Amanda Hocking – ingen succé över en natt
För en dryg vecka sedan skrev jag om hur succé över en natt tar tio år. I helgen läste jag om ytterligare ett konkret exempel, denna gång en författare.
Amanda Hocking kom från ingenstans och slog igenom 2010 och blev ett ansikte för egenutgivna eböcker i USA. Den 15 april 2010 publicerade hon sin första ebok. Målet: att tjäna ihop 300 dollar för att kunna åka iväg på en resa sex månader senare. Sex månader senare hade hon sålt 150 000 böcker och tjänat 20 000 dollar.
Hon var en av de första som sålde en miljon eböcker på Kindle (Amazon) och fick dessutom ett kontrakt med förlaget St Martins Press i USA och Pan Macmillan i UK (som betalade totalt 2,1 miljoner dollar för avtal gällande fler kommande böcker).
Fram till januari 2012 hade Amanda sålt 1,5 miljoner böcker och tjänat 2,5 miljoner dollar – på sina egenutgivna böcker utan ett förlag i ryggen.
Hennes slutsats var dock att ”allt det andra” tog för mycket tid från skrivandet och därför valde hon att ge ut på ett förlag. Nu ses hon därför plötsligt som ett bevis på både att författarna inte behöver ett förlag OCH att förlagen faktiskt har en roll i framtiden. Själv vill hon bara att folk ska prata om hennes böcker.
Men var då Amanda verkligen en succé över en natt? Det låter ju som en författare som blev stjärna över en natt. Men i en intervju med The Guardian (via Daniel Åberg) berättar hon en klassisk historia – år efter år skrev hon berättelser som refuserades av de stora förlagen. Och det visar sig att hon var något utöver det vanliga redan då. Under 2009 gav hon järnet, samtidigt som hon jobbade heltid skrev hon varje kväll från kl 20 och långt in på småtimmarna. I början av 2010 hade hon 17 färdigskrivna romaner på sin hårddisk.
I februari 2010 fick hon sitt sista refuseringsbrev. Två månader senare skrev hon historia och idag är det säkert en eller annan agent och förläggare som suckar ”attans!” vid minnet av det där manuset.
Lärdomen: det tar tid att slå igenom och om man inte är redo att lägga hundratals och tusentals timmar på att skriva så kommer man heller aldrig att lyckas. Jag vet inte hur många gånger jag fått mejl från hoppfulla författare i stil med ”jag har börjat skriva en roman, skulle du vilja läsa början så jag vet om det är lönt att skriva färdigt”. Ingen förläggare är intresserad av att man kan påbörja en roman, de är intresserade av att du kan slutföra helst inte bara en utan flera med gott resultat.
Vilket påminner mig om att det är dags att skriva vidare på min egen nästa bok.
Read MoreEgenutgivar-idoler 2: Matthew Reilly
När den 19-årige juridikstudenten Matthew Reilly hade skrivit klart actionromanen Contest valde han att ge ut den på egen hand. I en intervju några år senare fick han frågan varför han valde egenutgivning.
- Enkelt. Jag kontakatade alla större bokförlag i Sydney och erbjöd dem att ge ut boken. Alla refuserade den, sa Reilly.
Året var 1996 och Contest kom alltså ut trots refuseringarna. Matthew hade dock inte för avsikt att bygga en karriär som egenutgivare utan såg det istället som ett sätt att bevisa för förlagen att de hade gjort fel.
Inspirerad av kända bästsäljare skapade han ett omslag i samma stil. Han lånade pengar av sin familj för att kunna trycka 1000 exemplar av boken och satte igång att sälja den. En bokhandel i taget spred han boken till bokhandlare runtom i centrala Sydney.
- Jag visste att Contest hade det som krävdes och jag ville bara att den skulle bli upptäckt. Jag visste att utgivare kollade bokhandeln så det var där min bok skulle vara, sa Reilly.
I januari 1997 gick Cate Paterson, redaktör på Pan Macmillans skönlitterära avdelning in på Angus & Robertsons Pitt Street Mall-bokhandel och köpte ett exempar av Contest. Hon gillade den och via kontaktuppgifterna i boken fick hon tag på Matthew.
- Vid den här tiden hade jag egentligen bara kartonger med osålda böcker och en hög refuseringsbrev. Därför började jag skriva på en ny roman, Ice Station.
Just detta faktum tilltalade såklart Paterson. Baserat på Contest och ett par kapitel av den nya romanen skrev hon ett avtal på två böcker med den unge författaren.
Ice Station gavs ut i slutet av 1998 och sålde över 170 000 exemplar enbart i Australien.
