Framför allt gillar jag skärningspunkter, det som Frans Johansson kallar Medici-effekten. I korthet handlar det om att den som jobbar i en bransch kan denna bransch på sina fem fingrar men har obefintlig insikt i andra branscher. Alltså kan en revolution i en bransch gå spårlöst förbi för dem som jobbar i en helt annan bransch. Tills någon vandrar över gränsen och tar med sig kunskapen.

Bokbranschen exempelvis har säkert hört talas om en revolution som ägt rum inom musik- och filmindustrierna. Digitaliseringen. Men de flesta har agerat som om det inte kommer nu och om vi väntar tillräckligt länge kanske ingen upptäcker det. Då kan vi fortsätta sälja böcker som vi alltid gjort.

Musikindustrin är mitt i processen men har uppenbarligen enorma problem med att ta steget fullt ut. De fortsätter nämligen att ge ut musik på plastskivor. Inte så konstigt eftersom vissa fortfarande tycker att de jobbar i skivbranschen, vilket en stor del av deras återförsäljare gör.

Igår slog det mig mitt i ett samtal: varför har inte skivbranschen sneglat på vad som hänt med ytterligare en bransch. Fotobranschen. Där kan man snacka om att digitaliseringen revolutionerat. Idag säljs det knappast något annat än digitalkameror. (Fråga en tonåring om de hört talas om att man hade plastfilm i kamerorna och de stirrar på dig som om du kommer från en annan planet).

Butikerna var dödsdömda när folk plötsligt fick två alternativ till att framkalla i sin fotoaffär:
1. Skriva ut på färgskrivare
2. Ladda upp bilderna och beställa framkallning via internet

Men butikerna överlevde ändå. De skaffade sig bra skrivare, som ger bättre resultat än 1) ovan. Och trots hotet från 2) så kunde de leva vidare på service – få bilderna på en timme, få hjälp om det strular mm.

Så vad kan skärningspunkten då lära skiv- och bokbranschen? Ja, musikindustrin är ju given. Varför inte sluta tillverka CD-skivor centralt? Framtidens skivaffär har helt enkelt cd-brännare bakom disken och skrivare för att producera omslag. Tekniken är hur billig som helst, miljontals människor har redan liknande utrustning hemma. Men visst hade det varit värt att betala för att få en laglig nedladdning bränd på en ”äkta” skiva?

Det hade varit mer miljövänligt – inga kasserade returer, inga onödiga transporter. Och framför allt – ett oändligt utbud. En skivbutik behöver i princip inte vara större än ett par kvadratmeter och ändå ha miljontals titlar tillgängliga. Vad som helst kan laddas ner och brännas på en CD på några minuter, medan kunden väntar – eller medans han handlar på stan.

”Välj mellan 10 miljoner titlar – leverans på en timme” kunde bli budskapet från 2000-talets mini-skivbutiker. Personalen kunde då fokusera på rådgivning, tipsa om bra musik.

Om sedan skivbolagen vore lite kreativa och flexibla kunde de dessutom erbjuda skivbutikerna att göra bland-skivor. Specialsamlingar helt enkelt. Personalens rekommendationer, eller Månadens nya låtar. Du kunde plötsligt köpa en CD med MP3-låtar och alla låtar av en artist på en skiva.

Okej, hur ska då bokbranschen kopiera detta trick? Ja, det finns ju bokmaskiner som trycker en bok på fem minuter. Än så länge innebär det inte att de kan leverera vilken bok som helst men alla böcker som produceras i världen finns någonstans i digitalt format, som pdf. Alltså är det bara en struktur- och rättighetsfråga.

Men räcker det verkligen att som bokhandlare i framtiden erbjuda limbundna böcker med mjuka pärmar som producerats i en bokmaskin? Expertisen blir förstås en faktor. Men även vad man gör med själva butiken för att skapa upplevelser.

Kanske ska man återigen snegla på fotobutikerna och vad som skett efter digitaliseringen. Nämligen fler möjligheter. Du kan skriva ut dina bilder i vilket format du vill. Är det dags att erbjuda samma möjlighet för bokläsarna? Med all respekt för formgivarens önskan så kanske det vore trevligt för en läsare att själv avgöra hur man vill läsa sin bok.

