Nästa generation läsplattor kostar under 1000 kr i USA
Häromdagen skrev jag om en anledning till att e-böckerna inte slagit igenom i Sverige ännu. Bristande marknadsföring från nätbokhandlarnas sida. Men det finns en annan tung anledning – dyra läsplattor.
Läste ett test i NY Times idag (nåja, på deras sajt) av Apple-älskaren David Pogue. Han ger faktiskt en hel del beröm åt den senaste generationen läsplattor med e-Ink: All-New Nook (håller med honom om att namnet är huvudlöst) och Kobo Touch Edition.
Båda har alltså touchskärmar och man slipper det tangentbord som Kindle haft. Man kan dock inte titta på film på en sån här platta, poängen med e-Ink är att det är batterisnålt. Det är bara när du uppdaterar skärmen som den drar ström. I princip när du bläddrar en sida i en bok. Glöm mobiltelefonens dagliga laddning. En e-bokläsare med eInk-skärm kan du använda i veckor och läsa flera böcker utan att behöva ladda upp igen.
Okej, poängen då? Jo, en anmärkningsvärd detalj i sammanhanget är priset på e-bokläsarna. 130 respektive 140 dollar. Alltså under 1000-lappen. För den allra senaste modellen. Väljer du en lite äldre kan du få den för under 100 dollar på vissa håll.
När man når till de här nivåerna börjar det närma sig en punkt där vem som helst är redo att köpa en e-bokläsare. Framför allt om de inser att man kan fynda böcker för några tior. Och det kan man faktiskt, även om många förlag prissätter uppåt väggarna för nyheter där en e-bok kostar lika mycket som en inbunden bok…
Det enda som verkar negativt med dessa båda plattor, liksom Kindle, är en viss inlåsning. Ja, det är väl precis som Apple kan man säga. Alltså att det är enkelt att köpa sina böcker i den butik som plattan kommer ifrån, men lite bökigare om du ska köpa dem någon annanstans.
En koll i Sverige. Adlibris säljer iRiver Story för 1770 kr, Cybook Opus för 2056 och Sony Touch Reader för 2995. De två förstnämnda har inte ens touchscreen vad jag kan se.
Bokus har faktiskt bättre priser: Cybook Opus för 1390 kr, iRiver för 1290 (slutsåld). Dessutom har de NBoox E600 med pekskärm, WiFi och webbläsare för 2795.
Billigare då hos lilla Billingska bokhandeln som har Cybook Orizon med pekskärm för 2595 kr. Men jämfört med Amazon där samma platta kostar under 1500 kr (225 dollar) så är det ändå dyrt i Sverige. Vad beror det på?
Kanske är CDON billigast av de svenska handlarna med iRiver Cover Story, en pekskärmsläsare med wifi, för 1490 kr med CDON:s egen e-bokshop inbyggd.
Det börjar bli dags att inhandla och testa en e-bokläsare. Även om jag gärna hade velat se priser under 1000-lappen!
Och så slutligen: på temat varför ska man köpa en läsplatta istället för en surfplatta (iPad & Co) när man kan läsa e-böcker på surfplattor? Och på mobilen? Tja, förmodligen av samma anledning som det i de flesta hem finns mer än en tv-apparat och mer än en dator. Och att många av oss har både stationär och bärbar dator. Olika situationer. I soffan kanske vi sitter med surfplattan, men när vi ska lägga oss i sängen och läsa med en sänglampa för att vila ögonen är en läsplatta mer behaglig och dessutom väger den bara en tredjedel så mycket. Ungefär samma viktskillnad som mellan en pocket och en inbunden – vilket har du helst i sängen?
Read MoreDärför säljs det få e-böcker i Sverige
I pappers-DN ska det ha funnits en artikel om John Ajvide Lindqvists nya roman “Tjärven“. Enligt en kort intervju med författaren i Dagens Nyheter på onsdagen (så klart ej på nätet), har den hittills bara sålt i runt 300 exemplar. Boken har endast getts ut som e-bok och i mp3-format. Ingen pappersprodukt existerar alltså, skriver Daniel Åberg på sin blogg.
Det här är intressant. Häromveckan hade jag en diskussion på twitter med bland annat Daniel och Mattias Boström (Piratförlaget) om vad som saknas för att e-böckerna ska få ett genombrott i Sverige.