- Ice Station var ett svar på actionfilmer från Hollywood. Jag tänkte att när du gör en film så är du begränsad av en budget. Det kostar stora pengar att göra stora actionscener. Men när du skriver en bok kan du skapa hur vilda och spektakulära actionscener du vill. Din enda begränsning är din fantasi.
Nästa bok, Temple, överträffade Ice Stations försäljningssiffror och såldes till en rad länder. I väntan på att han skulle bli klar med romanen därefter så gjordes en delvis omarbetad nyutgåva av hans debut, Contest. Även den klättrade på topplistorna i Australien.
Matthew Reilly har sedan dess gett ut sju böcker med Pan Macmillan. Han är utgiven i över 20 länder och hans böcker har sålt i över 3,5 miljoner exemplar totalt.
Idag är Reilly en av de bäst säljande författarna i Australien. Och den egenutgivna originalutgåvan av Contest då? Ligger den och samlar damm i ett garage? Nej, tvärtom. Den är ett eftertraktat samlarobjekt och ett exemplar såldes på Ebay för 1200 dollar…
Är det fel att ta med Reilly som exempel på framgångsrika egenutgivare när han nu egentligen inte sålde så många exemplar på egen hand? Nej, det tycker jag inte. Han är snarare ett exempel på att det finns olika strategier med en egenutgivning. Eftersom många författare hellre skriver böcker än driver företag är det logiskt att skriva kontrakt med ett etablerat förlag om man får chansen. Det är inte konstigare än en entreprenör som väljer att låta sitt företag bli uppköpt för att få möjlighet att fortsätta växa.
Samtidigt som det finns andra som aldrig skulle sälja eftersom de vill fortsätta ha kontrollen och bygga både företaget och karriären för att sälja långt senare.
Uppdatering: En längre intervju med Matthew Reilly hittar du här. Både som podcast och transcript.
Fotnot: Det verkar inte som om Matthew Reilly finns utgiven på svenska, heller. Jag lovar att en del av de kommande egenutgivar-idolerna i min serie kommer att vara utgivna även här.
Tidigare avsnitt i serien Egenutgivar-idolare:
1. Richard Paul Evans
Funderar du på egenutgivning? Då ska du läsa min bok “Lyckas med bokutgivning” som jag skrivit tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg.
Har du redan gett ut en bok själv? Kanske du kan bli en av de svenska egenutgivare-idoler som vi kommer att skapa i vår nya bok. Tävla om en plats på Bokmässan i Göteborg!
Det bubblar kring egenutgivning
Söndag kväll. Laddar för en vecka med skrivarkurs och några barnlediga dagar. Ypperliga förutsättningar för att komma igång med mitt skrivande alltså. Målet för hösten är att sätta av två timmar om dagen, varje morgon måndag-torsdag och därutöver hitta fyra timmar fred-sönd vilket ska ge tio timmar i veckan. Tillräckligt för att kunna skriva klart en bok på en-två månader. Vi får se hur det går.
* * *
Läste på Daniel Åbergs blogg att DN skrivit om egenutgivning. Kul att det börjar uppmärksammas lite mer. Men rent egoistiskt verkar journalisten inte ha nåtts av mina böcker.
Så vem ska bli Sveriges första egenutgivna succéförfattare? En möjlig aspirant på titeln är Karin Carlsson, till vardags it-säljare, numera författare till deckaren ”Det keltiska korset”. Efter att ha blivit refuserad av de traditionella förlagen valde hon att trycka sin bok genom självpubliceringssajten Vulkan.se. En första upplaga om 1000 exemplar har snart sålt slut.
I min, Lars och Anns bok Lyckas med bokutgivning ger vi flera exempel på egenutgivare som sålt femsiffrigt och i ett fall till och med sexsiffriga upplagor. Svenskar. Både jag och Lars har dessutom sålt mer än Karin Carlsson.
Det intressanta är dock vad som definierar bästsäljande. Artikelns ingress efterlyser just detta:
Den digitala revolutionen gör att vem som helst kan trycka eller sprida sin egen bok. Samtidigt kretsar fortfarande bokbranschen kring ett fåtal traditionella aktörer. När kommer den första svenska egenutgivna bästsäljaren?
Men vad krävs för detta? Är det när vi får vår första egenutgivare som säljer en miljon exemplar? Det är inte helt omöjligt att det kan hända när eboken fått sitt riktigt genomslag.
Vad är en bästsäljande egenutgivare? En miljon exemplar?
* * *
En som verkligen är ute och cyklar i DN:s artikel är litteraturvetaren Ann Steiner. Hon tror på allvar att en genomsnittlig läsare kan skilja på om en bok är utgiven av ett stort förlag eller ett som drivs av författaren själv = egenutgivare. Trångsynt och gammeldags. Tummen ner.