Föredrar jag en tunn bok som inte väger så mycket, på bekostnad av mindre textstorlek? Eller har jag dålig syn och vill att boken ska sättas i 12 punkter för att bli lättläst, trots att den då blir 800 sidor tjock. Den digitala utgåvan erbjuder just denna möjlighet – ska pappersversionen konkurrera kan väl den också erbjuda det? Liksom att välja mått på boken, från fickformat till A4 eller kanske ännu större om någon skulle vilja det?

Men då krävs det mer än bara pdf-formatet. Då krävs det innovation och möjlighet att skapa pappersböcker av ePub-formatet.

Likaså kunde man tänka sig fler möjligheter när det gäller förpackningen. Inbundna böcker finns det en del som föredrar. Kanske en presentformat som är mer exklusivt? Kanske du ska kunna lägga till egna sidor i boken med hälsning till den som ska få boken?

Eller möjligheten att slå ihop två tunnare böcker i en? Eller omvänt att dela upp en tegelstensroman i flera mer behändiga delar? Tekniskt sett kan det inte vara några större problem.

Vissa bokhandlare kunde till och med nischa sig genom att återgå till hantverket. Välj vilken bok du vill bland miljoner titlar, välj papperskvalitet och sedan får du en handbunden bok i läderband. Kanske med några dagars leveranstid.

Bokförlagen kan sedan spä på kreativiteten hos läsarna genom att erbjuda alternativa omslag att välja mellan. Och att förbereda böckerna för delning i flera volymer.

Det ska bli riktigt spännande att se Medicieffekten på musik-, film- och bokbranschen.

Kanske det finns plats för en fysisk nisch i den digitala framtiden.

Helt klart är i alla fall att december, eller snarare perioden 24 november-23 december är den absolut bästa perioden för att sälja böcker. Försäljningen toppar nästan ett par dagar före jul med tanke på hur stor del nätbokhandlarna har.

För min egen del var avslutningen på 2010 riktigt kul. Försäljningen dubblerades från oktober till november och sedan lika mycket till i december.

Och så januari. Tillbaks igen på samma nivå som i oktober. Tillbaks till vardagen. Det var till och med så att jag kunde se en tydlig effekt på försäljningen under januari när lönen kom – det sålde nästan lika mycket under sista veckan i januari som under de första tre veckorna…

Tänkte dela med mig av en liten graf. Inga siffror dock. Inte riktigt redo att avslöja allt ännu.

Uppdaterat: Gjorde även en veckorapport där man ser julhandeln än tydligare…

Och hjälp mig att få snygga siffror i februari genom att köpa mina böcker i serien InnebandyPiraterna!

Jag var långt ifrån först och idag känns det väl allt mer accepterat att göra det. Det är väl egentligen bara en del recensenter som rynkar på näsan, samtidigt som de sällan har koll på vad som är egenutgivet och inte eftersom det finns hundratals små förlag i Sverige.

Läste idag ett inlägg i Debutantbloggen av Oskar Källner med titeln ”Att ge ut själv: Looser eller visionär” med intrressanta tankar. Jag hade själv ett gästinlägg på samma blogg förra året. Jag hade så svårt att skriva kort att det blev två delar om att debutera på eget förlag, del 1 och del 2.

Intresset för inte bara att skriva utan även själva utgivningsprocessen och bokmarknaden ledde vidare till att jag i höstas dessutom skrev en bok i ämnet, tillsammans med Lars Rambe (som inledde sin karriär genom egenutgivning) och Ann Ljungberg (som både drivit eget bokförlag och coachat otaliga författare). Vår bok Lyckas med bokutgivning – handfasta råd från framgångsrika egenutgivare är en bok som jag själv hade velat ha när jag började planera för 1,5 år sedan.

