Den kroniskt kreative ser bokhandeln inspireras av fotobutiker
Kroniskt kreativ, det lider jag av. Eller, det är en gåva. Som ibland kan verka distraherande eftersom idéerna sprutar ur mig. Igår hände det vid minst tre tillfällen i möten med andra.
Framför allt gillar jag skärningspunkter, det som Frans Johansson kallar Medici-effekten. I korthet handlar det om att den som jobbar i en bransch kan denna bransch på sina fem fingrar men har obefintlig insikt i andra branscher. Alltså kan en revolution i en bransch gå spårlöst förbi för dem som jobbar i en helt annan bransch. Tills någon vandrar över gränsen och tar med sig kunskapen.
Bokbranschen exempelvis har säkert hört talas om en revolution som ägt rum inom musik- och filmindustrierna. Digitaliseringen. Men de flesta har agerat som om det inte kommer nu och om vi väntar tillräckligt länge kanske ingen upptäcker det. Då kan vi fortsätta sälja böcker som vi alltid gjort.
Musikindustrin är mitt i processen men har uppenbarligen enorma problem med att ta steget fullt ut. De fortsätter nämligen att ge ut musik på plastskivor. Inte så konstigt eftersom vissa fortfarande tycker att de jobbar i skivbranschen, vilket en stor del av deras återförsäljare gör.
Igår slog det mig mitt i ett samtal: varför har inte skivbranschen sneglat på vad som hänt med ytterligare en bransch. Fotobranschen. Där kan man snacka om att digitaliseringen revolutionerat. Idag säljs det knappast något annat än digitalkameror. (Fråga en tonåring om de hört talas om att man hade plastfilm i kamerorna och de stirrar på dig som om du kommer från en annan planet).
Butikerna var dödsdömda när folk plötsligt fick två alternativ till att framkalla i sin fotoaffär:
1. Skriva ut på färgskrivare
2. Ladda upp bilderna och beställa framkallning via internet
Men butikerna överlevde ändå. De skaffade sig bra skrivare, som ger bättre resultat än 1) ovan. Och trots hotet från 2) så kunde de leva vidare på service – få bilderna på en timme, få hjälp om det strular mm.
Så vad kan skärningspunkten då lära skiv- och bokbranschen? Ja, musikindustrin är ju given. Varför inte sluta tillverka CD-skivor centralt? Framtidens skivaffär har helt enkelt cd-brännare bakom disken och skrivare för att producera omslag. Tekniken är hur billig som helst, miljontals människor har redan liknande utrustning hemma. Men visst hade det varit värt att betala för att få en laglig nedladdning bränd på en ”äkta” skiva?
Det hade varit mer miljövänligt – inga kasserade returer, inga onödiga transporter. Och framför allt – ett oändligt utbud. En skivbutik behöver i princip inte vara större än ett par kvadratmeter och ändå ha miljontals titlar tillgängliga. Vad som helst kan laddas ner och brännas på en CD på några minuter, medan kunden väntar – eller medans han handlar på stan.
”Välj mellan 10 miljoner titlar – leverans på en timme” kunde bli budskapet från 2000-talets mini-skivbutiker. Personalen kunde då fokusera på rådgivning, tipsa om bra musik.
Om sedan skivbolagen vore lite kreativa och flexibla kunde de dessutom erbjuda skivbutikerna att göra bland-skivor. Specialsamlingar helt enkelt. Personalens rekommendationer, eller Månadens nya låtar. Du kunde plötsligt köpa en CD med MP3-låtar och alla låtar av en artist på en skiva.
Okej, hur ska då bokbranschen kopiera detta trick? Ja, det finns ju bokmaskiner som trycker en bok på fem minuter. Än så länge innebär det inte att de kan leverera vilken bok som helst men alla böcker som produceras i världen finns någonstans i digitalt format, som pdf. Alltså är det bara en struktur- och rättighetsfråga.
Men räcker det verkligen att som bokhandlare i framtiden erbjuda limbundna böcker med mjuka pärmar som producerats i en bokmaskin? Expertisen blir förstås en faktor. Men även vad man gör med själva butiken för att skapa upplevelser.
Kanske ska man återigen snegla på fotobutikerna och vad som skett efter digitaliseringen. Nämligen fler möjligheter. Du kan skriva ut dina bilder i vilket format du vill. Är det dags att erbjuda samma möjlighet för bokläsarna? Med all respekt för formgivarens önskan så kanske det vore trevligt för en läsare att själv avgöra hur man vill läsa sin bok.
Föredrar jag en tunn bok som inte väger så mycket, på bekostnad av mindre textstorlek? Eller har jag dålig syn och vill att boken ska sättas i 12 punkter för att bli lättläst, trots att den då blir 800 sidor tjock. Den digitala utgåvan erbjuder just denna möjlighet – ska pappersversionen konkurrera kan väl den också erbjuda det? Liksom att välja mått på boken, från fickformat till A4 eller kanske ännu större om någon skulle vilja det?
