Just nu är det final för julhandeln på nätet. De allra flesta nätbokhandlarna garanterar bara leverans före jul om ordrarna lagts vid midnatt (natten till onsdag) eller nu på morgonen. Men oftast kan de förstås skicka böckerna även om de beställs först på torsdag, om det är sånt som finns i lager.

För författare och förlag är julhandeln (från sista helgen i november till dagen före jul) väldigt viktig. Det är en tid på året då det köps mycket böcker. En bok är en tacksam julklapp och det är lätt att i en och samma butik hitta julklappar till i princip alla man känner utifrån intresseområden. Rätt unikt om man tänker efter.

Det är mycket signeringar ute i bokhandeln dessa veckor. Men egentligen är jag förvånad över att det inte är fler. Jag känner för egen del att jag lite grann slarvat bort en bra möjlighet att synas ännu mer ute i bokhandel. Men samtidigt fanns det inte riktigt tid att varken boka eller genomföra fler signeringar än de båda jag gjorde den gångna helgen på Bokia Killbergs i Helsingborg och Akademibokhanden på Väla (köpcentrum utanför Helsingborg).

Vad ger då en signering? Ja, i mina ögon är det en möjlighet att under några timmar:
- möta läsare
- berätta om min bok för folk som aldrig skulle hittat den i hyllan
- exponera boken på bästa plats i bokhandeln (jag har alltid med mig en rollup)

Det lite överraskande resultatet av två signeringar är att jag vid båda tillfällena sålt fler exemplar av den första boken i serien InnebandyPiraterna än den nya trean som släpptes 5 december. Det visar potentialen i titeln, tycker jag. Att nya läsare fortfarande hittar serien. Det här är något som både förlag och bokhandlare ibland glömmer bort, backlist. Faktum är att jag sålde fler ex av den första boken än de båda bokhandlarna hade i lager (jag hade med mig en kartong av varje) och därmed såldes exemplar tack vare att jag var där.

Jag var dessutom på plats rätt länge i båda bokhandlarna. Räknar man timlön blir det nog skralt, men tiden är viktig. Om du bara är där en timme så hinner du möta dem som passerar bokhandeln under denna timme. Om du är där i två timmar så möter du sannolikt dubbelt så många människor. Om man sedan tänker på tiden det tar att ta sig till och från bokhandeln så ter det sig rätt vansinnigt att bara signera i en timme som vissa författare gör. Låt vara att de kanske då hinner med mer än en signering per dag.

Sen har man förstås en fördel om man är mer känd än jag är. På väg till Akademibokhandeln passerade jag en lång kö. Tänkte först att, det var ju fantastiskt att de redan börjat köa för min namnteckning i en bok. Nej, det tänkte jag väl inte, bara att det hade varit kul om det varit så. Nej, kön var till signering av Idol-vinnaren Amanda som sålde sin nya skiva.
Efter finalen sa jag lite ironiskt till någon “Idol-vinnaren, snart i ett köpcentrum nära dig”. För det är ju den turnén som många av dem får göra. Samtidigt – de säljer många skivor på det.

Frågan: hur gör en författare för att nå popstjärnestatus?

Jag gjorde nämligen ett galet experiment i veckan genom att sänka priset på InnebandyPiraterna – Första säsongen till 5 kr (och sedan till 3 kr, se längre ner). På detta pris (5 kr) ska sedan Elib lägga sin marginal 3 kr (för Eböcker som är billigare än 5 kr, för dem som kostar under 10 kr är påslaget 5 kr och övriga titlar 10 kr) och därefter ska Ebokhandlarna ha sitt.

Efter några dagars väntetid på att prisändringen skulle slå igenom (nej, det märkliga är att det tar längre tid att ändra pris på en ebok än en pappersbok) så försvann plötsligt boken. Den mänskliga faktorn hos Elib gjorde att boken plötsligt fick status “tillfälligt slut”. Lite ironiskt med tanke på att det är en ebok. Dessutom hamnade Adlibris pris på 29 kr (berodde sannolikt på att prisändringen inte slagit igenom per automatik i deras system).