Det känns som att vi på det stora hela även lyckats med det. Malin Johansson ger betyget 8/10 och en lång recension. Jag väljer att saxa:
”Den som funderar på att ge ut själv, eller redan har gjort det, bör absolut läsa den här. Den som funderar på att bli utgiven överhuvudtaget bör läsa den. Den  som skriver med syfte att bli publicerad i någon form bör läsa den, om inte annat för att få en god förståelse hur det trots allt fungerar med bokutgivning.”

En annan recension av boken hittar du hos Johanna Wistrand. Saxar:
”Lyckas med bokutgivning” täcker allt, är mitt intryck. Den första oumbärliga boken i sitt slag, kanske? En bok som alla presumtiva egenutgivare borde skaffa.

Dessutom ledde arbetet med boken fram till en affärsidé som blev Hoi Förlag som vänder sig till författare som vill bli egenutgivare men inte riktigt är redo att lägga ner den tid som krävs. Det är ju inte alla som har den lyx jag har, att kunna lägga 20% av sin arbetstid på skrivande och utgivning. Plus en hel del fritid ska erkännas.

För några dagar sedan hade jag också en diskussion om transparens på Facebook när det gäller att redovisa försäljningssiffror. Överlag är det mycket hysch-hysch kring detta i branschen. Inte så konstigt när även etablerade författare på etablerade förlag ofta misslyckas med att sälja 1000 ex av sina böcker. Och omvänt vill en del förlag inte skylta med vilka jätteupplagor de har på böcker i unika nischer eftersom de vill undvika konkurrens.

Men som egenutgivare är ju valet bara ditt eget. Vill du berätta att du hittills sålt 156 eller 7845 böcker? Är det negativt att berätta om din bok inte sålt så mycket efter en månad eller ökar det bara trovärdigheten? Jag har hittills varit ganska vag när jag berättat för andra hur mycket jag sålt av mina böcker. Men jag funderar på en bloggpost där jag berättar. Eftersom jag misstänker att många andra egenutgivare är nyfikna. Det får nog bli ett separat inlägg (ja, jag vet att jag är grymt inkonsekvent mellan bloggpost och blogginlägg) om det vad det lider…

Inte minst med tanke på händelserna i helgen som bland andra Daniel Åberg skriver om på sin blogg då han kommenterar en artikel på DN.se om amerikanska förläggare som chockats av en agent (Andrew Wylie) som säljer e-böcker direkt till Amazon åt sina klienter. Utan att gå via författarnas vanliga förlag… Som Anders Mildner skriver på SvD.se: ”Andrew Wylie har en imponerande lista klienter.  Philip Roth! Saul Bellow! John Updike! Jorge Luis Borges! Och en si så där 700 till.”

Det är en spännande utveckling och det är självklart så att tröskeln för att bli förläggare blir än mindre med e-böcker än pappersböcker. Du kan till och med distribuera dina böcker själv utan att behöva packa och gå till posten och fundera över fraktavtal. I sin enklaste form räcker det med en webbtjänst som tillåter kortbetalning och efter genomförd betalning låter köparen ladda ner den digitala filen. Det har fungerat utmärkt i många år för utvecklare av datorprogram så varför skulle det vara svårare med böcker?

Anders Mildner skriver klokt om det hela också och påpekar att det aldrig varit frågan OM utan NÄR bokbranschen skulle få se samma utveckling som musikbranschen. Likväl ser vi nu yrvakna förläggare som riskerar att bli förlegade.

Själv är jag ju både författare och förläggare numera. Jag får nog lägga än mer fokus på e-böckerna framöver. Skiftet är på väg. Läste i helgen om att det är flera iPad-utmanare på väg, alltså avancerade läs- och surfplattor, med prislappar på under 100 dollar. Vi närmar oss en tipping-point. Själv har jag de senaste dagarna upptäckt hur mitt läsbeteende förändrats då jag har tillgång till RSS-flödet i min mobiltelefon via en bra läs-applikation.

Känns som det är hög tid för mig att testa att läsa en hel roman på mobilen och se hur det känns. Om inte jag också ska bli förlegad.

Alternativet är då traditionellt tryck på offset, alltså att man trycker minst 1000 böcker åt gången och sedan lagerhåller dem. Precis det som jag velat slippa. Där är skillnaden per exemplar mindre i kostnad.

