Sen gick jag in på Bokus och sökte. Där fanns det faktiskt en ebok. Utgiven idag (!) den 6 oktober.

Med andra ord – någon på Bonniers/Elib har varit vaken och fått ut en ebok med expresshantering. Eller bara en lyckoträff?

Men likväl – är det inte lite lustigt att det bara finns en enda titel som ebok med ett namn som Tranströmer? Kanske ångrar man det idag när många av hans pappersböcker verkar slutsålda och tillfälligt slut.

Kan inte undgå att undra – om alla hans titlar funnit som ebok, hade han då dominerat Adlibris topplista imorgon?

Framför allt om de kanske sålt eboken till kampanjpris?

”Hachette Book Group announced today that #1 bestselling author James Patterson has tripled his record-breaking ebook sales in less than a year’s time. To date, Patterson has sold 3,035,713 ebook units just 11 months after becoming the first novelist ever to surpass the one million ebook unit mark (as of July 2010).” (via Teleread)

Patterson, som väl för många svenskar är mest känd för att ha skrivit en bok ihop med Liza Marklund (fundera över anledningen till att han valde att skriva en bok med henne) som kom ut förra sommaren, har skrivit över 70 romaner på lite mer än 30 år. Han har sålt närmare 200 miljoner böcker totalt, enligt Piratförlaget.

Hur lång tid tar det för den förste författaren att nå 100 miljoner sålda e-bokskopior?

När jag tittar på min karriär så har jag rört mig mot allt längre ledtider. Det började på dagstidning där man i stort sett alltid lämnade en text på kvällen och sedan såg den i tryck dagen därpå. Ibland gjorde vi de sista sidorna kl 23 och sedan kom de färdiga tidningarna i brevlådan fem-sex timmar senare.
Jag jobbade därefter med veckotidningar där ledtiderna direkt ökade rejält. Det mesta av materialet gjordes månader i förväg. Det var julbak i augusti eller något i den stilen (minns inte nu, det var ändå 12-13 år sedan jag slutade på Hemmets Veckotidning.
Därefter blev det månadsmagasin och helt logiskt nästan ännu längre pressläggning, eller ledtider. Där upplevde jag verkligen baksidan med de långa ledtiderna eftersom våra sportmagasin kunde bli inaktuella under tiden från det att vi skickade tidningen till tryck och läsarna fick dem i handen. Internet hade nämligen gjort sitt intåg på allvar och poängligor för NHL spreds betydligt snabbare än förr.

Och nu jobbar jag alltså i bokbranschen där ledtiderna är än längre. Ja, när man ser hur traditionella förlag jobbar så känns de näst intill oändliga. De senaste veckorna har jag hört hur kollegor på andra förlag jobbar med omslagen till böckerna som ska komma ut under hösten. Allt för att de ska hinna komma med i tjocka papperskataloger med Höstens böcker eller förlagens egna kataloger.
För det är inte så att det tar månader att trycka en bok. Det tar 2-6 veckor beroende på format och pris (vilket ofta hänger ihop med var man geografiskt väljer att trycka. Lägst priser finns i Indien och Kina men då kan man få vänta mer än 8 veckor på leverans).
Min egen utgivning har präglats mest av ad hoc och dålig framförhållning. Visst känner jag ibland att det hade varit bra med mer marginaler, men är man en gång uppfostrad i dagstidningarnas värld så känns det som om man har all tid i världen nu.
Bokbranschen är dock uppbyggd efter långa ledtider. Det ska få ta tid att skriva, ta tid att redigera, ta tid att korrekturläsa, ja varje steg i processen ska få ta tid. En del talar om att det oftast tar minst två år från det att författaren skrivit färdigt boken tills den når läsaren. Två år. En evighet idag. Så länge hade inte jag orkat vänta.
Nu jobbar jag inte bara med den långsamma bokbranschen. Jag gör även lite kundtidningar och digitala nyhetsbrev via e-post där ledtiderna är betydligt kortare. Visst behöver man framförhållning och planering även där, men det finns ändå möjligheter att bestämma sig i sista stund och ta snabba beslut. Inte minst när man jobbar med e-postnyhetsbrev.

