”TV4 tar över sändningarna från bandyns elitserie helt i vinter.
Kommer att direktsända uppemot 30 bandymatcher.
– Bandyn blir ett viktigt tillskott till vår satsning på högklassig vintersport och bandyfinalen är en svensk idrottsklassiker som vi ser fram emot att sända de kommande tre åren, säger Hans Pekkari, sportchef för TV4-Gruppen.”

Det kom alltså två dagar efter samma kanals skandalbesked om att häst och vagn ersätter SM-finalen i innebandy. (Igår fick innebandyn visserligen lite tröst då damsemifinalen mellan Mora och Djurgården direktsändes i stora TV4).

Jaha, är det någon som tror att det här är en fördel för innebandyn? Ytterligare en sport att slåss med om tablåtid i TV4sport. Hade varit spännande att höra hur diskussionerna går i korridoren nu. Ifall TV4 är på väg att släppa innebandyn eller om de kommer att fullfölja kontraktet med minimal insats och en rejäl nedmontering av innebandy som tv-sport som resultat?

Jag hoppas att jag har fel och att TV4 efter en analys av den gångna säsongen inser att de senaste årens bristande redaktionella marknadsföring måste åtgärdas. Och att de faktiskt använder sina erfarenheter från damlandslaget i handboll där de byggt upp ett intresse från noll, mycket tack vare egenreklam i kanalen.

Det positiva med att sändas på samma kanal som isbandyn borde ju i alla fall vara att det blir än mer tydligt vilken som är den överlägset bästa tv-sporten av dessa båda idrotter. Innebandyn.

Redan i november skrev jag om tv-kris för innebandyn. Bland annat konstaterade jag:
“Det är hög tid för ett krismöte om innebandyns framtid som tv-sport. Om inte TV4 tar tag i problemen och börjar jobba professionellt med marknadsföringen av sina sändningar så är det dags att välja en annan väg.”

Den kniv i ryggen eller spik i kistan som nu levereras av TV4 med 1,5 vecka kvar till den stora finalen, SM-finalen i Malmö Arena, kan inte tolkas på annat sätt än att äktenskapet mellan TV4 och innebandyn nu definitivt är över.
Ryktena har gått under säsongen om att TV4 vill ur avtalet. De prioriterar andra idrotter, exempelvis handboll där de under åren investerat många miljoner i rättigheter och redaktionell reklamtid.

- Vi har tvingats välja mellan två stora och starka sportarrangemang. Jag skulle önska högre tittarsiffror på innebandy, säger Hans Pekkari, sportchef på TV4-Gruppen till Innebandymagazinet.se.
Jaha. Men man kan inte bara sitta och önska sig högre tittarsiffror. Man måste jobba för det. Man måste marknadsföra sin produkt. Det har TV4 fullständigt glömt bort.

Ett antal innebandyprofiler kommenterar beslutet och den annars så frispråkige kommentatorn Conny Vesterlund riktar ingen kritik mot sin arbetsgivare. Det gör däremot en fd tv-profil från innebandysändningarna, Andreas Vanberg via Rune Engströms blogg. Han avslöjar också hur tittarsiffrorna dalat för sändningarna. Kan det finnas ett samband med TV4:s sändningsuppehåll i januari under handbollsmästerskapet?

Istället väljer TV4 att lyfta in landskampen Sverige-Finland i stora TV4, helgen efter SM-finalen. Och säger att även en eventuell femte semifinal mellan Warberg och Falun kan sändas där. Konspiratoriskt skulle man kunna ana att TV4 vill satsa på landslagsinnebandy och strunta i klubblagsinnebandy? Jag tror mer att det är kompensation för att slippa åka dit för avtalsbrott.

Låt TV4 köpa sig ur sista året på avtalet. Och använd pengarna till att investera i en egen webb-tv-plattform. Varför fjäska för tv-kanaler som inte bryr sig? Innebandyförbundet har pumpat in många miljoner till SVT och indirekt i TV4 under många år utan att riktigt få tillbaks något.