De senaste dagarna har jag dock läst en inbunden bok, Dan Browns ”Den förlorade symbolen”, uppföljaren till Da Vinci-koden. Jag har läst den i sängen och då känner jag faktiskt lite att det är lite opraktiskt med hårda pärmar. Boken blir tyngre och mer otymplig att hålla. Det är snudd på att jag föredrar pocket (förutsatt att det inte är mikroskopisk text) ur ren läsesynpunkt.

Sedan är det förstås estetiskt snyggare med en inbunden bok i hyllan. Men hur mycket har man böcker i hyllan numera? På samma sätt som CD-skivor blivit något man hade förr (jag lyssnar nästan aldrig på CD-skivor idag när det finns Spotify) kommer kanske böcker att gå samma väg. Det har talats om att e-boken tar över och jag har själv alltid gissat att det är pocketläsarna som väljer e-böcker och att pocket försvinner. Därmed skulle de hårda pärmarna bestå för dem som vill ha samlarutgåva.

Men nu är jag inte lika säker längre. Eller rättare sagt, frågan är om det inte blir en ännu större polarisering. När POD sprider sig mer och sannolikt blir det naturliga valet för allt utom de säkraste kassakorna så kanske det formatet blir det normala. Storpocket eller möjligen danskt band.

Och ser vi till samlarna, alltså de som verkligen vill ha en bok att visa upp, så kanske dessa vill ha en äkta inbunden bok. Inte bara kartonnage som väl egentligen är det vanligaste numera. Kanske får vi en återkomst för handbundna böcker med pärmar i skinn och högkvalitativt papper? Riktigt dyra samlarutgåvor, kanske med en skyddskarton runtom? Bibliografiupplaga, signerad och numrerad med en äkthetsstämpel?

Anledningen till att jag funderar är förstås bok 2 av InnebandyPiraterna som ska ut i höst. Eftersom ettan sålt så bra så finns det alla möjligheter att trycka den i offset – med hårda pärmar. Det kanske skulle göra folk mer benägna att betala dyrt för den, men det skulle också föra med sig andra problem i form av lagerhantering, tyngre vikt etc.

Kanske ska jag helt enkelt köra vidare på samma format som bok 1, även om jag förmodligen trycker en startupplaga i offset för att komma ner i pris och när den är slut fortsätter man direkt med POD. Det borde vara det moderna sättet att ge ut böcker. Om det nu inte vore för nostalgin kring hårda pärmar förstås.

Dessutom har jag funderat på en pocketupplaga, alltså utgivning i mindre format med tunnare och billigare papper för att kunna sälja boken riktigt billigt. Frågan är om det är lönt eller inte. Priserna är enormt pressade på pocket och du måste trycka upplagor på kanske 5000 ex för att det ska vara lönt. Marginalerna är låga per bok, kanske kan ett förlag behålla 10 kr/bok när tryck och distribution är betalt – då inser man vad som är kvar till författaren.

Han konstaterar bland annat på slutet att distributionen blir en nyckel för de nya förlag som nu poppar upp som svampar ur jorden överallt. Speciellt när de fysiska bokhandlarna som är anslutna till kedjor fortsätter krympa sitt utbud och det blir allt svårare att komma in där med sina böcker.

Och är nätbokhandlarna optimala att handla i som de ser ut idag? Behövs det nytänkande konkurrenter till de stora även där? Hur skulle det då se ut?

Ja, om jag skulle starta en bokhandel idag så hade jag nog skapat en lagerbutik. En gigantisk bokhandel som samtidigt fungerar som plocklager för en internetbokhandel. Sedan skulle det vara samma pris på boken där som på nätet, minus frakten eftersom du kommer dit och hämtar dem. Man skulle försöka hålla så många böcker som möjligt i lager, sannolikt med hjälp av ett kommissionssystem där man hämtar hem 30-50 exemplar av boken åt gången (ja, kanske mer för storsäljare men i princip). Självklart skulle du, precis som på IKEA, kunna söka på terminaler runtom i butiken och direkt få uppgift om vilken rad och hylla boken finns.