Således: hos Dito.se kostade boken då 19 kr (varav staten konfiskerar 25% trots EU-beslut om att 6% ska gälla) = 15,20 kronor kvar. Det gör fördelningen:
Förlag/författar: 5 kr (26%)
Elib (distributör): 3 kr (16%)
Dito (återförsäljare): 7,20 kr (38%)
Staten (moms): 3,80 kr (20%)

På andra sidan pölen, i USA, säljer många författare sina böcker för 99 cent, med dagens dollarkurs (6,79 kr) är det 6,72 kr via Amazon. Av den summan tar Amazon 64 cent. Alltså får förlaget (eller egentligen författaren eftersom väldigt få förlag säljer på den prisnivån) ut 2,38 kr.

I Sverige är det idag omöjligt att sälja på den nivån. Jag bestämde mig för att göra ett än mer radikalt experiment genom att sätta priset på ungefär amerikansk nivå, dvs 3 kr (hade tänkt sätta 2,50 men det avrundades uppåt till 3 kr).

Då tar Elib fortfarande 3 kr och totala priset är 6 kr före bokhandlarens påslag. Hos Dito hamnar priset fortfarande på 19 kr och hos Adlibris på 19 kr. Sen finns det handlare som Billingska som är mer offensiva. När Dito tog 19 kr för min 3 kr-bok så nöjde sig Billingska med 11 kr och Muntligt.se var nere på 9 kr. Bokia ligger på 41 kr (!) men det måste bero på att deras priser inte uppdaterats ännu.

Återförsäljarna Adlibris och Dito valde alltså att förstärka sin marginal med 2 kr istället för att föra den vidare till kunden. Visst, några kronor hit eller dit, men ändå. Har de bestämt att en ebok inte får kosta under 19 kr?

Så nu kan ni alltså köpa InnebandyPiraterna 1 som ebok till dessa priser på några olika nätbokhandlare (köp den gärna!) i skrivande stund:
Muntligt.se – 9 kr
Billingska 11 kr
Adlibris 19 kr
Dito.se 19 kr
Bokia 41 kr

(Reservation: detta är ett kampanjpris på boken som gäller till 31 december 2011 så om du läser detta blogginlägg senare kan priset ha förändrats).

Varför gör jag då detta? Jo, som jag nämnde tror jag dessa nivåer kan vara vettiga på noveller. En novell som tar ett par timmar att skriva och som skulle kunna sprida sig som en löpeld bland folk och kanske sälja i tusentals exemplar (den dag vi har miljoner läsplattor). Då behöver man faktiskt inte tjäna mer än några kronor per bok. Men om mellanhänderna samtidigt måste lägga på samma påslag som för en bok som kostar 100 kr så funkar det inte. Då dödar man en marknad innan den kommit igång.

Dessutom: jag har två böcker till i serien om InnebandyPiraterna. Del 3 släpps den 7 december – förhandsboka här exempelvis. Jag har råd med lockpris på första boken om det finns möjlighet att sälja de två andra böckerna till dem som gillar den första. Men om mellanhänderna tack vare fastpriser ska lägga på så mycket så försvinner en del av poängen med detta. Plötsligt kostar det lika mycket att distribuera en fysisk bok som en digital och då förstår ni att något är snett.

Lyckligtvis är det konkurrens på gång. Det måste gå att sälja en ebok för 9 kr i Sverige och ändå tjäna pengar. Staten, Elib och nätbokhandlarna kan alla dra sitt strå till stacken för att göra det möjligt. Tänk på att det kanske ligger miljontals sålda noveller i potten – varje månad…

En annan reflektion är att prisändringar på eböcker är betydligt trögare än man kan tro. I flera fall tog det flera dygn för prissänkningen att slå igenom och ibland först efter påpekande. Bra att veta ifall man tänker sig “24-timmars” rea på en ebok…

Det som inte framgår i dessa refuseringsstorys är förstås hur mycket bearbetning som originalmanuset fått genomgå innan publicering. Är det omfattande omskrivningar? Det vet bara förlaget och författaren.

Men likväl, ett manus inskickat till ett förlag är och förblir ett lotteri. Det gäller att det hamnar hos rätt person vid rätt tidpunkt. Min egen debutroman InnebandyPiraterna – Första säsongen hamnade aldrig i manuslavinen på de stora förlagen.
Fast på sätt och vis gjorde den det. Och där tror jag att manuset hanterades på samma sätt som Stieg Larssons hos Piratförlaget.

