Inte minst med tanke på händelserna i helgen som bland andra Daniel Åberg skriver om på sin blogg då han kommenterar en artikel på DN.se om amerikanska förläggare som chockats av en agent (Andrew Wylie) som säljer e-böcker direkt till Amazon åt sina klienter. Utan att gå via författarnas vanliga förlag… Som Anders Mildner skriver på SvD.se: ”Andrew Wylie har en imponerande lista klienter.  Philip Roth! Saul Bellow! John Updike! Jorge Luis Borges! Och en si så där 700 till.”

Det är en spännande utveckling och det är självklart så att tröskeln för att bli förläggare blir än mindre med e-böcker än pappersböcker. Du kan till och med distribuera dina böcker själv utan att behöva packa och gå till posten och fundera över fraktavtal. I sin enklaste form räcker det med en webbtjänst som tillåter kortbetalning och efter genomförd betalning låter köparen ladda ner den digitala filen. Det har fungerat utmärkt i många år för utvecklare av datorprogram så varför skulle det vara svårare med böcker?

Anders Mildner skriver klokt om det hela också och påpekar att det aldrig varit frågan OM utan NÄR bokbranschen skulle få se samma utveckling som musikbranschen. Likväl ser vi nu yrvakna förläggare som riskerar att bli förlegade.

Själv är jag ju både författare och förläggare numera. Jag får nog lägga än mer fokus på e-böckerna framöver. Skiftet är på väg. Läste i helgen om att det är flera iPad-utmanare på väg, alltså avancerade läs- och surfplattor, med prislappar på under 100 dollar. Vi närmar oss en tipping-point. Själv har jag de senaste dagarna upptäckt hur mitt läsbeteende förändrats då jag har tillgång till RSS-flödet i min mobiltelefon via en bra läs-applikation.

Känns som det är hög tid för mig att testa att läsa en hel roman på mobilen och se hur det känns. Om inte jag också ska bli förlegad.

Ett skönlitterärt författarskap tar många år att utveckla. Oftast rör det sig om fyra till fem böcke, innan författaren nått sin mognad och innan kritik och publik upptäcker henne. Man kan bara se på förra årets Nobelpris respektive Augustpris. Herta Müller som fick Nobelpriset hade givits ut av Bonniers första gången 1985. Sedan dess har förlaget eller dess dotterföretag givit ut ytterligare fem böcker. Försäljningen har varit minimal och böckerna har gått med en rejäl förlust – totalt har det varit en investering på miljonbelopp. Med det nya sättet att driva förlag hade utgivningen av hennes böcker inte fått fortsätta, då de inte var ”lönsamma”. Hennes litterära betydelse hade man inte tagit hänsyn till. Och då hade Bonniers inte heller fått en Nobelpristagare, som blivit en stor ekonomisk framgång.

Som företagsledare kan jag tycka det är vansinne att investera miljoner i en författare vars enda hopp att bli en kommersiell framgång är att han/hon vinner nobelpriset. Hårdraget kanske.

Sedan delar jag hans åsikt att för mycket ekonomer i ledningen kan erodera utbudet och mångfalden, marknaden riskerar att översvämmas av spökskrivna kändisbiografier och romaner-som-hakar-på-trender (trollkarlstrenden, vampyrtrenden, lösa-gåtor-trenden etc). Framför allt när vi får samma ägare för både förlag och återförsäljare (Bonners äger Adlibris, KF äger både förlag och bokhandlare). Å andra sidan finns det ju alternativ idag. Allt hänger inte på de stora förlagen och har aldrig gjort det.

Och skriver man bara en bok vartannat år istället för varannan månad går det ju inte heller att leva på. Även om förlaget förlorar miljoner på dig och ett dussin andra i hopp om att det ska betala sig när ni ger ut er femte eller sjätte bok.