Vid kassorna skulle det förstås ligga drivor av kasserade böcker som skadats i frakten där kunderna kan plocka åt sig och hitta fynd för några tior. Allt för att slippa returnera en endaste bok. Plus en massa tillbehör, och då tänker jag inte på pennor och klister utan boktillbehör. Läslampor, bokhyllor, bokmärken, fåtöljer, skyddsomslag (du vet sådan de har för läsecirkelböcker) och allt annat som en bokälskare kan tänkas vilja ha.

Och för den som plockat hela kundvagnen full med böcker (eftersom det var paketpris på samtliga böcker i Wallanderserien) och inte orkar släpa hem dem så kan man gå till informationen och be dem packa böckerna och skicka dem hem till dörren med DHL. Ifall man vill betala frakten trots att man kört till butiken alltså. Eller om man köpt en bokhylla…

Utanför kassan skulle vi självklart ha ett stort café med låga priser där man kan sätta sig och fika och läsa sina nyinköpta böcker.

Nu hade det ju förmodligen krävts gigantiska ytor för en sådan bokhandel, men medge att det hade varit häftigt att vandra runt i en bokhandel med fler titlar än ett bibliotek? En bokhandel stor som ett IKEA-varuhus?

Eller?

För övrigt är jag nöjd och stolt över att min bok InnebandyPiraterna – Första säsongen idag recenserats av Svenska Dagbladet.

Sakta men säkert håller jag på att skaffa mig en rätt bra bild av den svenska bokmarknaden, även om jag fortfarande är nybörjare eftersom det bara är drygt fem månader sedan jag gav ut min första roman, InnebandyPiraterna – Första säsongen.

Om man kollar runt lite så får man bilden av att en skönlitterär debutant trycks i en upplaga på mellan 1000 och 2500 exemplar. Bara i undantagsfall trycks det fler ex i första omgången.
Dem man hör om är succéerna där det snabbt trycks en andra upplaga, som exempelvis Jonas Jonasson som kom ut på Piratförlaget i höstas med ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann”. Där trycktes nya upplagor fem gånger på de första tre månaderna. Nu har boken sålts i 50.000 exemplar och dessutom har rättigheterna sålts till mer än tio länder. Nu när den kommit som pocket så lär den siffran växa rejält. Det är en succé.

Men långt ifrån alla debutanter säljer så mycket. Jag har tidigare refererat en siffra som säger att en debutant på ett större förlag i snitt säljer 800 exemplar av sin första bok. Men det ska vara ett snitt och om killar som Jonas finns med i det snittet så inser man snabbt att det finns debutanter som säljer långt under 800 exemplar.
Det har viskats om att vissa debutanter, även på ett större förlag, säljer färre än 500 exemplar. En ren förlustafffär för förlaget om inte författaren fortsätter att skriva fler böcker som lyckas bättre i framtiden.

Men som ett av mina egna personliga delmål satte jag faktiskt de där 800 exemplaren, jag tänkte att när jag passerat det så är jag på övre halvan. Eftersom jag trycker hos Publit som är ett print-on-demand-förlag så trycks det i princip inga böcker som inte redan är sålda.
Det är inte helt sant eftersom jag dels har ett litet lager hemma med några kartonger (för signeringar och recensionsexemplar) och det finns några återförsäljare som fått en kartong med returrätt. Men jämfört med traditionell tryckning så ligger det inte många osålda böcker och skräpar på ett lager.

Egentligen är det nog så att säljer man 800 exemplar så tillhör man de mest framgångsrika debutanterna. De som passerar 1000 sålda exemplar med en debutroman är snäppet under de där riktigt stora succéerna som du läser om i tidningen.