Därför kan jag inte låta bli att fundera över vilken kulturkrock det blir nu när e-böckerna närmar sig ett genombrott. Ett medium där spridning och produktion förväntas vara betydligt snabbare. Du har inga ledtider på tryckeriet utan kan i princip publicera boken i samma sekund som korrekturläsaren gått igenom manuset.
Vem vill ha de långa ledtiderna i branschen egentligen? Kedjorna såklart, de som tar centrala inköpsbeslut och gärna vill samla ihop utgivningen och sedan göra listor och kataloger över titlar. Förlagen tycker kanske det är bekvämt att kunna veta redan idag vad de ska göra om ett par månader? Men de två viktigaste delarna i kedjan – författare och läsare – de har inget större intresse av att det ska ta så förbaskat lång tid mellan färdigt manus och färdig bok.

Så jag kan inte skylla förseningen av InnebandyPiraterna säsong tre på bokbranschens långa ledtider. Där ligger skulden på en lat författare som inte är tillräckligt produktiv. Eller som möjligen måste bli bättre på att outsourca vissa delar i kedjan.

När e-böckerna om ett par år blir den primära distributionsvägen kan man tänka sig att ledtiderna kommer att minska radikalt. Frågan är om förlagen är rustade för det? Eller blir det ytterligare en faktor som bidrar till att de gamla dinosaurierna blir frånsprungna av nya, mindre, mer snabbrörliga utmanare?

Läste en intressant artikel i Dagens Nyheter i helgen (tyvärr verkar det inte som om DN lagt ut den på webben) om hur olika orter nu slåss om att få ta över finalmatchen från Uppsala. Stockholm har två nya arenaprojekt, det är redan bestämt att en av arenorna ska bli värd för SM-finalen i innebandy 2013 efter att Malmö haft den i två år.

Det ska ske i den nya Stockholmsarenan som kan rymma uppåt 30 000 åskådare vid en innebandymatch. Det är en av de arenor som isbandyn också diskuterar för sina ambitioner att göra isbandyfinalen till Sveriges svar på Super Bowl.

Innebandyn har liknande mål. Jag har funderat en del över hur man ska nå dit och jag är en ivrig förespråkare av att flytta damfinalen så att den inte spelas samma dag. Kanske damfinal fredag kväll och herrfinal lördag em/kväll. Eller damer lördag och herrar söndag. En del hävdar då att det blir omöjligt att locka lika mycket folk till damfinalen som man kan göra nu när den spelas samma dag som herrfinalen.

Problemet är att dagens SM-finalarrangemang blir en maratonföreställning på sex-sju timmar och att utrymmet för sponsormingel blir rätt tight mellan matcherna. Och det är inte lyckat, tyvärr varken för publik eller media. Bortsett från snygga publiksiffror på damfinalen.

Bättre då om man kan skapa en äkta SM-finalweekend med arrangemang i flera dagar. Varför inte fylla på och lägga SM-finaler även för juniorer samma helg – i samma arena, eller en mindre på samma område? Det vore väl häftigt?

Framför allt skulle det öppna möjligheter till olika typer av konferenser och utbildningar för innebandyrörelser under dagarna och så matcher på kvällarna.

Men, en sak som slog mig häromdagen är att man borde flytta finalen tidsmässigt. Jag minns från åren då jag var involverad vilka problem det ställer till att arrangera en final en lördag, när sista semifinalen ibland spelas på måndagen – fem dagar tidigare. Det gör produktion av trycksaker (matchprogram) och försäljning av biljetter betydligt krångligare och dyrare. Inte minst med det upplägg man har där ett antal tusen biljetter är reserverade för finallagens supportrar – som alltså ingen vet vilka de är förrän max en vecka innan matchen spelas. Inte helt optimalt…

Varför inte lägga på en vecka till? Och se till att det alltid är två veckor mellan sista semifinalen och SM-final-weekenden? Det skulle ge större möjligheter att verkligen förbereda sig för alla inblandade parter: finallag, arrangörer och publik.

Bara en tanke.

Den stora frågan är dock: skulle e-böcker kunna säljas enligt samma modell som Spotify på ett fungerande sätt? Eller funkar inte konsumtionsmönstret för böcker jämfört med musik i det avseendet?

Okej, det här är ingen ny diskussion. Eftersom jag jobbat på tidningsförlag har jag sett otaliga exempel på hur man plastat med premier tillsammans med tidningar och det uppstår lätt en gränsdragningsproblematik. Om en tidning för 49 kr prishöjs med 10 kr för att man ska skicka med en DVD-film som är värd 99 kr. Vilken momssats gäller då?
Eller om själva tidningen bara är några sidor tjock och i första hand är bärare av den medplastade produkten?