* * *
Läste ni mitt blogginlägg om hur antalet vuxna som äger en läsplatta i USA fördubblats på sju månader? Från 6 till 12%. Det låter ju fortfarande lite.
Men häromdagen slog mig tanken: hur många vuxna amerikaner har då läst en bok det senaste året? Kan det vara så mycket som 50% eller?
I så fall innebär det ju att var fjärde av dem nu äger en läsplatta. Sug på den.
* * *
Daniel Åberg får en liten sidoartikel i DN. Det är han väl värd. Han ”snodde” positionen som “egenutgivningen personifierad” trots att jag kom ut någon månad före honom med min första bok. Egentligen var jag lite tveksam till att ta den positionen den första tiden, precis som många andra egenutgivare. Man vill väl egentligen inte lyfta fram att man ger ut på eget förlag utan snarare prata om att man gett ut en bok.
Å andra sidan hade det varit kul att bli tillfrågad som “expert” på egenutgivning lite oftare i media. Jag har ju ändå skrivit en bok i ämnet…
* * *
Sociala medier kommer att spela en stor roll för eboksförfattare i framtiden. Vi kan se en del av kraften då författaren John Green (som skriver böcker för unga vuxna) lyckats ta sig in på Amazons topp 10-lista med de mest sålda böckerna enbart med hjälp av twitter och facebook.
Jaha, är det något konstigt med det?
Ja, det är det eftersom boken ännu inte kommit ut. Den är faktiskt inte ens skriven. Utgivningsdatum är satt till 1 maj 2012….
Inte mindre än 1,1 miljoner personer följer John Green på twitter. New York Times berättar hur Green twittrade om titeln på boken, la ut en Youtube-video och därefter lovade att signera alla förbeställda exemplar och hela förstaupplagan av boken. Sedan fick den ett eget liv när fans började diskutera boken, skapa egna omslagsförslag och göra förbeställningar.
Samma dag låg boken etta på Amazon och Barnes & Noble!
Fantastiskt! Kolla videon, han gör hyfsad marknadsföring på Youtube. Videon har setts 188 000 gånger.
* * *
Den som är intresserad av hur det går för egenutgivare i USA kan botanisera i statistiken hos TeleRead. Vi kan i alla fall notera att 16 av de 100 mest sålda böckerna på Kindle hos Amazon var egenutgivna. Den högst placerade låg på sjätte plats, Summer Secrets av Barbara Freethy som dessutom har en annan bok på 61:a plats.
Noterar dock att hon, liksom en del av de andra egenutgivarna, tidigare är utgiven av etablerade förlag men valt att ge ut eböckerna själv. Undrar hur det går med detta i Sverige? Kommer storförlagen verkligen att lyckas kontrollera eboksrättigheterna för sina författare eller?
* * *
Konkurrensen bland författare kommer att bli ännu tuffare i framtiden. Samtidigt är det en spännande tid att verka i – både som författare och förläggare!
Read MoreEgenutgivare erbjuds miljoner av förlag i USA
En erbjuds miljoner och verkar lämna egenutgivandet, en annan tackar nej till miljoner för att ge ut på egen hand istället. Det är inte helt glasklart vilken trend som vinner.
De senaste dagarna har man kunnat läsa om en egenutgivare i USA som tackat nej till erbjudanden från förlag värda så mycket som 500 000 dollar (drygt 3 miljoner kronor). Det var författaren Barry Eisler som avslöjade det i en maraton-konversation-intervju med egenutgivaren JA Konrath. De båda argumenterar tydligt för att författaren ska stå på egna ben i framtidens digitala landskap.
Förutom ingående diskussioner om författarnas villkor och de stora förlagens ovilja att ta till sig ny teknik kommer det fram några intressanta argument kring pappersböcker vs e-böcker i framtiden:
“I can’t tell you how many people I’ve heard saying, “But paper isn’t going to disappear.” That isn’t the point! If you ask the wrong question, the right answer to that question isn’t going to help you. So the question isn’t, “Will paper disappear?” Of course it won’t, but that’s not what matters. What matters is that paper is being marginalized. Did firearms eliminate the bow and arrow? No–some enthusiasts still hunt with a bow. Did the automobile eliminate the horse and buggy? No–I can still get a buggy ride around Central Park if I want.”
(…)
“And you can see books on your shelf, etc… those are real advantages, but they’re only niche advantages. Think candles vs electric lights. There are still people making a living today selling candles, and that’s because there’s nothing like candlelight–but what matters is that the advent of the electric light changed the candle business into a niche. Originally, candlemakers were in the lighting business; today, they’re in the candlelight business. The latter is tiny by comparison to the former. Similarly, today publishers are in the book business; tomorrow, they’ll be in the paper book business. The difference is the difference between a mass market and a niche.”