Gör som IMG:s grundare Mark McCormack gjorde en gång i tiden: investera tungt i att bygga kompetens för att producera sportevenemang på ett sätt som ingen annan klarar. Proffs bakom och framför kameran, folk som brinner för det. Erbjud sedan gratis nyhetsbilder till alla medier men kontrollera sändningarna.
IMG byggde på detta sätt ett värde och ett intresse, de skapade TWI (Trans World International) som blev ett av världens största bolag för produktion av tv-sport. Efter ett antal år stod tv-kanalerna på kö för att köpa rättigheterna.
Idag behövs inga tv-kanaler – vi har webben som kan nå hela världen. Ja, kanske, kanske för en sändning som SM-finalen. Men i övrigt är det bättre att bygga en satsning med sändningar från samtliga matcher. Pay-per-view. Innebandymagasin med profiler i tv-soffa och matchbilder.

Tänk på den internationella marknaden. Varför inte sända SSL med engelska kommentatorer för hela innebandyvärlden? Hur många tusen tittare skulle vi inte kunna nå i Finland, Tjeckien, Schweiz och övriga 50 länder? Då skulle det kanske bli betydligt mer intressant för de svenska klubbtillverkarna att lägga annonspengar för att synas i sändningarna. Det är ju trots allt på exportmarknaden de har störst chanser att växa.

Webb-TV-sändningarna under slutspelet visar potentialen. Där har Svenska Spel föredömligt gått in och sponsrat genom att låta sina kunder se matchen gratis – övriga har kunnat köpa som pay-per-view för 30 kr eller i efterhand för 20 kr. Bakom står företaget LiveWebbTV. Lysande.

TV4 har haft fyra år på sig att lyfta innebandyn som tv-sport. Hur länge till har vi råd att låta dem fortsätta? Är det inte dags för innebandyn själv att ta tyglarna och styra vart färden ska bära? Vi trodde att TV4 var den stora starka travhästen som skulle bära oss till seger, men det visade sig att vi bara fick en ponny.

Läste en intressant artikel i Dagens Nyheter i helgen (tyvärr verkar det inte som om DN lagt ut den på webben) om hur olika orter nu slåss om att få ta över finalmatchen från Uppsala. Stockholm har två nya arenaprojekt, det är redan bestämt att en av arenorna ska bli värd för SM-finalen i innebandy 2013 efter att Malmö haft den i två år.

Det ska ske i den nya Stockholmsarenan som kan rymma uppåt 30 000 åskådare vid en innebandymatch. Det är en av de arenor som isbandyn också diskuterar för sina ambitioner att göra isbandyfinalen till Sveriges svar på Super Bowl.

Innebandyn har liknande mål. Jag har funderat en del över hur man ska nå dit och jag är en ivrig förespråkare av att flytta damfinalen så att den inte spelas samma dag. Kanske damfinal fredag kväll och herrfinal lördag em/kväll. Eller damer lördag och herrar söndag. En del hävdar då att det blir omöjligt att locka lika mycket folk till damfinalen som man kan göra nu när den spelas samma dag som herrfinalen.

Problemet är att dagens SM-finalarrangemang blir en maratonföreställning på sex-sju timmar och att utrymmet för sponsormingel blir rätt tight mellan matcherna. Och det är inte lyckat, tyvärr varken för publik eller media. Bortsett från snygga publiksiffror på damfinalen.

Bättre då om man kan skapa en äkta SM-finalweekend med arrangemang i flera dagar. Varför inte fylla på och lägga SM-finaler även för juniorer samma helg – i samma arena, eller en mindre på samma område? Det vore väl häftigt?

Framför allt skulle det öppna möjligheter till olika typer av konferenser och utbildningar för innebandyrörelser under dagarna och så matcher på kvällarna.

Men, en sak som slog mig häromdagen är att man borde flytta finalen tidsmässigt. Jag minns från åren då jag var involverad vilka problem det ställer till att arrangera en final en lördag, när sista semifinalen ibland spelas på måndagen – fem dagar tidigare. Det gör produktion av trycksaker (matchprogram) och försäljning av biljetter betydligt krångligare och dyrare. Inte minst med det upplägg man har där ett antal tusen biljetter är reserverade för finallagens supportrar – som alltså ingen vet vilka de är förrän max en vecka innan matchen spelas. Inte helt optimalt…

Varför inte lägga på en vecka till? Och se till att det alltid är två veckor mellan sista semifinalen och SM-final-weekenden? Det skulle ge större möjligheter att verkligen förbereda sig för alla inblandade parter: finallag, arrangörer och publik.

Bara en tanke.