Igår hade jag en diskussion om e-böckerna med en annan person som jobbar i branschen som var väldigt skeptisk till om det verkligen blir ett genombrott. Vi hade inte samma bild.
Jag tror att förklaringen kan vara så enkel som att man jämför startsidorna på Amazon, Bokus och Adlibris. Eller varför inte ta med även Barnes & Noble. Ja, när man tittar på de fyra e-bokhandlarnas startsidor kan väl vem som helst se skillnaden och då känns det inte längre märkligt att det säljs så få e-böcker och läsplattor på den svenska marknaden. En bild säger mer än tusen ord. Eller en bild på en läsplatta säljer fler e-böcker än ingen bild…
Frågan är om de kommer att ändra sina startsidor innan Amazon dundrar in i Sverige?
Tillägg: Läser en TT-artikel i DN (på nätet!) om e-boksmarknadens tröghet i Sverige.
Read MoreEn alldeles ovanlig tisdag – egenutgivning, egotripp och e-böcker
Jag överdriver inte när jag säger att det är många bollar i luften just nu. På gott och ont. Idag exempelvis är det release för boken VIPstory – Återkomsten. Tyvärr har det strulat lite med Bokrondellens inställningar (dessutom tar det ett dygn för varje ändring där att slå igenom) och därför har boken fått ett alldeles för högt pris hos Adlibris och Bokus. Det sabbade lite mina idéer om att få väldigt många att köpa boken första dagen på Adlibris. Istället har jag rekommenderat folk att köpa den direkt via hemsidan.
Köp VIPstory på vipstory.se
Dessutom insåg jag att Återkomsten var långt ifrån en unik titel. Pga strul med Bokrondellen så får man inte träff på VIPstory för tillfället hos t ex Adlibris. Och söker man på Återkomsten finns det rätt många titlar… Men det är alltså denna du ska köpa.
* * *
Det är inte ofta som man omnämns i en artikel som handlar om någon annan. Men nu har det hänt. Oskar Källner som debuterar på eget förlag med fantasyboken Drakhornet intervjuas av Sigtunabygden om sin bok.
Där läser jag med förtjusning dessa rader:
“Han har hört att bland annat författaren Sölve Dahlgren har lyckats med självpublicering och hittills sålt flera tusen exemplar av sina böcker. Sölve Dahlgren har också exempelvis skrivit boken Lyckas med utgivning, tillsammans med andra självpublicerande författare. Och detta har Oskar Källner lärt sig från den boken:
– Det finns en värld av möjlighet för den som vill. Det finns ingen gräns för vad man kan göra i dag med hjälp av teknologi. Men behöver inte förlita sig på stora förlag för att bli författare, säger han.”
Jag tackar Oskar för det och önskar honom lycka till med sitt romanprojekt!
* * *
Nyligen skrev jag om två amerikanska författare som gick motsatt väg. Amanda Hocking som var på väg att signera ett kontrakt med ett traditionellt efter att ha lyckats sälja en miljon böcker som egenutgivare. Och Barry Eisler som tackade nej till ett förskott på 500 000 dollar för att istället ge ut sina böcker på egen hand.
Nu har en amerikansk sajt sammanfört de båda i ett samtal och vi får veta ännu mer om hur de resonerat kring sitt vägval. Amanda har tydligen fått ett förskott på två miljoner dollar – men samtidigt säger hon att hon tjänat 1,5-2 miljoner dollar som egenutgivare…
Läs den intressanta konversationen här.
* * *
Dags att skaffa en e-bokläsare. Jag har funderat på det ett tag, men det känns att det börjar bli dags. Inte minst när man läser en del manus och annat så blir det onödigt mycket pappersutskrifter ifall man vill läsa någon annanstans än på den stationära datorn.
Idag tipsade någon om att Bebook utsetts till bästa e-bokläsare 2011 på en mässa i Holland. Snabbt kunde jag sedan konstatera att det inte finns någon svensk återförsäljare till märket… Ett symptom på att den svenska e-boksmarknaden står och stampar och det inte är någon som verkar ha intresse av att sätta fart på den.