Många är nyfikna på hur mycket InnebandyPiraterna egentligen har sålt. Jag vet ju ganska exakt. Ändå har jag varit lite hemlighetsfull och till dem som frågat har jag gett en ungefärlig siffra plus/minus något hundratal exemplar.
Inte ens Svensk Bokhandels topplistor ger ju exakta siffror, förutom att förlaget släpper uppgifter som ”har nu sålt över 12.000 exemplar” eller liknande. Jag är egentligen extremt nyfiken på vilka upplagor som krävs för att ta sig in på en sådan topplista. Samtidigt är de månadsbaserade och det krävs alltså en rejäl försäljning under en enskild månad för att få genomslag där. Och det är bara försäljning i bokhandeln, inte andra kanaler om jag förstått saken rätt. Definitivt inte signeringar där jag sålt en del.

Jag har i alla fall avslöjat att april månad otroligt nog blir den bästa försäljningsmånaden – faktiskt bättre än december med alla julklappsköp. Så när april är över så återkommer jag kanske med en mer exakt siffra.

Har DU inte köpt boken än så har du fortfarande chansen någon dag till på min lager-REA.

Och sedan säljs boken självklart på alla de stora nätbokhandlarna. Den finns som e-bok och iPhone-app. Ja, det är väl bara ljudboksutgåva som saknas.

I september ska uppföljaren komma. Jag borde nog skriva på den boken istället för att blogga, kan jag känna ibland…

(C) iStockphoto.com

Varför är det så fult att vara en kommersiell författare? Du måste ju någon gång börja snacka pengar om du vill skriva på arbetstid. Antingen skriver du för pengar eller så måste du tjäna pengar för att ha råd att skriva. Jag har räknat ut hur mycket jag måste sälja för att ha råd.

När man pratar om ekonomi och författare så snackar man nästan alltid om det fåtal som befinner sig på topplistorna, räknar upplagor med fem-sju siffror och därmed tjänar miljoner varje år. Det är dock bara en liten, liten del av de svenska författarna förunnat att göra det.

De allra flesta kan inte leva på sitt författarskap. Det är helt enkelt inte tillräckligt många läsare som är beredda att betala för deras böcker, ofta i kombination med att varje bok tar för lång tid att skriva.

Jag själv satte inför 2009 som mål att jag skulle vara författare på deltid, till att börja med 20 procent av min arbetstid. I princip skulle jag då kunna ägna fredagarna åt skrivande (och därtill relaterade uppgifter) och resterande fyra dagar åt övriga uppdrag i mitt företag.

I praktiken handlar det om att hitta några timmar varje dag till skrivandet och förlaget, i mån av tid. För att verkligen fullt ut kunna lägga 20 procent av den vanliga arbetstiden och inte nalla av fritiden (vilket jag ärligt talat fått göra under mitt första år som författare) så krävs det inkomster från skrivandet.

Hur mycket måste man sälja för att leva på det? En hel del. Vi kan ta ett räkneexempel som utgår ifrån att man vill ha en månadslön på 25 000 kronor, inte orimligt. Om vi då ska lägga 20 procent av arbetstiden på skrivande måste också 20 procent av inkomsten komma därifrån, alltså 5000 kronor per månad. Det blir 60 000 kr per år.
Men det räcker inte eftersom staten även ska ha sociala avgifter, du ska kanske ha lite avsättning till pension och semesterersättning etc. Vi räknar med att det behövs ett påslag på 50 procent, alltså totalt 90 000 kronor.
Dessutom behöver man ha intäkter för att täcka kostnader kring marknadsföring av boken. Även om en hemsida mest kostar arbetstid så finns det ju resor till signeringar, bokmässan i Göteborg och liknande arrangemang. Trycksaker (rollups, visitkort, flyers, broschyrer etc) och utskick (till bokhandlare, bibliotek m fl).
Utöver detta ska ju denna arbetsdag även bära delar av de andra kostnader som finns i företaget (telefon, dator, bredband, kontor mm).
Om vi räknar lågt så lär det kosta 30 000 kronor per år, då landar vi på 120 000 kr.
Nu har jag inte räknat med kostnaderna för att producera en bok (lektör/redaktör, korrektur, layout) utan lägger in den kostnaden i de sålda böckerna istället för enkelhetens skull. Även om man har dessa kostnader redan innan man sålt en enda bok.

Nåväl, jag räknar med att jag i snitt tjänar 45 kr per såld bok (efter en viss upplaga). För att dra in 120 000 kronor behöver jag alltså sälja 2667 böcker. Varje år.