* * *

Kimmo Eskelinen, fd landslagsback numera i div 1, och en av Sveriges bästa innebandybloggare tycker precis som jag att innebandyn inte fått lika fin behandling av TV4 som handbollen. (Jag tackar för berömmande ord om min krönika i tisdags om TV-krisen – säg till om du vill ha ett recensionsex av InnebandyPiraterna med posten).
Kimmo lyfter fram något som jag delvis missade, nämligen analyserna, i sitt inlägg:

” (…) skillnaden i bevakning av våra handbollslandslag och innebandylandslag överskrider den differensen med råge!

Det är inför, under och efterprogram i tv när handbollen spelar match mot ett landslag som håller svensk division 1 klass. Det snackas handboll i morgonsoffan och killarna har ett eget program sent på kvällen.

Så bygger man profiler och ett intresse hos folket i stugorna!

Vad fick innebandyn innan och under VM? Visserligen inget hemmamästerskap, men jag är ganska säker på att Ekwall och co inte hade suttit i någon läcker soffa och diskuterat innebandy efter 28-1 mot Tyskland även om det hade spelats i Göteborg.

Vi fick snällt nöja oss med att se ett par matcher och noll ”kringsnack”.

Jag får samma intryck när jag läser dagens krönikor om Sveriges VM-match i handboll mot Chile. Lite urskuldande om att det inte var någon värdemätare, men ändå analyser av spelarnas insatser mot ett lag där de borde vunnit med 20 mål? Var fanns de analyserna från innebandy-VM?

I dagens pappers-DN (som jag har på prov en månad) finns en mycket intressant artikel om handboll i världen. Det ger en något mer nyanserad bild av läget. Nämligen att det inte är helt olika innebandyns situation. Europa dominerar fullständigt. Alla medaljer i samtliga 21 VM-turneringar har gått till Europa (visserligen tio olika länder som vunnit guld sedan starten, eller nio eftersom Ryssland och Sovjet räknas som två olika). Man ser också vilken fördel sporten har av OS när det gäller att få länder att satsa:
“I USA lever handbollen bara upp i samband med att landet tilldelas ett sommar-OS, då får man som arrangör automatiskt en plats i turneringen. (…) Ofta handlar det om att skola om starka basketspelare till handbollsspelare.”
Samt:
“Noterbart är att England aldrig är med. Men i och med att man arrangerar OS 2012, dit man har en friplats, så har man inlett en satsning och ser över hela sin organisation.”

DET är anledningen till att IFF satsar så hårt på att komma med i OS. Innebandyn kommer att få mycket gratis i många länder när det sker.

* * *

I veckan har också egenutgivning debatterats. Jag funderade lite över litterär kvalitet.

Just det, idag bloggade jag lite om hur man vet om ens bok är bra nog att ge ut.

* * *

Jag skriver just nu på tredje delen i serien om InnebandyPiraterna. Även om jag är snabb går det hopplöst långsamt i förhållande till läsarnas förväntningar. Många som väntar på tredje delen i berättelsen om Helsingborg Consuls och deras äventyr på Floorball World Tour.

Synopsis för hela boken är nästan klart. Jag har börjat skriva på första kapitlet så nu återstår bara sådär 28-30 kapitel ytterligare. Och därefter redigering, bearbetning, korrektur och en massa annat jobb som hör till en utgivning. Målet är fortfarande att komma ut till SM-finalen i Malmö Arena den 16 april.

SM-finalen i innebandy förstås.

* * *

En hel del tid har denna vecka vigts åt Hoi Förlag, mitt nya projekt tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg. Vi pratar med flera författare som har spännande böcker de vill ge ut. Inom kort hoppas jag att vi kan presentera de första namnen och titlarna. Spännande, minst sagt. Mycket praktiskt att ordna, administrativ så här i början också när man bygger ett nytt företag som ska växa snabbt.

Men jag gillar det här att driva ett företag där man är mer än en person. Har ju drivit företag sedan 1992 i olika former, men inte med partners.

* * *

Igår signerade jag böcker på IH igen. Vet inte vilken gång i ordningen. FCH besegrade Sirius med 9-4 och jag fick signera ett par böcker. Försäljningen tickar på sakta, men säkert. December var en fantastisk månad försäljningsmässigt, tror det var all-time-high för min del. Hade jag sålt så mycket böcker varje månad kunde jag nästan leva på författandet tror jag.
På söndag är det dags igen, FCH-Linköping på IH och jag ska vara på plats med mina böcker. Att vara författare är lika mycket arbete med fötterna som med händerna. Fråga bara Björn Ranelid.

* * *

Ett annat kärt projekt är VIPstory där vi nu äntligen närmar oss en utgivning av denna novellsamling.