Det var på Bokmässan 2004 som jag träffade några från B Wahlströms förlag och vi började prata lite om en idé jag hade kring en serie ungdomsböcker om innebandy. De tyckte det lät spännande och bad mig återkomma med några provkapitel. Några månader senare skickade jag in tre kapitel ihop med ett synopsis och väntade och hoppades. Men det kom inget svar.
Jag skickade till och med några mejl och försökte nå personen som jag pratat med på mässan. Utan framgång. Ett halvår senare läste jag att Wahlströms hade köpts upp av ICA-Förlaget. Kanske var det förklaringen. Det ledde tydligen också till ändrade strategier och de beryktade gröna och röda ryggarna blev historia.

När jag nu läser de där inledande kapitlen så ser jag också, självkritiskt men även objektivt, att de förmodligen inte var tillräckligt fängslande. Visserligen byggde jag upp en spänning, men det var för mycket transportsträcka. För lite inledande action faktiskt.
Grundstoryn i boken var ett gäng 12-13-åriga killar som startar ett eget innebandylag. Jag skrev aldrig ens färdigt hela boken, den ligger kvar ofullbordad på hårddisken trots att det finns en outline och även idéer på fler böcker i samma serie.
Fyra år senare började jag skriva det som blev InnebandyPiraterna och ganska exakt fem år efter att jag skickat in det där manuset till Wahlströms gav jag ut boken på eget förlag. Utan att ha brytt mig om att skicka manuset till ett enda förlag. Vilket i sin tur ledde fram till att jag idag har inte bara ett utan två förlag och gett ut tre böcker med en fjärde och femte på gång före årsskiftet.

Noterade ni att jag skrev två händelser som triggade mitt blogginlägg? Ja, det andra var ännu ett i raden av oanmälda manus eller förfrågningar om att skicka manus till mitt eget förlag, Dahlgrens Förlag. Trots att jag på hemsidans kontaktsida skriver:
“För närvarande tar vi inte emot några manus från författare.”
Jag vet inte om man kan bli mer tydlig än så? Om man skickar sina manus även till förlag som uttryckligen undanbett sig det så får man nog räkna med att bli refuserad – eller inte ens få svar. (Även om jag brukar skicka ett vänligt nej-tack-mail)

Å andra sidan kan det hända vem som helst. Att man inte ens blir läst. Det hände till och med Stieg Larsson. Undrar om den där manusbunten på mitt skrivbord är nästa Stieg Larsson? Det vore verkligen ironi.

Två av huvudpersonerna i min serie InnebandyPiraterna heter just Emil och Anton. En helt omedveten hyllning till Astrid Lindgren, alltså. Anledningen till att jag valde de båda namnen var att de var bland de vanligaste pojknamnen det år som killarna föddes och jag tänkte att det därför kunde skapa igenkänning hos många unga spelare.

Nu fick det dessutom en annan kul betydelse. Lite förvånad att ingen reagerat på det tidigare faktiskt.

* * *

Jag har etablerat en ny rutin under semestern. Skrivtid varje morgon. Från början hade jag tänkt skriva mellan kl 6 och 9 men ofta har jag inte kommit igång förrän 6.30-7.00 och sedan skrivit tills resten av familjen vaknat (oftast efter åtta).

Jag skriver på den tredje boken i serien om InnebandyPiraterna. Den heter Tredje säsongen så jag behövde inte slösa någon tid på en kreativ titel. Däremot har jag ägnat en del tid åt intrigen och ett grundligt synopsis. Det gjorde jag redan för flera månader sedan och målet var att boken skulle skrivas klart och ges ut i mars-april. Men det sket sig.

Istället skriver jag nu. Läste en bok om hur man skriver en bok på 30 dagar och ett av råden där var att skriva två timmar om dagen och sikta på 1500 ord i timmen. Det lät mycket, men jag har faktiskt lyckats överträffa det tempot vid något tillfälle de senaste veckorna.

Mycket tack vare att storyn redan är klar. Jag har ett skelett som ska kläs i beskrivningar, repliker och allt annat som hör en färdig bok till. De senaste fjorton (eller femton idag) dagarna har jag därför producerat drygt 38.000 ord, ett snitt på 2500 ord/dag. Inte riktigt samma tempo som författaren av boken kalkylerade med (3000 ord/dag) men jag har pendlat mellan 1000 och 5000 ord, lite beroende på hur mycket ostörd skrivtid jag lyckats få.

