marknadsföring av mina böcker, framför allt mentalt. Förberedelser för Bokmässan där Dahlgrens Förlag ska dela monter (A04:10) med fyra andra författare. Därför läser jag en del bloggar om försäljning av böcker och träffar på inlägg som bokmarknadsföring a la Lady Gaga. Men även släppet av InnebandyPiraterna 1 som pocketbok och InnebandyPiraterna 2 i september. Den sistnämnda ska ju dessutom slutredigeras, formges och tryckas. Snart är det dags att skriva baksidestexter som säljer. En spännande utmaning.
Utöver det har jag osedvanligt mycket konsultuppdrag. Det blir alltså inga 40-timmarveckor framöver. Jag ska göra två roliga bilagor som innebär en massa intervjuer med spännande företagare och personer. Dessutom ett valnummer av tidningen Fria Företagare (japp Sverige ska välja väg igen den 19 september ifall du glömt det). Som företagare kan man inte låta bli att bli lite orolig över tanken på att vänsterpartiet kan få inflytande över den svenska näringspolitiken igen. Just som man lyckats få bort vansinnigheter som Lex Uggla. Tycker dock att samtliga svenska partier behöver bli bättre på att gynna småföretagen, det är där vi kommer att kunna öka sysselsättningen och därmed skatteintäkterna - inte inom den offentliga sektorn.

Men hösten kommer förmodligen än mer att präglas av böcker. Jag är inblandad i en hel hög bokprojekt just nu. Jag vet inte riktigt hur det ska gå till, men mer eller mindre parallellt ska jag skriva fyra olika böcker. Två skönlitterära och två fackböcker. Lyckligtvis skriver jag en av dem tillsammans med två andra så det är bara tre jag ska skriva helt själv.

Minst lika spännande som mina egna böcker är dock att jag ska ge ut en annan författare på mitt förlag i höst. Om någon månad ska manus vara klart och det jag sett hittills är riktigt bra. Tror också det är en berättelse som kan locka många, inte minst här nere i Skåne.

Och så har jag ju några webbplatser att få styr på - inte minst dahlgren.net som knappast är representativ för mitt företag idag. Ja, just det - semestern är officiellt slut nu.

                  

– Alla vet att Ranelid vill sälja sina egna böcker. Varför vill han det? Det är ett jävla besvär om du ska göra det korrekt, säger GW till Aftonbladet.

Eftersom jag själv säljer mycket (inte så bra som Ranelid som enligt ett reportage hade tjänat 25 000 kronor på en kväll) böcker ute på signeringar och föredrag så har jag plockat fram en mall till bokföring av dessa intäkter. Jag tänkte att jag kunde dela med mig av den, det kanske hjälper både Björn och Leif och alla andra författare med samma problem.
Men jag kan förstå att en författare som Leif GW Persson, som ligger högt på topplistorna, inte är lika beroende av intäkterna från signeringsförsäljning.

Här hittar du verfikationsmallen.

Tips på förbättringar mottages tacksamt.