Surfa in på Bokus och Adlibris så ser man snabbt var fokus ligger. Det är inte på e-böcker och e-bokläsare. Kolla skärmdumparna nedan och fundera över hönan och ägget. Visst, Amazon har en egen läsare och säljer enorma mängder e-böcker. Men om Bokus och Adlibris vill komma dit duger det inte att ha startsidor som ser ut som de gör just idag. Eller hur?
Vem kommer att sälja e-böckerna? ICA- eller bokhandlarna?
E-böckerna kommer. Men det dröjer. Hoppas många bokhandlare, verkar det som. Frågan är om det verkligen dröjer särskilt mycket längre. Allt fler tecken tyder på att e-bokens tid är snart om inte nu.
Det lanseras nämligen allt fler alltmer potenta läsplattor från olika tillverkare. Inte bara Apples iPad och Androidbaserade plattor utan även renodlade läsplattor bara fokuserade på optimerad läsning.
För den som tvivlar fick jag höra talas om en bekant som köpt en läsplatta med e-inkskärm. Han packade upp den och läste instruktionerna på en lapp som satt på framsidan av skärmen. När han läst färdigt skulle han pillra bort lappen men lyckades inte. Han insåg nämligen att det inte var något vitt papper som klistrats dit – det var var skärmen som var så skarp och så lik papper…
Read MoreDålig journalistik i Språktidningen kring läsplatte-test
Tidningen Språk gillar jag. Ofta intressanta och läsvärda, välskrivna artiklar. Så även i september-numret. Men en artikel faller platt. Den har rubriken “En platt teknik” och handlar om ett test av läsplattor som ett företag Inuse har gjort.
Journalisten har vinkeln klar. Vi ska hacka på läsplattor som alla andra. De är ju så fula och krångliga att använda. När man då ska testa läsplattor så väljer man att testa fyra läsplattor, varav en inte finns att köpa i Sverige. Ja, och så väljer man att även testa en surfplatta, en dator, Apples iPad som inte heller finns i Sverige.
Anmärkningsvärt: den enda apparat som fått en prislapp är iPad – som inte går att köpa i Sverige. Det är bara att exempel på hur dåligt genomarbetad artikeln är. Usch vad irriterad jag blir.
Jag har egentligen ingen invändning mot att man testar iPad och mäter den mot läsplattorna. Men om man ska göra den typen av test så borde man också testat andra apparater som används för att läsa e-böcker: mobiltelefoner, netbooks, laptops och varför inte en stationär dator? För att ge en komplett bild.
Jag känner bara tre personer som har läsplattor. Alla tre älskar dem. Två av dem har dessutom tre år gamla läsplattor. De ser många fördelar.
Men testpersonerna och “experterna” som hjälpt Språktidningen ser inga fördelar. Bara nackdelar. Inte ens en av de allra största fördelarna har de förstått eller hjälper läsarna att förstå.
En av testpersonerna säger tydligen “Man kan förstora texten, men jag ser ingen egentlig nytta med det”.
Jag kan förstå att inte testpersonen gör kopplingen direkt men att en interaktionsdesigner, en informationsarkitekt och de övriga bakom testet inte förstår gör mig mer förvånad. Just att man kan ändra textgrad i e-bokläsarna är ett av anledningarna till att Amazons Kindle blivit en succé bland äldre läsare. Ja, exakt. Den som har nedsatt syn och därför omöjligt kan läsa pocketböcker älskar läsplattan. De gillar även det faktum att den inte väger ett halvt kilo (de fyra plattorna i testet vägde 220-290 gram) som många inbundna tegelstenar (Dan Browns senaste väger 880 gram). Ja, eller som iPad med sina 680 gram.
Så här skriver exempelvis Amazon om senaste Kindle just gällande denna funktion:
“Kindle has eight adjustable font sizes to suit your reading preference. You can increase the text size of your favorite book or periodical with the push of a button. If your eyes tire, simply increase the font size and continue reading comfortably. Now every book in your library can be large print.“
Ja, är inte det en fördel med läsplattan så vet jag inte vad som krävs. Faktum är att 20% av testdeltagarna uppgavs ha nedsatt syn – märkligt att inte någon av dem listade ut fördelen?