Det här påminner mycket om mina egna resonemang kring pappersböcker och gatstenar.
En egenutgivare som setts som det största exemplet på framgång för författare som gett ut egna e-böcker är Amanda Hocking. Hon har på ett år sålt runt en miljon exemplar av sina böcker i e-boksformat via Amazon.
Igår avslöjades dock att hon är inblandad i en budgivning med hjälp av sin agent och de stora förlagen sägs att erbjudit henne mer än en miljon dollar för ett kontrakt på flera böcker.
“Amanda Hocking, the darling of the self-publishing world, has been shopping a four-book series to major publishers, attracting bids of well over $1 million for world English rights, two publishing executives said.”
Kanske är detta framtiden: nya författare börjar med egenutgivning, når de framgång får de bra bud av etablerade förlag som kan hjälpa dem att nå nästa nivå. Författaren tycker det är skönt att fokusera på sitt skrivande och överlämna det andra. De får bra betalt och även om de kanske kunde tjänat mer på egen hand så säkrar de en inkomst, ett förskott.
Men när de sedan blivit etablerade, kanske skrivit de där 4-5 böckerna de fick kontrakt på så är det säkert många som vänder tillbaks till egenutgivning. Både Konrath och Eisler har tidigare gett ut på etablerade förlag.
Inget är givet i det nya boklandskapet. Själv tycker jag förstås att det är spännande eftersom jag står med ett ben i vardera världen, dels som författare och egenutgivare med eget förlag men även som förläggare och utgivare av andras böcker.
Bland böcker, bollar och bloggare
Fredag eftermiddag och snart dags att hämta på dagis. Efter en intensiv vecka med många olika projekt, klyschan “många bollar i luften” passar väl bra.
* * *
Kimmo Eskelinen, fd landslagsback numera i div 1, och en av Sveriges bästa innebandybloggare tycker precis som jag att innebandyn inte fått lika fin behandling av TV4 som handbollen. (Jag tackar för berömmande ord om min krönika i tisdags om TV-krisen – säg till om du vill ha ett recensionsex av InnebandyPiraterna med posten).
Kimmo lyfter fram något som jag delvis missade, nämligen analyserna, i sitt inlägg:
” (…) skillnaden i bevakning av våra handbollslandslag och innebandylandslag överskrider den differensen med råge!
Det är inför, under och efterprogram i tv när handbollen spelar match mot ett landslag som håller svensk division 1 klass. Det snackas handboll i morgonsoffan och killarna har ett eget program sent på kvällen.
Så bygger man profiler och ett intresse hos folket i stugorna!
Vad fick innebandyn innan och under VM? Visserligen inget hemmamästerskap, men jag är ganska säker på att Ekwall och co inte hade suttit i någon läcker soffa och diskuterat innebandy efter 28-1 mot Tyskland även om det hade spelats i Göteborg.
Vi fick snällt nöja oss med att se ett par matcher och noll ”kringsnack”.
Jag får samma intryck när jag läser dagens krönikor om Sveriges VM-match i handboll mot Chile. Lite urskuldande om att det inte var någon värdemätare, men ändå analyser av spelarnas insatser mot ett lag där de borde vunnit med 20 mål? Var fanns de analyserna från innebandy-VM?
I dagens pappers-DN (som jag har på prov en månad) finns en mycket intressant artikel om handboll i världen. Det ger en något mer nyanserad bild av läget. Nämligen att det inte är helt olika innebandyns situation. Europa dominerar fullständigt. Alla medaljer i samtliga 21 VM-turneringar har gått till Europa (visserligen tio olika länder som vunnit guld sedan starten, eller nio eftersom Ryssland och Sovjet räknas som två olika). Man ser också vilken fördel sporten har av OS när det gäller att få länder att satsa:
“I USA lever handbollen bara upp i samband med att landet tilldelas ett sommar-OS, då får man som arrangör automatiskt en plats i turneringen. (…) Ofta handlar det om att skola om starka basketspelare till handbollsspelare.”
Samt:
“Noterbart är att England aldrig är med. Men i och med att man arrangerar OS 2012, dit man har en friplats, så har man inlett en satsning och ser över hela sin organisation.”
DET är anledningen till att IFF satsar så hårt på att komma med i OS. Innebandyn kommer att få mycket gratis i många länder när det sker.
* * *
I veckan har också egenutgivning debatterats. Jag funderade lite över litterär kvalitet.
Read More
Senaste kommentarer