En slutsats blir nämligen att jag haft väldigt svårt att få ur mig ord de gånger jag blir avbruten flera gånger på en timme av frågor från barn eller sambo. Mailen stänger jag ner helt numera för att inte lockas att läsa den, likaså twitter, G+ och Facebook. Ibland har jag förirrat mig ut på google-research efter faktauppgifter om någon plats eller annat. Då går tiden snabbt och orden blir få.

* * *

Det slår mig idag när jag summerar allt jag skrivit de sista veckorna. Jag är på väg mot en egen NaNoWriMo. Jag testade ju att genomföra den i november förra året, men då gick jag aldrig i mål. Nu har jag faktiskt bara 12.000 ord kvar till de 50.000 ord på 30 dagar som är målet i NaNoWriMo. Kanske rentav kan fixa det den här veckan?

* * *

Målet för hösten: att bibehålla 2-3 timmars skrivtid varje morgon. Innan jag fyllt skallen med intryck från nyhetssajter, innan jag engagerat mig i mailboxar och sociala medier. Bara vakna upp, sätta sig vid datorn och leva mig in i den story som för närvarande är på väg ut ur mig.

Ett första steg mot att bli författare, om inte på heltid så i alla fall som huvudsaklig syssla.

* * *

Nu är det dags att ta hand om lite adminstrativa sysslor. Bokföring och fakturering och mailboxar är inte lika kreativt som skrivande, men det är nödvändigt som företagare.

Men ändå. Floorball World Tour har en deltävling som spelas i Japan. Under Andra säsongen åkte killarna i laget Helsingborg Consuls dit för första gången och fick en spännande upplevelse. Självklart ska de dit även den tredje säsongen.
Böckerna i serien InnebandyPiraterna utspelar sig egentligen inte något speciellt år. Eller rättare sagt, i den första boken nämns faktiskt ett årtal på ett ställe men i den andra boken och framåt har jag med avsikt valt att inte tidsbestämma händelserna.
Varför? Ja, ett skäl är faktiskt händelser som jordbävningen i Japan. Den tredje säsongen skulle nämligen, ifall man nu följer kronologin från bok ett, utspela sig 2011. Eftersom planen var utgivning i april kommer jag att ha skrivit en hel del om framtiden. Större delen av boken egentligen skulle utspela sig i framtiden, utan att jag vet vad som händer.
Tidsmässigt så börjar Floorball World Tour i början av mars. Ja, det finns alltså en tidslinje, bara utan årtal. Ungefär nu borde killarna, utan att förstöra spänningen, vara på väg till Sydney för årets första turnering.
Inte förrän i maj kommer de till Japan. Då ska boken förhoppningsvis redan vara skriven och utgiven och vi vet inte alls hur situationen ser ut där då. Men en så dramatisk händelse som en jordbävning hade självklart satt sina spår, om det nu var så att den inträffade bara några månader innan de kom dit. Exempelvis om UD avrått från resor dit. Och även om turneringen spelas i närheten av Tokyo, där man nu håller andan, hade det märkts.

Men jag har valt att lämna verklighetens händelser utanför mina böcker i serien. Samtidigt kan jag inte låta bli att beröras när jag ser tv-bilder och läser om platser som inte befinner sig särskilt långt ifrån de platser där jag låtit mina romanfigurer resa. Och jag kan inte låta bli att tänka på vad som kunde hänt om skalvet hade inträffat då. När de befann sig där eller där. Vad skulle hända om ett jordskalv inträffade mitt under en match, skulle golvet röra sig så mycket att bollen ändrade riktning? Så att spelarna ramlade omkull? Hur hade domarna dömt om det blivit mål samtidigt som golvet gungar och målburen kanske till och med flyttar sig?

Men sen återvänder jag till verkligheten och konstaterar att ibland överträffar den även min vildaste fantasi. Det som hänt och händer i Japan just nu är riktigt obehagligt.

Och jag kan inte skylla på jordbävningen när jag missar min deadline.