Jag vet inte åldern på testpersonerna. Men de har kanske missat att över hälften av Amazons Kindle-användare är över 50 år. Och 27% är över 60. Artikeln är från maj 2009. (Testet som Språktidningen refererar hade fördelningen av testpersoner:
18–25 år 20 %
26–39 år 60 %
40–60 år 20 %
För att ge lite perspektiv på målgrupp vs testpersoner?
Journalisten beskriver hur testpersonerna anstränger sig för att se användningsområden. Jag vet inte vilka testpersonerna är och om det verkligen är en korrekt beskrivning eftersom jag kan se massor av användningsområden redan innan jag testat den personligen. Och det gör alla de personer som jag känner som köpt en platta.
Det står också “Till andra läsplattor (än Kindle) kan man ladda ner böcker från olika leverantörer och sedan föra över dem till läsplattan. Ingen av testpersonerna i vårt test lyckades utföra detta.”
Eftersom jag inte hört att någon av de jag känner som köpt plattor ens haft problem att göra det så undrar jag genast – hur lång tid försökte de? En minut? Fem minuter? En timme? För jag utgår ifrån att det var personer som använt en dator tidigare.
Ingen verkar heller reflektera över om det är bra för ögonen att ligga i ett mörkt rum och läsa på en bakgrundsbelyst skärm. Experterna säger att man inte ska använda datorn i mörkret och att man inte heller ska titta på tv i mörkret för långa stunder eftersom ögonen tar stryk. Men det hade ju varit kritik mot iPad i sammanhanget och det hade ju inte följt tesen som skulle drivas.
En sak som man brukar lyfta fram som styrkan med läsplattor som har e-ink-tekniken är att man kan läsa dem i solljus, något som är svårt med mobiltelefoner och exempelvis iPad.
“I princip alla upplever läsplattornas teknik som för dålig. Man är van vid klara färger och en mycket skarpare skärm”, säger projektledaren på Inuse i artikeln.
Jaha, men på slutet ser alla fördelarna med vanliga böcker. Framför allt pocketboken. En variant som inte direkt är känd för “klara färger”, utom på omslaget. Testets syfte verkar lika oklart för testpersonerna som för dem som utfört det.
Sen ser jag att studien är gjord som en del av ett examensarbete i medieteknik. Utifrån vad artikeln redovisar kan jag inte ge annat än underkänt på den delen av arbetet.
Kanske man inte ska märka ord men inledningen på artikeln “Amazon har sin Kindle. Adlibris sålde slut på sin läsplatta Letto. Sony lanserar sina egna läsplattor.” antyder att Sony nyligen lanserat sina, inte att det är fyra år sedan deras första kom.
Jag förstår inte heller formuleringen “Nästan alla testpersoner försökte använda fingrarna direkt på skärmen, och blev besvikna när det inte gick”.
De testade ju Sony Reader Touch Edition. Som har touchskärm. Den kostar 2995 kr hos Adlibris. I faktarutan står det “Penna för att peka på skärm”. Men i videon på Sonys hemsida ser jag hur de bläddrar genom att dra fingrarna över skärmen, precis som på en modern mobiltelefon. Det är något som inte stämmer.
Visst finns det poänger i testet. Inte minst prisbilden, jag tycker också att 2000-4000 kr är för mycket. Men å andra sidan – om folk är beredda att betala 6000-10000 kr för en mobiltelefon varför inte en läsplatta för 2000 kr?
Mest intresserad blir jag av att läsa ett riktigt test. Kanske 100 personer som får använda läsplattan dagligen i en månad. Höra deras erfarenheter.
Kul att Språktidningen gör en test av läsplattor och lyfter fram e-böcker. Trist att de gör ett så uselt jobb. En riktigt platt artikel.
Daniel Åberg skriver också om testet och gör sina slutsatser.
Fotnot: Nu har jag skumläst själva testet och ser ännu fler brister i hur det är utfört. Testpanelen var 15 personer. Men bara fem av dem fick låna med sig en platta hem. Övriga satt alltså ett par minuter och bekantade sig med dem innan de fick utföra några uppgifter. Ungefär som att testa en hemmabioanläggning och bara se en trailer på två minuter innan man sätter betyg på hela anläggningens funktioner.
Read More
Senaste kommentarer