* * *

Slutligen blir man alltid glad när man läser sånt här om en bok man varit med och författat:
Malin the writer: “Den som funderar på att ge ut själv, eller redan har gjort det, bör absolut läsa den här. Den som funderar på att bli utgiven överhuvudtaget bör läsa den.” Betyg 8/10

Caroline Engvall: ”En ny bra bok om hur man lyckas med att ge ut en bok på egen hand (…) Köp köp köp!”

Så jag roade mig med att googla fotbolls-VM i somras. De hade fyra miljarder tittare. Oj, då. Det här får vi titta närmare på.

Då är det självklart inte miljarder unika tv-tittare. Nej, det är det sammanlagda antalet tittare  på tv-sändningarna enligt de mätningar som görs. För handbollen gissar man att totalt 98 matcher ska locka dessa skaror. Till fotbolls-VM var det 64 matcher. Alltså ett högre snitt för dem som sparkar på bollen än dem som kastar den.

Man får ju lätt intrycket att det är sjukt många, alltså mer än hälften av invånarna på planeten som sett fotbollen och var tredje som ser handbollen. Men fotbollens högsta siffra var 186,9 miljoner människor på finalen. Snittet landar på 62,5 miljoner. För handbolls-VM ska alltså samma snitt vara 20,4 miljoner. Inte illa, men rätt långt ifrån 2 miljarder. Och det framgår inte om det är snitt eller peak eller folk som tittat längre än tre minuter.

Det mest underbara är ändå när media bara vidareförmedlar och TT skriver: ”Flest tv-tittare fanns i världsmästarlandet Spanien. 712 miljoner människor såg VM-matcherna där.”

Spanien har 47 miljoner invånare som visserligen älskar fotboll men likväl inte har klonat sig…

Nu är ju inte innebandy-VM i Finland i närheten av dessa siffror, men med kreativ bokföring vore det intressant att höra hur långt vi kommit. Tyvärr finns det ingen global sammanställning utan det enda man kan konstatera är att VM-finalen Finland-Sverige sågs av över 800 000 människor i dessa båda länder. De flesta i Finland. Ännu ett område där de har passerat oss…

I Tjeckien sattes nytt tv-rekord för innebandy. Att tittarsiffrorna för Tjeckien och Finland utvecklats bättre än de svenska kan ha ett samband med det jag skrev om tidigare kring TV4:s hantering av innebandyn. (Även om jag faktiskt tycker de gjorde ett bra VM sett till antalet sändningar och en anledning till de låga siffrorna var arrangörerna som lade matcher på dåliga tider. Däremot var som med all innebandy marknadsföringen i den egna kanalen bristfällig). Dessutom borde fler matcher ha sänts i stora TV4.

TV-krisen.

Tack vare nämnda VM är januari 2011 den mest intensiva innebandymånaden i Superligans historia, det är tätt mellan matcherna. De flesta lag spelar två matcher i veckan under den här perioden. Igår sände TV4sport en härlig kamp mellan två av Sveriges absolut bästa lag: Warberg och AIK. En uppvisning av vilken bra tv-sport innebandy kan vara.
Visst finns det tråkiga innebandymatcher med alltför avvaktande spel. Men vadå? Hur många underhållande allsvenska fotbollsmatcher går det på ett dussin? I innebandyn slipper du garanterat 0-0-matcher i alla fall.
Okej, efter denna giganternas kamp som, att döma av Facebook, setts av många innebandyälskare – vad gör TV4sport då? Jo, de gör sändningsuppehåll till 31 januari. Just det. Tre veckor innebandyfritt, samtidigt som spelschemat är packat med viktiga och spännande matcher.

Det är inget annat än en skandal. Det är ett stort fett misslyckande. Det är en pinsam felprioritering av TV4. Det är en TV-kris för innebandyn.
Som alla kriser så uppstod inte den när sändningsschemat lades och någon på kanalens ledning tyckte att det var bäst att rensa tablån så att man kunde trycka in alla matcher från handbolls-VM som de enligt bindande avtal med det tuffa internationella badbolls, förlåt handbollsförbundet, tvingas sända. Nej, det här respektlösa agerandet är bara ett symptom.