* * *

Kändes härligt att kolla Bokus topplista över Idrottsberättelser för tonåringar. InnebandyPiraterna dubbelt i topp. Trots att jag tyckt att försäljningen i januari har varit svag jämfört med hur den var i december (rekord!) så har det ändå tickat på sakta men säkert. (Förresten – gå gärna in och skriv en recension på någon av mina böcker, på Bokus, Adlibris och andra näthandlare!)

* * *

Dessutom konsultuppdrag upp över öronen de närmsta veckorna. Man ska inte klaga, det behövs intäkter i verksamheten för att det ska gå runt. Och än så länge kan jag inte leva på att skriva böcker. Bloggade för övrigt just om det på temat “Går det att tjäna pengar på ge ut sin egen bok?”

Kontentan: Klart det går, men det är lika svårt som det är att göra det på ett vanligt förlag. Det är helt enkelt väldigt få författare som faktiskt kan leva enbart på böckerna de skriver. I Sverige.

* * *

Idag var jag och såg ännu en innebandymatch i Superligan med FC Helsingborg. Det har varit väldigt tätt mellan matcherna, det här var tredje hemmamatcher på 8 dagar. Ja, spelschemat är helt galet, en viss effekt av VM-uppehållet i december och säkert även det faktum att vissa matcher fått bytas pga att något lag inte haft en ledig hall.
FCH körde i alla fall över Mullsjö med hela 11-2. Många riktigt snygga mål. Inspiration som är bra att ha när jag nu sitter och skriver på Tredje säsongen i serien InnebandyPiraterna.
Det enda tråkiga idag var den dåliga publiksiffran, bara drygt 600 personer. Det har varit riktigt usla publiksiffror i januari. Svårt att sätta fingret på vad det är som saknas, men jag har några idéer och vågar påstå att det finns bra tips i InnebandyPiraterna…

* * *

Skrivtid har jag haft svårt att skapa de senaste två veckorna. Visst handlar det om disciplin i viss mån, stänga av tv:n, lägga mindre tid på Facebook, surfande etc.
Under matchen idag tror jag mer än tio personer frågade om när bok 3 kommer. Alla hade läst de två första böckerna och längtar efter att få veta hur det går för killarna i Consuls. Det är verkligen kul att få den uppmuntran.
Samtidigt så känner jag en viss press att prestera. Jag vill ju att nästa bok ska bli bättre än den föregående i serien. Att jag, precis som spelarna i boken, ska utvecklas i min berättarteknik. Och att innehållet känns tillräckligt nytt, samtidigt som man känner igen sig.
En utmaning helt klart. Speciellt när jag kämpar för att få ihop skrivtiden.

* * *

Jag längtar efter att få presentera våra nya författare i Hoi Förlag. Och de nya titlarna som ska släppas. Alla känns riktigt spännande och jag tror att någon av dem mycket väl kan komma att bli en storsäljare! Mer om det snart.

* * *

Nästa vecka blir hektisk. Lämning på Fria Företagares första nummer i år. Det innebär många timmar framför datorn. Hoppas även kunna få till en eller annan timmes skrivande trots det. Tredje säsongen behöver det för att jag ska kunna nå min egen deadline och tillfredsställa läsarnas längtan i mitten av april. Förhoppningsvis till SM-finalen i Malmö Arena den 16 april. Där hoppas jag att InnebandyPiraterna ska synas ordentligt!

* * *

Ibland när jag får lite prestationsångest, framför allt över att jag inte skrivit något nytt på boken på ett par dagar, så tittar jag tillbaks och konstaterar att jag faktiskt har gett ut tre böcker de senaste 14 månaderna:
InnebandyPiraterna – Första säsongen (nov 2009), dessutom som pocket aug 2010
InnebandyPiraterna – Andra säsongen (sept 2010)
Lyckas med bokutgivning (dec 2010)
Och jag skulle vilja ha ut två böcker till under våren för att fylla på den listan. Hoppsan.

* * *

InnebandyPiraterna på Facebook har nu 420 fans (eller gillare). Härligt. På väg mot 500 nu.

* * *

Önskar jag hade mer tid ibland. För att exempelvis skaka liv i Innebandynyheter igen. Kanske som ett nyhetsbrev. Och FCHnytt som jag själv skulle vilja läsa, men inte har en chans i världen att kunna finna tid för att skriva. Ok, om, jag menar när jag lyckats sälja en miljon böcker så ska jag minsann investera i några sådana pro bono-projekt!