Men nu var det egentligen en helt annan problematik det här skulle handla om. Nämligen ifall det inte hade varit The Ark utan en av våra stora svenska författare som gjort samma sak. Kanske någon av deckarprofilerna (GW Persson, Läckberg, Lapidus & Co) hade gjort en tidning fylld med intervjuer om dem själva plus en hel bok.
Då är det 6% moms såklart. Men om man plastar med en e-bok (25% moms) på ett USB-minne? Eller varför inte en ljudbok? Då blir det riktigt lurigt. Om det är en ljud-CD så är det 6% moms, men är det en MP3-ljudbok blir det 25%…

När dagstidningarna nu så sakteliga börjar testa digitala utgåvor uppstår samma absurda gränsdragningar. Därför får DN stå ut med 25% moms på sin iPad-app samtidigt som papperstidningen har 6% moms och jag utgår ifrån att samma sak gäller för de dagstidningar som säljer pdf-versioner av sina tidningar.
Men om man som prenumerant på pappersmorgontidningen får pdf:en på köpet? Är det fortfarande bara 6% moms på hela summan eller ska då samma resonemang som i The Ark-fallet gälla även där? Hur stor del av värdet utgör pdf:en?

Är det inte dags att kräva sänkt moms på digitala tjänster?

Fast staten egentligen gärna vill ha dubbel moms har vi förstått, även om ett företag i alla fall fått rätt mot idiotin.

I år deltar jag på bokrean med två böcker. Lite grann. Inte i den stora bokrean utan bara i Adlibris bokrea. Varför inte i den stora? Tja, helt enkelt för att det blir för dyrt och jag inte har en sådan lagerlösning för mina böcker att det är genomförbart att skicka iväg mängder av böcker och sedan få stora returer. Kanske i framtiden.

Men det var med viss tvekan som jag bestämde mig för att vara med. Det gäller nämligen att lämna en rejäl rabatt till Adlibris. Det är också anledningen till att Första säsongen i originalutgåva (häftad/storpocket eller vad du nu vill kalla den) inte finns på rea. Tryckpriset som print-on-demand är helt enkelt för högt. Eller om man ser det på ett annat sätt – där finns inget osålt lager som förlaget behöver göra sig av med.

När man trycker en större upplaga på ett par tusen exemplar så får man ett lager. Om man inte säljer slut den upplagan så sjunker försäljningen efter ett tag till en nivå där det inte säljs tillräckligt med böcker för att intäkterna ska överstiga lagerkostnaden. Jag är inte där, men jag vill ändå sälja böcker. För att nå nya läsare inför släppet av tredje boken.

Därför kan man just nu köpa pocketversionen av Första säsongen till hutlöst lågt pris. Och Andra säsongen till snudd på lika sjukt billigt. Köp! Köp! Om du inte redan gjort det.

En anledning till att jag tvekade över att delta på rean är tanken på dem som köpt boken till fullpris för ett år sedan eller kanske bara några månader sedan. Men så är ju verkligheten idag. Man vet aldrig vilket pris en vara har i framtiden. Det allra mesta blir billigare en tid efter release; film, musik, böcker och inte minst hemelektronik. TV:n du köpte förra året kostar hälften idag.

En annan anledning är förstås andra återförsäljare. Det känns lite taskigt att inte kunna erbjuda dem samma rabatt, men återigen hänger det samman med den distributionslösning jag har idag och de villkor som många återförsäljare kräver i form av returrätt som ökar kostnaden för förlaget.

Samtidigt är detta en tillfällig kampanj. REA-priset gäller fram till 31 mars och sedan återgår det till det normala. Jag kunde förstås ha sänkt priset senare, exempelvis i sommar. Men jag är inte säker på om jag hade fått samma genomslag då som nu när folk faktiskt handlar mycket böcker.

En annan förhoppning är förstås att göra ett avtryck på topplistorna tack vare hög försäljning på kort tid. Jag tycker att pocketen har potentialen att sälja flera hundra exemplar under rean och det borde räcka för att toppa Barn- och ungdomslistan. Vi får se hur mycket jag säljer och vad som krävs för att toppa listan. När det gäller Idrottsberättelser ser det i alla fall bra ut för InnebandyPiraterna. Etta och trea. Men allra häftigast är väl ändå att pocketen ligger 6:a totalt bland böcker för åldrarna 12-15 år!

Idrottsberättelser topp 10.

Ungdomsböcker 12-15 år.