Jag är inte så konspiratorisk att jag tror att TV4 medvetet försöker sabotera innebandyns möjligheter att lyckas som tv-sport. Nej, det vore direkt korkat av dem eftersom de äger rättigheterna. Men tyvärr har direktiven uppifrån misslyckats. Det finns fortfarande individer på TV4 som inte fattat att det är på allvar. Som inte ser skillnad mellan att sända en match i världens bästa liga och att sända ett halvtimmesprogram med biljakter. Ja, du läste rätt. TV4sport:s tablå fylls ut med rätt mycket skit som defintivt inte är sport. Och en hel del som jag aldrig hade kallat sport, men smaken är som baken. Delad.

Kommer ni ihåg hur det lät för 3,5 år sedan? Låt mig ta er tillbaks till denna tid när det stod klart att TV4 tog över sändningarna från SVT (som i flera år mjölkat förbundet på pengar för att sända innebandy trots att tittarsiffrorna var högre än för handbollen och det mesta andra som sändes i SVT24):
– Innebandyn är sedan tidigare etablerad som såväl utövar som publiksport. Nu har TV4 och TV4 Sport alla möjligheter, genom ett långsiktigt och nära samarbete, att bygga Svenska Superligan och Innebandyn till en ny stor TV-sport, skriver Johan Kleberg, VD TV4 Sport i ett pressmedelande.

Inledningen på förhållandet mellan innebandyn och TV4 blev inte heller bra. Först var det tal om bojkott när klubbarna förstod vad som stod i avtalet, men den avvärjdes.
“Tv-kanalen betalar fem miljoner kronor om året till innebandyn, av de pengarna får klubbarna i högsta serien 200 000 kronor vardera. Men enligt avtalet kräver TV4 då också stopp för klubbarnas egna sponsoravtal.”
Jag ska villigt erkänna att jag inte satt mig in i varje paragraf i avtalet, men att under sommaren (då många klubbar redan skrivit alla sponsoravtal) komma och säga att “förresten så får ni inte ha er sarg med er reklam uppe under tv-matcher” var väl magstarkt. Oprofessionellt. Om sedan felet var TV4:s eller SIBF:s eller SEI:s låter jag vara osagt eftersom jag inte vet. Infekterad stämning blev det.
Sedan började hela den löjliga debatten om tennis-vinkeln, alltså placeringen av kameran på kortsidan. Knappast den fokus man borde ha när man precis träffat en ny partner. Att börja leta fel hos varandra.
Klubbarna har dessutom under de här åren visat upp en i TV4:s ögon ganska taskig attityd mot att flytta matcher. Vissa (inte alla) har tyckt att det varit jobbigt och gett för lite pengar. Fotbolls- och hockeyklubbar får alltid anpassa sig efter TV. Matchtiderna blir därför ofta märkliga och spelschemat är alltid bara preliminärt. Det måste innebandyn också lära sig om man vill leka med de stora och synas i TV.
Men det finns en skillnad som jag tror TV4-folket, i alla fall de på toppen, inte fattar.

De svenska SSL-klubbarna äger inte sina egna hallar och halltider. Jo, det finns väl någon klubb som har ganska bra styrning, Falun och Mullsjö? Men oftast är det kommunen som inte alltid med kort varsel godkänner att en annan förenings träningstid stryks för att det ska spelas innebandy i Superligan. Sådan är verkligheten. Och det finns inte 50 heltidsanställda i föreningen (som i fotboll/hockey) heller.

Kanske är det så att för många på TV4 är motståndare, eller i alla fall inte engagerade och positiva, till äktenskapet med innebandyn? Helt klart är i alla fall att de inte levt upp till förväntningarna. Vi trodde att TV4 skulle göra för innebandyn vad TV4 har gjort för handbollen.
Nämligen att med full kraft och ohämmad blygsamhet basunera ut i varje reklampaus och varje tv-soffa att innebandy är världens allra bästa tv-sport och det är TV4 som är allra bäst på att bevaka den. TV4 sänder matcherna med världens största stjärnor och den största dramatiken. Innebandy är helt enkelt överlägset allt annat på denna planet, i alla fall just då den sänds. Och varje match är lika betydelsefull. Varje turnering (som egentligen är träningsmatcher) håller världsklass och är i samma klass som ett VM eller OS. Något du som innebandyälskare absolut inte får missa.