* * *

Kimmo Eskelinen, fd landslagsback numera i div 1, och en av Sveriges bästa innebandybloggare tycker precis som jag att innebandyn inte fått lika fin behandling av TV4 som handbollen. (Jag tackar för berömmande ord om min krönika i tisdags om TV-krisen – säg till om du vill ha ett recensionsex av InnebandyPiraterna med posten).
Kimmo lyfter fram något som jag delvis missade, nämligen analyserna, i sitt inlägg:

” (…) skillnaden i bevakning av våra handbollslandslag och innebandylandslag överskrider den differensen med råge!

Det är inför, under och efterprogram i tv när handbollen spelar match mot ett landslag som håller svensk division 1 klass. Det snackas handboll i morgonsoffan och killarna har ett eget program sent på kvällen.

Så bygger man profiler och ett intresse hos folket i stugorna!

Vad fick innebandyn innan och under VM? Visserligen inget hemmamästerskap, men jag är ganska säker på att Ekwall och co inte hade suttit i någon läcker soffa och diskuterat innebandy efter 28-1 mot Tyskland även om det hade spelats i Göteborg.

Vi fick snällt nöja oss med att se ett par matcher och noll ”kringsnack”.

Jag får samma intryck när jag läser dagens krönikor om Sveriges VM-match i handboll mot Chile. Lite urskuldande om att det inte var någon värdemätare, men ändå analyser av spelarnas insatser mot ett lag där de borde vunnit med 20 mål? Var fanns de analyserna från innebandy-VM?

I dagens pappers-DN (som jag har på prov en månad) finns en mycket intressant artikel om handboll i världen. Det ger en något mer nyanserad bild av läget. Nämligen att det inte är helt olika innebandyns situation. Europa dominerar fullständigt. Alla medaljer i samtliga 21 VM-turneringar har gått till Europa (visserligen tio olika länder som vunnit guld sedan starten, eller nio eftersom Ryssland och Sovjet räknas som två olika). Man ser också vilken fördel sporten har av OS när det gäller att få länder att satsa:
“I USA lever handbollen bara upp i samband med att landet tilldelas ett sommar-OS, då får man som arrangör automatiskt en plats i turneringen. (…) Ofta handlar det om att skola om starka basketspelare till handbollsspelare.”
Samt:
“Noterbart är att England aldrig är med. Men i och med att man arrangerar OS 2012, dit man har en friplats, så har man inlett en satsning och ser över hela sin organisation.”

DET är anledningen till att IFF satsar så hårt på att komma med i OS. Innebandyn kommer att få mycket gratis i många länder när det sker.

* * *

I veckan har också egenutgivning debatterats. Jag funderade lite över litterär kvalitet.

Just det, idag bloggade jag lite om hur man vet om ens bok är bra nog att ge ut.

* * *

Jag skriver just nu på tredje delen i serien om InnebandyPiraterna. Även om jag är snabb går det hopplöst långsamt i förhållande till läsarnas förväntningar. Många som väntar på tredje delen i berättelsen om Helsingborg Consuls och deras äventyr på Floorball World Tour.

Synopsis för hela boken är nästan klart. Jag har börjat skriva på första kapitlet så nu återstår bara sådär 28-30 kapitel ytterligare. Och därefter redigering, bearbetning, korrektur och en massa annat jobb som hör till en utgivning. Målet är fortfarande att komma ut till SM-finalen i Malmö Arena den 16 april.

SM-finalen i innebandy förstås.

* * *

En hel del tid har denna vecka vigts åt Hoi Förlag, mitt nya projekt tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg. Vi pratar med flera författare som har spännande böcker de vill ge ut. Inom kort hoppas jag att vi kan presentera de första namnen och titlarna. Spännande, minst sagt. Mycket praktiskt att ordna, administrativ så här i början också när man bygger ett nytt företag som ska växa snabbt.

Men jag gillar det här att driva ett företag där man är mer än en person. Har ju drivit företag sedan 1992 i olika former, men inte med partners.