* * *

InnebandyPiraterna – Tredje säsongen växer fram alltmer i mitt huvud. Nu ska jag bara få ner det via fingrarna till tangentbordet och datorn så att det blir till ett manus. Jag längtar efter att skriva den. Och läsarna längtar efter att få läsa den. Är även sugen på att skriva säsong noll snart, alltså det som hände före Första säsongen. Mest osäker på vad som är en bra titel på en sån bok. ”Före första säsongen” ger nog rätt stor risk för sammanblandning.

Häftning
Sammanfattning av vanligen falsade ark.
1. Trådhäftning, arken sys samman med en tråd.
2. Limhäftning, häftning med lim.
3. Klamring, metallhäftning, häftning med metalltråd i ryggen eller från sidan (platthäftning, sidhäftning).

Själv tänker jag på 3:an när jag hör häftad. Kanske borde man i Bokrondellen (bokbranschens stora databas över alla böcker) ange fullständig typ av häftning?

Eller så kollar inte bokköpare speciellt mycket på om det är hårda eller mjuka pärmar?

* * *

Såg reklamfilm från Elgiganten igår. ”Det är dumt att betala för mycket” är deras tagline. Absolut.

Men när de gör reklam för att man kan betala av på sin mobiltelefon i upp till 60 månader känns det som en annan typ av dumhet. Ärligt talat – finns det någon mobiltelefon tillverkad de senaste tio åren som är hel efter två års daglig användning? Måste kännas rätt surt att betala av på sin förr-förra mobil?

Det är dumt att betala för länge.

* * *

Det är tufft att vara författare på 20% i kombination med att vara småbarnsförälder. Vad gör man när den där skrivardagen försvinner på vabbning? (För dig som inte talar småbarnsföräldersspråket så betyder det vård av sjukt barn, eller egentligen tillfällig föräldrapenning)

Med andra ord, jag ligger efter tidsschemat på InnebandyPiraterna 3. Och de övriga titlar jag jobbar med för året. De blir dessutom fler för varje dag…

* * *

Här nere hade jag börjat skriva på en annan kort reflektion, men drabbades av inspiration och kanske ordbajseri. Det blev i alla fall en separat post på drygt 5000 tecken om hur bokhandlare borde snegla på fotohandlare för att se framtiden.

Framför allt gillar jag skärningspunkter, det som Frans Johansson kallar Medici-effekten. I korthet handlar det om att den som jobbar i en bransch kan denna bransch på sina fem fingrar men har obefintlig insikt i andra branscher. Alltså kan en revolution i en bransch gå spårlöst förbi för dem som jobbar i en helt annan bransch. Tills någon vandrar över gränsen och tar med sig kunskapen.

Bokbranschen exempelvis har säkert hört talas om en revolution som ägt rum inom musik- och filmindustrierna. Digitaliseringen. Men de flesta har agerat som om det inte kommer nu och om vi väntar tillräckligt länge kanske ingen upptäcker det. Då kan vi fortsätta sälja böcker som vi alltid gjort.

Musikindustrin är mitt i processen men har uppenbarligen enorma problem med att ta steget fullt ut. De fortsätter nämligen att ge ut musik på plastskivor. Inte så konstigt eftersom vissa fortfarande tycker att de jobbar i skivbranschen, vilket en stor del av deras återförsäljare gör.

Igår slog det mig mitt i ett samtal: varför har inte skivbranschen sneglat på vad som hänt med ytterligare en bransch. Fotobranschen. Där kan man snacka om att digitaliseringen revolutionerat. Idag säljs det knappast något annat än digitalkameror. (Fråga en tonåring om de hört talas om att man hade plastfilm i kamerorna och de stirrar på dig som om du kommer från en annan planet).

Butikerna var dödsdömda när folk plötsligt fick två alternativ till att framkalla i sin fotoaffär:
1. Skriva ut på färgskrivare
2. Ladda upp bilderna och beställa framkallning via internet

Men butikerna överlevde ändå. De skaffade sig bra skrivare, som ger bättre resultat än 1) ovan. Och trots hotet från 2) så kunde de leva vidare på service – få bilderna på en timme, få hjälp om det strular mm.

Så vad kan skärningspunkten då lära skiv- och bokbranschen? Ja, musikindustrin är ju given. Varför inte sluta tillverka CD-skivor centralt? Framtidens skivaffär har helt enkelt cd-brännare bakom disken och skrivare för att producera omslag. Tekniken är hur billig som helst, miljontals människor har redan liknande utrustning hemma. Men visst hade det varit värt att betala för att få en laglig nedladdning bränd på en ”äkta” skiva?