Skulle jag vilja jobba 100 procent med skrivandet så ska motsvarar det lite grovt räknar över 13 000 böcker per år. Och då får det inte vara pocketböcker där intäkten per bok är betydligt lägre.

Jaha, hur många författare i Sverige säljer då över 13 000 böcker per år? Ja, det är inte jättemånga. Dessutom är det många författare som får betydligt lägre royalty per bok än 45 kr. Det finns ett antal som säljer 10-50 000 ex av enskilda titlar och därmed utslaget över några år kommer upp i den nivån. Men helt klart är att för att en författare ska kunna sälja 13 000 böcker per år uthålligt så krävs att man ger ut nya böcker regelbundet, helst en titel per år eller kanske ännu mer. Och gärna i samma serie med samma huvudperson.

Så ser i alla fall strategin ut för mig. Det är en bra bit kvar tills jag sålt 2667 exemplar av InnebandyPiraterna – första säsongen. Jag tror inte att jag kommer att ha gjort det innan andra boken i serien kommer ut, men å andra sidan tror jag att bok 2 kommer att sälja även bok 1. Det är i alla fall vad teorin säger och en anledning till att det görs så många uppföljare i Hollywood. Det kommer att krävas att jag skriver minst en ny bok varje år, gärna två.

Dessutom måste man sannolikt vara lite bredare än jag är med min debutroman. Deckare ligger nära till hans att säga, men framför allt något som kan tilltala ungefär ”vem som helst över 15 år”. Även om det finns framgångsrika författare som enbart skriver barn- och ungdomsböcker.

Läser på Svensk Bokhandels sajt att en medlem i Författarförbundet i genomsnitt tjänar 120 000 kronor (före skatt får man förmoda). Det är en lång läsvärd artikel som tar upp villkoren i branschen. En sammanfattning kan se ut så här:

”Framgångsrika deckar- och underhåll­ningsförfattare redovisar i dag årsinkomster som ligger åtminstone kring miljonstrecket och ända upp till tio miljoner. Hyllade litterära författare hamnar ofta på inkomster under 200 000 kronor om året. Inkomster som skulle vara ännu lägre utan det system med stipendier som finns sedan många år tillbaka. En etablerad författare utanför bestsellerkategorin tjänar kanske 120 000 kronor om året på själva författandet.

Uppskattningsvis kan drygt hundra författare i Sverige leva uteslutande på att skriva böcker.”

Om du vill botanisera mer i vad populära författare tjänar så läs Löneligan på SvB (avser inkomster 2008). En bit ner i artikeln finns en länk till en pdf.

Topp 5 författare (inkomst 2008)
1. Henning Mankell 15,75 milj
2. Jan Guillou 3,27 milj
3. Liza Marklund 2,64 milj
4. Camilla Läckberg 2,41 milj
5. Fredrik Lindström 2,33 milj

Frågan är väl om Lindström tjänade det mesta av sina pengar på böckerna eller sina programledaruppdrag? Något som gäller flera författare längre ner på listan som har rätt bra löner. Som jämförelse motsvarar de 25.000 kr per månad som jag använde i exemplet ovan ”bara” en årslön på 300 000 kronor. En tiondel av Jan Guillous…
Sedan varierar inkomsterna rätt kraftigt från år till år beroende på om författarna släppt en ny bok eller sålt rättigheter. Året innan var exempelvis Mankell etta på 10,6 milj och Läckberg tvåa med 4,47 milj.
En del författare har utöver inkomst av tjänst även inkomst av kapital eftersom böckerna ligger i ett bolag, något som gör det än mer komplicerat att jämföra.

Som slutkläm så gör jag en omräkning på hur många böcker jag behöver sälja för att kvala in på topp 5 i Sverige. Säg att det behövs 2,4 miljoner kronor för det så hamnar jag på 83 000 böcker (till fullpris, inga lågprispocketar). Hm, det var väl inte så svettigt?

Vill du hjälpa mig att nå ett steg närmre en författarkarriär så köp InnebandyPiraterna idag.