Den kärleken som TV4 visar handbollens sändningar har jag aldrig sett kring innebandyn. Tyvärr. Micael Fasth och de andra i teamet som sköter sändningarna brinner för innebandyn, och alla de tekniker och kameramän som följer med gör ett proffsigt jobb. Sändningarna har jag aldrig varit missnöjd med, inte ens när tennisvinkeln dominerade.
Men alla andra på TV4. De visar inte sin kärlek. Det är ett ledningsproblem. Det är ett misslyckande som Jan Scherman och alla andra i toppen får ta på sig. De har inte tillräckligt tydligt förklarat att man faktiskt skulle uppnå det där som utlovades när avtalet skrevs på.
Att bygga innebandyn till en STOR tv-sport.

Jag trodde faktiskt på honom när han sa att de skulle göra det. Eftersom jag sett vad de gjort med handbollen. Men antingen ljög han eller så har de bara misslyckats. Glömt bort det. Gett upp utan att ha försökt.

Det är hög tid för ett krismöte om innebandyns framtid som tv-sport. Om inte TV4 tar tag i problemen och börjar jobba professionellt med marknadsföringen av sina sändningar så är det dags att välja en annan väg. Kanske sända alla matcher som pay-per-view på webben istället. Kanske tillåta att klubbarna själva får sända från matcherna. Eller de lokala tidningarna som nu hindras av TV4 även om TV4 inte sänder matchen.

Visst är 200 000 kronor mycket pengar för klubbarna. Men idag är det inte lika mycket pengar som det var för snart fyra år sedan då avtalet skrevs. (Reservation för att jag inte vet om tv-pengarna till klubbarna är desamma idag)

Själv tänker jag bojkotta handbolls-VM i TV4 på grund av hur kanalen behandlat Superligan. Äh, vem försöker jag lura? Jag hade inte tänkt titta på handbollen ändå. Det är inte tillräckligt underhållande. Möjligen att jag kollar ifall Sverige går till VM-final. Allt annat än guld är väl ändå ett fiasko? Vi har ju varit bäst i världen på handboll också. Även om vi aldrig har haft världens bästa liga.

Så en del tänker, ja innebandyn har dansat färdigt. Men då missar de en mycket viktig detalj. Ungdomssidan. Idag är innebandyn enormt stor på ungdomssidan. Faktum är att en av sex pojkar i åldrarna 11-12 år spelar innebandy. Alltså 15-16 procent av alla pojkar i de åldrarna spelar innebandy. Lite färre bland tjejerna.
Sedan minskar andelen förstås, precis som för många andra lagsporter. Tonåringarna får andra intressen som konkurrerar med sporten.

Studera gärna licensstatistiken och fundera över vad det innebär för innebandyns position i framtiden när plötsligt mer än var tionde unge har spelat innebandy? Den första riktiga innebandygenerationen hamnar i maktpositioner först om några år då det finns 40-åringar som spelat innebandy i mer än 25 år. För 20 år sedan fanns det drygt 3000 barn- och ungdomar som spelade innebandy. Nu är det 84 000 barn- och ungdomar (under 16 år) som lirar.

För min egen del, som författare till en växande serie böcker med innebandy-tema där ungdomar 11-17 år är främsta målgruppen (ja, vuxna kan också läsa böckerna), känns det skönt att veta att det varje år kommer 10.000 nya 11-åriga innebandyspelare. Flera av dem har då redan spelat innebandy i fem-sex år och är frälsta och förhoppningsvis sugna på att läsa skönlitteratur om sin sport. Eller vad tror ni?

Fler och fler företag inser detta och ser kraften i innebandyn. Marknadsförare vet att man helst ska nå människor innan de fyllt 20 år för att etablera ett beteende och sätta ett varumärke. Ja, det finns en sport som har rätt stor del av de där unga som utövare och publik.

Fotnot: Genom åren har åldersgränsen mellan A- och B-licens förändrats vid några tillfällen. Idag löser man A-licens om man är 16 år eller äldre.

I torsdags var jag konferencier på en presskonferens i landets häftigaste inomhusarena – Malmö Arena. Många närvarande representanter från alla inblandade parter ville presentera en häftig nyhet: SM-finalen i innebandy flyttar till Malmö 2011 och 2012. Vad som händer därefter vet ingen.
Intresset från media var lite ljummet. Kanske journalisterna vilar upp sig inför fotbolls-VM om några veckor efter en intensiv vår med slutspel, sammanpressad allsvenska osv. Eller så är de bara genuint ointresserade av innebandy. Det är synd. Mest för dem själva.

Det är ett inte helt okontroversiellt beslut i innebandy-Sverige. De som bor norr om Stockholm gillar inte att få ännu längre till SM-finalen och de som bor i Stockholm är väl heller inte helt överlyckliga av samma anledning.