Det hade varit mer miljövänligt – inga kasserade returer, inga onödiga transporter. Och framför allt – ett oändligt utbud. En skivbutik behöver i princip inte vara större än ett par kvadratmeter och ändå ha miljontals titlar tillgängliga. Vad som helst kan laddas ner och brännas på en CD på några minuter, medan kunden väntar – eller medans han handlar på stan.

”Välj mellan 10 miljoner titlar – leverans på en timme” kunde bli budskapet från 2000-talets mini-skivbutiker. Personalen kunde då fokusera på rådgivning, tipsa om bra musik.

Om sedan skivbolagen vore lite kreativa och flexibla kunde de dessutom erbjuda skivbutikerna att göra bland-skivor. Specialsamlingar helt enkelt. Personalens rekommendationer, eller Månadens nya låtar. Du kunde plötsligt köpa en CD med MP3-låtar och alla låtar av en artist på en skiva.

Okej, hur ska då bokbranschen kopiera detta trick? Ja, det finns ju bokmaskiner som trycker en bok på fem minuter. Än så länge innebär det inte att de kan leverera vilken bok som helst men alla böcker som produceras i världen finns någonstans i digitalt format, som pdf. Alltså är det bara en struktur- och rättighetsfråga.

Men räcker det verkligen att som bokhandlare i framtiden erbjuda limbundna böcker med mjuka pärmar som producerats i en bokmaskin? Expertisen blir förstås en faktor. Men även vad man gör med själva butiken för att skapa upplevelser.

Kanske ska man återigen snegla på fotobutikerna och vad som skett efter digitaliseringen. Nämligen fler möjligheter. Du kan skriva ut dina bilder i vilket format du vill. Är det dags att erbjuda samma möjlighet för bokläsarna? Med all respekt för formgivarens önskan så kanske det vore trevligt för en läsare att själv avgöra hur man vill läsa sin bok.

Föredrar jag en tunn bok som inte väger så mycket, på bekostnad av mindre textstorlek? Eller har jag dålig syn och vill att boken ska sättas i 12 punkter för att bli lättläst, trots att den då blir 800 sidor tjock. Den digitala utgåvan erbjuder just denna möjlighet – ska pappersversionen konkurrera kan väl den också erbjuda det? Liksom att välja mått på boken, från fickformat till A4 eller kanske ännu större om någon skulle vilja det?

Men då krävs det mer än bara pdf-formatet. Då krävs det innovation och möjlighet att skapa pappersböcker av ePub-formatet.

Likaså kunde man tänka sig fler möjligheter när det gäller förpackningen. Inbundna böcker finns det en del som föredrar. Kanske en presentformat som är mer exklusivt? Kanske du ska kunna lägga till egna sidor i boken med hälsning till den som ska få boken?

Eller möjligheten att slå ihop två tunnare böcker i en? Eller omvänt att dela upp en tegelstensroman i flera mer behändiga delar? Tekniskt sett kan det inte vara några större problem.

Vissa bokhandlare kunde till och med nischa sig genom att återgå till hantverket. Välj vilken bok du vill bland miljoner titlar, välj papperskvalitet och sedan får du en handbunden bok i läderband. Kanske med några dagars leveranstid.

Bokförlagen kan sedan spä på kreativiteten hos läsarna genom att erbjuda alternativa omslag att välja mellan. Och att förbereda böckerna för delning i flera volymer.

Det ska bli riktigt spännande att se Medicieffekten på musik-, film- och bokbranschen.

Kanske det finns plats för en fysisk nisch i den digitala framtiden.

Helt klart är i alla fall att december, eller snarare perioden 24 november-23 december är den absolut bästa perioden för att sälja böcker. Försäljningen toppar nästan ett par dagar före jul med tanke på hur stor del nätbokhandlarna har.

För min egen del var avslutningen på 2010 riktigt kul. Försäljningen dubblerades från oktober till november och sedan lika mycket till i december.

Och så januari. Tillbaks igen på samma nivå som i oktober. Tillbaks till vardagen. Det var till och med så att jag kunde se en tydlig effekt på försäljningen under januari när lönen kom – det sålde nästan lika mycket under sista veckan i januari som under de första tre veckorna…

Tänkte dela med mig av en liten graf. Inga siffror dock. Inte riktigt redo att avslöja allt ännu.

Uppdaterat: Gjorde även en veckorapport där man ser julhandeln än tydligare…

Och hjälp mig att få snygga siffror i februari genom att köpa mina böcker i serien InnebandyPiraterna!