Men då krävs det mer än bara pdf-formatet. Då krävs det innovation och möjlighet att skapa pappersböcker av ePub-formatet.
Likaså kunde man tänka sig fler möjligheter när det gäller förpackningen. Inbundna böcker finns det en del som föredrar. Kanske en presentformat som är mer exklusivt? Kanske du ska kunna lägga till egna sidor i boken med hälsning till den som ska få boken?
Eller möjligheten att slå ihop två tunnare böcker i en? Eller omvänt att dela upp en tegelstensroman i flera mer behändiga delar? Tekniskt sett kan det inte vara några större problem.
Vissa bokhandlare kunde till och med nischa sig genom att återgå till hantverket. Välj vilken bok du vill bland miljoner titlar, välj papperskvalitet och sedan får du en handbunden bok i läderband. Kanske med några dagars leveranstid.
Bokförlagen kan sedan spä på kreativiteten hos läsarna genom att erbjuda alternativa omslag att välja mellan. Och att förbereda böckerna för delning i flera volymer.
Det ska bli riktigt spännande att se Medicieffekten på musik-, film- och bokbranschen.
Kanske det finns plats för en fysisk nisch i den digitala framtiden.
Read MoreBokfest i december – baksmälla i januari
Någonstans hörde jag om en bokförläggare som hade 30-40 procent av sin årsförsäljning i december. Eller var det en bokhandlare? Logiskt sett kanske båda två.
Helt klart är i alla fall att december, eller snarare perioden 24 november-23 december är den absolut bästa perioden för att sälja böcker. Försäljningen toppar nästan ett par dagar före jul med tanke på hur stor del nätbokhandlarna har.
För min egen del var avslutningen på 2010 riktigt kul. Försäljningen dubblerades från oktober till november och sedan lika mycket till i december.
Och så januari. Tillbaks igen på samma nivå som i oktober. Tillbaks till vardagen. Det var till och med så att jag kunde se en tydlig effekt på försäljningen under januari när lönen kom – det sålde nästan lika mycket under sista veckan i januari som under de första tre veckorna…
Tänkte dela med mig av en liten graf. Inga siffror dock. Inte riktigt redo att avslöja allt ännu.
Uppdaterat: Gjorde även en veckorapport där man ser julhandeln än tydligare…
Och hjälp mig att få snygga siffror i februari genom att köpa mina böcker i serien InnebandyPiraterna!
Egenutgivarna invaderar bokmarknaden
Jag gissar att 2011 innebär en ny flod av debutanter som ger ut på eget förlag. Det känns som väldigt länge sedan jag själv gav ut min första bok men faktum är att det bara gått knappt 14 månader sedan Första säsongen i serien InnebandyPiraterna kom ut.
Jag var långt ifrån först och idag känns det väl allt mer accepterat att göra det. Det är väl egentligen bara en del recensenter som rynkar på näsan, samtidigt som de sällan har koll på vad som är egenutgivet och inte eftersom det finns hundratals små förlag i Sverige.
Läste idag ett inlägg i Debutantbloggen av Oskar Källner med titeln ”Att ge ut själv: Looser eller visionär” med intrressanta tankar. Jag hade själv ett gästinlägg på samma blogg förra året. Jag hade så svårt att skriva kort att det blev två delar om att debutera på eget förlag, del 1 och del 2.
Read MoreFörlagen riskerar bli förlegade
Förra hösten, i samband med att jag släppte min debutroman på eget förlag, skrev jag ett blogginlägg på Mindpark med titeln “När författarna tog makten från förlagen”. Det är en text jag är rätt stolt över och den känns lika aktuell idag.
Inte minst med tanke på händelserna i helgen som bland andra Daniel Åberg skriver om på sin blogg då han kommenterar en artikel på DN.se om amerikanska förläggare som chockats av en agent (Andrew Wylie) som säljer e-böcker direkt till Amazon åt sina klienter. Utan att gå via författarnas vanliga förlag… Som Anders Mildner skriver på SvD.se: ”Andrew Wylie har en imponerande lista klienter. Philip Roth! Saul Bellow! John Updike! Jorge Luis Borges! Och en si så där 700 till.”
Read MoreInbundet eller inte – det är frågan?
En nackdel med print-on-demand (POD) som jag upplevt är att man inte kan få hårda pärmar, så kallat inbunden bok. Jo, egentligen kan man det men det kostar så mycket pengar att bokens pris skulle bli så högt att ingen vill betala. Jag tror vi räknade med att priset på InnebandyPiraterna skulle hamna över 300 kronor – hos nätbokhandlarna, förmodligen över 400 kr ute i bokhandeln – om den trycktes som POD med hårda pärmar.
Alternativet är då traditionellt tryck på offset, alltså att man trycker minst 1000 böcker åt gången och sedan lagerhåller dem. Precis det som jag velat slippa. Där är skillnaden per exemplar mindre i kostnad.
Read More
Senaste kommentarer