Men desto gladare miner på västkusten, från Göteborg till Ystad. Skåne, Halland och i viss mån säkert Småland och Blekinge föredrar nog en match i Malmö. För många innebär det att man kan köra dit och hem samma dag.

Och ur ett internationellt perspektiv ska man inte glömma att hela Tyskland och Danmark nu ligger inom räckhåll. Faktum är att det bara är drygt 80 mil från Prag till Malmö. Ett land där innebandyn växer för varje år.

Varför flyttar man? Klart att anledningen stavas pengar. Det är inte svårt att räkna ut att Malmö brinner mer för att få ett stort arrangemang till stan än Stockholm gör. Stockholm har ju så många andra som slåss om pengar och uppmärksamhet. Därför får innebandyn bättre villkor i Malmö än i Stockholm. Det är precis samma mekanismer som gör att Davis Cup i tennis eller Melodifestivalens delfinaler avgörs på mindre orter.

Percy Nilsson, mannen bakom Malmö Arena, konstaterade att Globen var en modern arena när den byggdes för 15 år sedan men att det hänt en del sedan dess. Jag håller med. Tänk bara att du kan åka tåg hela vägen fram till arenan, bokstavligt. Entrén till hallen ligger ungefär 80 meter från perrongen! Stationen vid arenan öppnar i december i år, i god tid innan 16 april då SM-finalen ska spelas. Med tåget är det 15 minuter till Kastrup (vilket självklart var en anledning till att Floorball World Tour valde att spela sin final där i min bok).

Av det lilla jag sett kan jag också konstatera att VIP-utrymmena är bättre i Malmö än de är i Globen. Det har faktiskt en viss betydelse. Tror även att pressen får en bättre placering här nere.

För min egen del är det såklart kanon att finalen spelas bara sju mil bort istället för 60 mil. Förhoppningsvis ska jag finnas på plats med InnebandyPiraterna på något sätt. Vad kan vara bättre än att marknadsföra en serie innebandyromaner i en arena med 12.000-13.000 innebandyfans från Sverige och världen?

* * *

En del tvekar på att arenan fylls. Det gör inte jag. Och när det blev känt att finalen skulle flyttas till Malmö tog SEI (Svensk Elitinnebandy) emot mängder av samtal från folk som ville förhandsboka biljetter.
– Förbokningarna ligger redan uppemot 1 000 biljetter, vilket är mycket glädjande. Detta då vi ännu inte har bestämt prisnivån på biljetterna. Det har inte varit något problem för de bokande. De vill bara försäkra sig om biljetter, säger Erik Nilsson på SEI.

Men det anmärkningsvärda är att Högsbo sågar sin egen sport jäms med fotknölarna, ur TT:s text:

— Det finns helt enkelt inget intresse för basket och då måste vi fråga oss för vem vi spelar.”

(Jag vet inte om man ska ta det som ett tecken att när man söker på gp.se efter ”gothia basket” så är den senast publicerade artikeln från september 2009?)

* * *

Innebandy, där kan jag med glädje konstatera att FCH inte bara förlängt kontraktet med stjärnbacken Juha Kivilehto utan också har fler finska stjärnor på väg in. Men jag hoppas att klubben drar slutsatser av HIF:s problem att locka publik. Det krävs mer än ett bra lag. Inte för att FCH har någon direkt publikkris med sina runt 1200 åskådare i snitt, men det skulle kunna vara så mycket bättre!

Så fort innebandyn får välförtjänt och efterlängtat medieutrymme dyker de upp. De innebandyfientliga. Artiklar på webben får kommentarer som ”Varför skriver ni om innebandy? Det är en korpsport.” eller ”Innebandy är en fritidsgårdssysla, ingen elitidrott”.

Läs alla kommentarerna till den här HD-artikeln om SM-kvartsfinalen FCH-Warberg. En match som lockade drygt 1500 åskådare och direktsändes i TV4sport. Utöver vanliga kommentarer kring matchen dyker det upp mobbare:

Vad är det som driver dessa stackare? Förmodligen detsamma som ofta driver mobbare. Fördomar och avundsjuka.