* * *

Igår signerade jag böcker på IH igen. Vet inte vilken gång i ordningen. FCH besegrade Sirius med 9-4 och jag fick signera ett par böcker. Försäljningen tickar på sakta, men säkert. December var en fantastisk månad försäljningsmässigt, tror det var all-time-high för min del. Hade jag sålt så mycket böcker varje månad kunde jag nästan leva på författandet tror jag.
På söndag är det dags igen, FCH-Linköping på IH och jag ska vara på plats med mina böcker. Att vara författare är lika mycket arbete med fötterna som med händerna. Fråga bara Björn Ranelid.

* * *

Ett annat kärt projekt är VIPstory där vi nu äntligen närmar oss en utgivning av denna novellsamling.

* * *

Slutligen blir man alltid glad när man läser sånt här om en bok man varit med och författat:
Malin the writer: “Den som funderar på att ge ut själv, eller redan har gjort det, bör absolut läsa den här. Den som funderar på att bli utgiven överhuvudtaget bör läsa den.” Betyg 8/10

Caroline Engvall: ”En ny bra bok om hur man lyckas med att ge ut en bok på egen hand (…) Köp köp köp!”

I måndags släpptes min nya bok “Lyckas med bokutgivning” som jag skrev om förra fredagen. Vår ursprungliga målsättning var att den skulle ges ut i slutet av november, lagom till julhandeln (som är en väldigt viktig månad för bokbranschen). Men som så många andra projekt så rann tiden iväg på slutet (eller om man ska vara ärlig i början). Därför kom den ut först den 6 december. Och därmed blir det tight med tid för dem som ska köpa den som julklapp.

* * *

Julhandeln är också viktig för InnebandyPiraterna. Självklart borde jag vara ute och signera mycket den här månaden. Förra helgen var jag i Ängelholm på regionslutspelet USM för P16 och sålde en del böcker. Men ärligt talat hade jag nog hoppats på mer där.
Imorgon blir det Åstorps sporthall ca kl 10-14 där det spelas ungdomsmatcher hela dagen. Ska försöka synka det med VM-finalen i innebandy som, helt obegripligt, tydligen spelas kl 14.30 imorgon.
På söndag är det dags för en signering i bokhandeln Böcker och Blad på Familia kl 12-15. Blir spännande, tydligen ett köpcentra där det rör sig mycket ungdomar och barnfamiljer.

* * *

Marknadsföring är viktigt om man vill sälja böcker, något som vi tar upp i vår bok “Lyckas med bokutgivning”. Därför känns det lite retligt att jag själv inte riktigt är i fas när det gäller marknadsföring av dels den boken, dels InnebandyPiraterna. Det blir lite som “skräddarens barn”…
Nåja, försäljningen av InnebandyPiraterna – Andra säsongen börjar ta fart nu efter en seg start. Och ännu roligare är kanske att försäljningen av den första boken också ökat. Inte bara pocketutgåvan utan även originalutgåvan har fått ett nytt liv, säkert tack vare bok två i serien.
Det är förstås en del av min strategi och tanke, att böckerna säljer varandra.
De senaste två veckorna har jag i alla fall packat böcker och skickat en massa paket.

* * *

Ett projekt som alltid hamnat i kläm är VIPstory vars återkomst-bok skulle ut till jul och julhandeln. Jag hoppas fortfarande på att den ska bli utgiven före jul. Lite småpill kvar där.

* * *

Emellanåt är det lätt att glömma att om 5-6 år kanske e-böcker står för 97% av försäljningen istället för tvärtom som det är idag. Nu tar försäljningen av plattorna fart.

* * *
Det stora projektet som tar mycket tid just nu är annars nystartade Hoi Förlag (House of Independents). Mitt, Lars och Anns nya förlag som kanske vänder upp och ner på bokbranschen lite grann. Eller rejält. Det känns riktigt spännande, inte minst eftersom alla jag pratar med tycker att det verkar vara en bra idé och ett bra koncept. Inom kort hoppas vi kunna presentera våra allra första författare, ja utöver vår egen bok då som är den första titeln på förlaget.
Om du har skrivit en bok och funderar på hur du ska få den utgiven så ska du studera vårt koncept. För alla som är villiga att investera i sin egen utgivning så är det ett konkurrenskraftigt alternativ.

* * *

Jag tror jag får återkomma till mina mål för 2011 i ett separat blogginlägg. Även en liten uppföljning av hur jag ligger till med mitt mål att sälja en miljon böcker när man fördelar en miljon böcker på tio år.

