Blir 2011 för förlagen vad 1656 blev för skåningarna?
I helgen var Sveriges innebandyelit samlad i Skåne, närmare bestämt i Malmö. Eftersom finalen flyttats från Stockholm och Globen till den nybyggda Malmö Arena (som alla nu sett är en mycket bättre arena än “gamla” Globen) så åkte stockholmarna bland andra ner till Malmö redan på fredagen och fick därmed en helg i värmen.
På lördagen var det alltså SM-finaler mellan IKSU och Djurgården (damer) samt Warberg och Stovreta (herrar). I båda finalerna blev det “bortaseger”. Och dramatiska, underhållande matcher. Och en härlig inramning eftersom både Warberg och Storvreta hade riktigt stora supporterskaror med sig ner.
Jag var själv på plats med InnebandyPiraterna. Delade monter med Skånes Innebandyförbund som marknadsförde sommarläger för ungdomar (SwedCamp). Vi körde en tävling där alla som deltog var garanterade en pocketbok (InnebandyPiraterna – Första säsongen) och det var mer än en som förvånat frågade “får man en bok?”.
Dessutom sålde jag Andra säsongen. Men framför allt fick några hundra nya läsare stifta bekantskap med Anton, Charlie, Emil och alla de andra killarna i Helsingborg Consuls.
Återigen träffade jag också en massa nöjda läsare som slukat både första och andra säsongen och längtade efter den tredje som jag egentligen hade som mål att ge ut lagom till SM-finalen. Så blev det inte.
Även om jag var utställare hann jag se en del av finalerna och träffa och snacka med massor av folk. Flera spännande samarbeten som jag hoppas kan falla på plats till nästa års final. Då jag förhoppningsvis har minst en bok till utgiven i serien!
Efter att ha packat ihop montern rullade jag hemåt vid 20-tiden på kvällen samtidigt som festen började på allvar runtom i Malmö. Nästa år får jag kanske satsa på en weekend i Malmö med övernattning.
Det projekt som slukat mycket av min tid under våren är Barkhes Döttrar där vi nu närmar oss release. Vi fick nästan en helsida i Helsingborgs Dagblads helgbilaga i lördags. Bra reklam för boken även om jag som förläggare förstås retar mig på att de inte publicerade omslaget. Det hade underlättat identifikationen.
Å andra sidan, det är några veckor kvar till release (5 maj) och vi har en del fotarbete kvar att göra. Förhandsexemplaren, de få som jag tryckt upp digitalt, vandrar runt bland bokhandlare och journalister. Allt för att skapa buzz inför vad som ska bli den stora romanen i Skåne i sommar.
Det allra roligaste, både för mig och framför allt för Bodil Mårtensson som skrivit boken, är att omdömena från testläsarna varit så bra. Flera har rentav varit lyriska.
Boken börjar år 1656, strax innan Danmark förklarar krig mot Sverige och två år innan freden i Roskilde då Danmark förlorar Skåne till Sverige. En väldigt spännande tid. Och en riktigt brutal tid då allting förändras radikalt för skåningarna. De som lever i denna tid har dessutom sina egna problem och intriger.
Idag på morgonen fick jag tips om en länk till en artikel på CNN money som hade rubriken “E-book sales top paperbacks for first time” – alltså att e-boksförsäljningen är större än pocketförsäljningen. Den förstnämnda hade ökat 202% från februari 2010 till februari 2011.
I Sverige har det inte börjat röra på sig på allvar ännu. Vi ligger kanske ett eller två år efter USA när det gäller den här utvecklingen. Men notera slutklämmen i artikeln:
”The book business is changing more radically now, and quicker, than movies or music or newspapers have, because we’re doing it in a matter of months,” Parrish said at GigaOm’s Structure Big Data conference in New York. ”[The] next 24 months is when this business will totally shift.”
Analytikerna menar att amerikanska förlag har två år på sig att anpassa sig till en bransch som är helt centrerad kring e-böcker. För svenska förlag kanske ytterligare ett-två år.
Det här får mig att tänka: Blir 2011 för förlagen vad 1656 blev för skåningarna?
Alltså lugnet före stormen. Är förlagen rustade för en situation då e-böckerna dominerar försäljningen? Där du plötsligt inte trycker 500 000 exemplar av en bästsäljare under dess livslängd utan kanske 25 000 ex och resten säljs digitalt?
Oskar Källner ställer en liknande fråga på debutantbloggen med inlägget “Hur ska förlagen överleva i en orolig framtid?”.
Min egen bild är att den inbundna utgåvan kommer att krympa i upplaga och förvandlas till en samlarutgåva. Sedan kommer en begränsad utgåva i mjukband för dem som tvunget vill läsa på papper. Resten blir e-böcker.
Det här sker inte över en natt. Men med tanke på de långa ledtider som bokbranschen har så blir det tillräckligt brutalt ändå när boklager tappar i värde och hela utgivningsprocessen måste tänkas om.
Det som är kul i sammanhanget är att utgivningen av Barkhes Döttrar faktiskt skulle kunna vara ett skolexempel på en utgivning år 2015. Den ges ut i fyra format redan från dag 1:
- Danskt band (mjuka pärmar med flikar)
- E-bok
- Ljudbok (CD, MP3, download)
- Samlarutgåva (inbunden klotband + ljudbok MP3-CD + signerad + numrerad)
Nu tror jag ju att år 2011 så är det danskt band som kommer att stå för den stora delen av försäljningen, eller kanske än mer den pocketutgåva som kommer om ett (ännu ej bestämt) antal månader. År 2015 blir det danska bandet begränsat och pocket blir kanske inte alls.