Innebandy förknippas med fritidsgårdar och gymnastiksalar. Inte utan anledning eftersom det var där allting började. Mobbarna har alltså bra koll på historien genom att de minns att innebandyn blev stor på fritidsgårdar och tog över på gymnastiken.
De råkar bara ha en kunskapslucka på 25-30 år. Och det gör dem förbannade när de inte förstår. De kan inte förstå hur den där sporten – som dök upp som tidsfördriv på fritidsgårdar, som blev populäraste valet på gympan i skolan och som älskades av alla åldrar till korpens glädje – plötsligt har förvandlats till en elitidrott som vill bli tagen på allvar. Och att det spelas SM-finaler i Globen och att det finns VM och att innebandy spelas i mer än 50 länder.

Fördomar är viktigt för vår överlevnad. Utan fördomar blir det svårt för en människa att fungera. Våra förfäder hade fördomar mot vilda djur och utgick ifrån att ett lejon skulle äta upp dem, även om de aldrig träffat ett lejon, och det räddade säkert många liv.

Men fördomar kan också gå till överdrift och förvandlas till rädsla för det som är främmande. Allra helst när du väljer att inte ta reda på mer och eventuellt plocka bort dina fördomar. Jag tror det är fördomar som drabbar innebandyn.

Ta bara journalister som byggt sin karriär på att följa de stora klassiska lagidrotterna; fotboll, hockey, handboll och isbandy. Kanske rentav, i sammanhanget, nymodigheten basket. De känner till dessa idrotters regler och känner sig hemma med dessa. Men plötsligt kommer innebandyn. Nya regler att lära sig. Nya lag att lära sig. Nya spelare att lära sig. Journalisten som är van att vara expert blir plötsligt en amatör, fullständigt okunnig. Det är skrämmande.

Då är det enklare att mobba. Om du inte vill eller orkar lära dig nytt så kan man alltid hacka på det nya okända och ta avstånd. Eftersom en stor del av läsarna är lika okunniga så kan dessa identifiera sig med dig som expert. Läsarna blir också mobbare.

Men det finns ett problem för journalisterna. En växande del av läsarna delar inte bilden. Dessutom dyker det upp allt fler yngre journalister som rentav spelat innebandy. Det är inget nytt, men den allra senaste generationen är dessutom stolta över att vara innebandyspelare. Det blir genast jobbigare att mobba eftersom du då ska mobba dina arbetskamrater. Och dina läsare som ser en helt annan verklighet.

Media har fortfarande stor makt. De är dessutom inte speciellt förändringsbenägna.

Jag har själv jobbat som journalist och började på Nordvästra Skånes Tidningar precis innan de slängde ut skrivmaskinerna för att gå över till datorer. I den övergången fanns det journalister som vägrade använda dator. De fortsatte skriva maskin. Vi som använt dator tidigare (det här var runt 1992-1993 och jag hade själv haft PC hemma sedan 1986) skakade på huvudet och förstod inte hur någon skulle vilja använda en skrivmaskin när det erbjöds datorer.
I det här fallet körde tidningsledningen slutligen över de motsträviga traditionalisterna som fick ett ultimatum: antingen skriver du på datorn eller så skriver du på en avskedsansökan. (Ungefär så). Och några år senare så var en del av dessa datorhatare frälsta och älskade sin dator.

Jag tror och hoppas att vi kan omvända en del av de innebandyfientliga idrottsmobbarna. Vi kan börja med att föregå med gott exempel och inte se ner på andra idrotter. Även om det kan vara tacksamt ibland att ge igen med samma mynt.

Sölve Dahlgren
är författare och fd sportjournalist som bevakat fotboll, innebandy, hockey, basket, handboll, tennis, ridsport, orientering, brottning och en mängd andra mer eller mindre välkända idrottsgrenar i varierande omfattning. Har varit chefredaktör för bland annat Tidningen Tennis, Svensk Innebandy, Fotbollmagasinet, GOAL och Pro Hockey.

PS Kan inte låta bli denna lilla anekdot. Under matchen på IH ikväll träffade jag en gammal kollega från NST i sällskap med en liten kille (10-12-årsåldern?). Vi berättade att vi hade jobbat ihop.
- På den tiden när vi hade skrivmaskiner, sa jag.
- Du har väl aldrig sett en skrivmaskin? frågade min gamle kollega (underförstått, du vet väl knappt vad det är?)
- Jodå, svarade grabben direkt. På museum.
Ouch. Men vi kan överföra det på sporten och fundera över vilka av dagens sporter som kommer att hamna på museum i framtiden. Jag tror inte att det blir innebandyn som hamnar där först.