* * *

Jag avslutar med en liten egotripp som jag tycker är lite kul. En skärmdump från Adlibris över en topplista på kategorin Idrottsberättelser (12-15 år). Jag har tre av tio titlar på listan. Före jul hoppas jag ha förstaplatsen så in och köp mina böcker där, i din lokala bokhandel eller var du nu handlar dina böcker. Förresten toppar pocketen en liknande lista hos Bokus…

Klart man vill sälja många böcker, men roligast av allt just nu är ändå de positiva omdömen jag fått höra. Som David Karlsson som berättar hur han inte kunde lägga ifrån sig boken (Första säsongen) när han börjat läsa den.
Eller en som hörde av sig och ville köpa ett ex av Andra säsongen till en ung kille i bekantskapskretsen och samtidigt berättade att “han har läst den första boken fyra gånger”. Wow. Bättre betyg kan jag knappast få.
Eller innebandylegenden som sms:ade igår kväll och tackade för böckerna han fått med posten och berättade att han längtat efter att få läsa dem.

Sånt ger mig hopp om att ännu fler ska upptäcka boken efterhand. Ett dussin bibliotek har redan upptäckt att “Andra säsongen” har kommit ut. Där väntar jag spänt på när/om boken kommer med i BTJ-häftet igen. Den första boken finns på 500 bibliotek så jag har vissa förhoppningar…

Så nu njuter jag en stund av allt beröm, samtidigt som jag klurar på hur jag ska få media att upptäcka bokserien och skriva om den. Redaktionellt utrymme är vad som behövs just nu. Är du journalist så hör av dig, jag kan säkert spåna fram en unik vinkel till dig! Först till kvarn…

Samtidigt kör Adlibris en kampanj för böckerna. Ska bli spännande att se vad det kan göra.

Överhuvudtaget är det mycket jobb just nu för att få ut nya boken i bokhandlare, framför allt i Skåne och Halland där jag har en stark läsekrets sedan tidigare. Och så gäller det att ta kontakt med bloggare för att få dem att skriva om boken och med klubbar för att kunna komma ut och signera. Det är trots allt det bästa – att kunna möta läsarna direkt.

Ja, och så har jag skickat in mina lotter i det stora recensionslotteriet. Idag postade jag de sista kuverten med böcker till ett antal utvalda morgontidningar och månadstidningar och enskilda journalister. Det är ett lotteri eftersom man inte på förhand vet vilka böcker de bestämmer sig för att recensera.

Min första bok skickade jag inte ut på vinst och förlust, där väntade jag tills tidningar eller journalister hörde av sig. Dessutom kontaktade jag några redaktioner per mail för att höra om de var intresserade. Gensvaret var ganska klent så den här gången tänkte jag testa den mer traditionella vägen – att skicka ut boken. Dessutom fick alla pocketversionen av Första säsongen – ifall de inte läst den tidigare.

Så vad kan man mer göra för att marknadsföra en bok? Ja, eftersom jag har ett litet förlag så finns det ingen stor marknadsbudget. Annars hade man kunnat köpa annonsplats på massor av ställen, i både tidningar och tv. Dessutom hade man kunnat skicka ut böcker i mängder till butikerna och kedjorna hade köpt in dem.

Allra bäst vore förstås att få ett litteraturpris för boken. På torsdag kl 13 finns ju en chans. Inte så stor, snarast mikroskopisk, men de har i alla fall inte angett vilka som är nominerade utan alla författare har fortfarande chansen.

Just det – du som läser detta kanske vill köpa boken? Då föreslår jag att du antingen går till din lokala bokhandel och ber dem beställa hem minst 30 böcker och skylta upp dem ordentligt eftersom du vill köpa en. Eller så beställer du via någon av nätbokhandlarna – boken finns hos alla nu. Har inte koll på vem som är billigast just för tillfället. Sök bara på ”innebandypiraterna”.

Eller också kan du köpa boken vid någon signering. Närmaste möjlighet blir troligen på torsdag då FC Helsingborg spelar hemma mot Falun. Det är inte helt spikat ännu men i det närmaste.

Dessutom måste jag ha en lanseringsfest. Det försvann helt i Bokmässe-planerandet. Men något ska jag hitta på, den närmsta veckan eller så.