Däremot kommer samlarutgåvan, limiterad och exklusiv, att leva vidare. Dessutom tror jag ljudböcker kommer att växa så snart man löst det praktiskt och även där gått över till enbart digital distribution. Med tjänster som Storytel finns faktiskt tekniken redan där.
Vill du ha en försmak av framtiden – köp den klassiska samlarutgåvan av Barkhes Döttrar.
Just nu funderar jag över hur det här kommer att påverka InnebandyPiraterna. De två första säsongerna finns förstås redan som e-böcker. Men fortfarande är det pappersböcker som dominerar försäljningen för min del. Skulle det överhuvudtaget fungera med en samlarutgåva av vad som främst är en ungdomsbok? Kommer barn- och ungdomar att byta till e-boksformatet snabbare eller långsammare än vuxna? Många frågor. Svaren kommer de närmsta åren eller månaderna.
Read MoreSå kan SM-finalen i INNEbandy bli Sveriges Super Bowl
Idag spelades SM-finalen i utebandy (guld till Sandviken), eller isbandy eller som en del fortfarande kallar det – bandy inför nästan 20 000 åskådare. Det är en häftig grej, en enda final med mycket folk på läktarna. När de flesta andra sporter går mot fler matcher i finalen så har innebandyn och därefter handbollen följt isbandyns exempel.
Läste en intressant artikel i Dagens Nyheter i helgen (tyvärr verkar det inte som om DN lagt ut den på webben) om hur olika orter nu slåss om att få ta över finalmatchen från Uppsala. Stockholm har två nya arenaprojekt, det är redan bestämt att en av arenorna ska bli värd för SM-finalen i innebandy 2013 efter att Malmö haft den i två år.
Det ska ske i den nya Stockholmsarenan som kan rymma uppåt 30 000 åskådare vid en innebandymatch. Det är en av de arenor som isbandyn också diskuterar för sina ambitioner att göra isbandyfinalen till Sveriges svar på Super Bowl.
Innebandyn har liknande mål. Jag har funderat en del över hur man ska nå dit och jag är en ivrig förespråkare av att flytta damfinalen så att den inte spelas samma dag. Kanske damfinal fredag kväll och herrfinal lördag em/kväll. Eller damer lördag och herrar söndag. En del hävdar då att det blir omöjligt att locka lika mycket folk till damfinalen som man kan göra nu när den spelas samma dag som herrfinalen.
Problemet är att dagens SM-finalarrangemang blir en maratonföreställning på sex-sju timmar och att utrymmet för sponsormingel blir rätt tight mellan matcherna. Och det är inte lyckat, tyvärr varken för publik eller media. Bortsett från snygga publiksiffror på damfinalen.
Bättre då om man kan skapa en äkta SM-finalweekend med arrangemang i flera dagar. Varför inte fylla på och lägga SM-finaler även för juniorer samma helg – i samma arena, eller en mindre på samma område? Det vore väl häftigt?
Framför allt skulle det öppna möjligheter till olika typer av konferenser och utbildningar för innebandyrörelser under dagarna och så matcher på kvällarna.
Men, en sak som slog mig häromdagen är att man borde flytta finalen tidsmässigt. Jag minns från åren då jag var involverad vilka problem det ställer till att arrangera en final en lördag, när sista semifinalen ibland spelas på måndagen – fem dagar tidigare. Det gör produktion av trycksaker (matchprogram) och försäljning av biljetter betydligt krångligare och dyrare. Inte minst med det upplägg man har där ett antal tusen biljetter är reserverade för finallagens supportrar – som alltså ingen vet vilka de är förrän max en vecka innan matchen spelas. Inte helt optimalt…
Varför inte lägga på en vecka till? Och se till att det alltid är två veckor mellan sista semifinalen och SM-final-weekenden? Det skulle ge större möjligheter att verkligen förbereda sig för alla inblandade parter: finallag, arrangörer och publik.
Bara en tanke.
Read MoreSEI gör som FWT: innebandyns SM-finaler till Malmö 2011 och 2012
Svensk Elitinnebandy gör som Innebandypiraterna Ltd, de väljer att spela sin final i Malmö Arena. Ja, det är faktiskt så att finalen på Floorball World Tour, Winners Cup, spelas i Malmö Arena. Vilket alla vet som läst boken InnebandyPiraterna – Första säsongen.
I torsdags var jag konferencier på en presskonferens i landets häftigaste inomhusarena – Malmö Arena. Många närvarande representanter från alla inblandade parter ville presentera en häftig nyhet: SM-finalen i innebandy flyttar till Malmö 2011 och 2012. Vad som händer därefter vet ingen.
Intresset från media var lite ljummet. Kanske journalisterna vilar upp sig inför fotbolls-VM om några veckor efter en intensiv vår med slutspel, sammanpressad allsvenska osv. Eller så är de bara genuint ointresserade av innebandy. Det är synd. Mest för dem själva.
Det är ett inte helt okontroversiellt beslut i innebandy-Sverige. De som bor norr om Stockholm gillar inte att få ännu längre till SM-finalen och de som bor i Stockholm är väl heller inte helt överlyckliga av samma anledning.
Read More
Senaste kommentarer