Amanda Hocking kom från ingenstans och slog igenom 2010 och blev ett ansikte för egenutgivna eböcker i USA. Den 15 april 2010 publicerade hon sin första ebok. Målet: att tjäna ihop 300 dollar för att kunna åka iväg på en resa sex månader senare. Sex månader senare hade hon sålt 150 000 böcker och tjänat 20 000 dollar.
Hon var en av de första som sålde en miljon eböcker på Kindle (Amazon) och fick dessutom ett kontrakt med förlaget St Martins Press i USA och Pan Macmillan i UK (som betalade totalt 2,1 miljoner dollar för avtal gällande fler kommande böcker).

Fram till januari 2012 hade Amanda sålt 1,5 miljoner böcker och tjänat 2,5 miljoner dollar – på sina egenutgivna böcker utan ett förlag i ryggen.

Hennes slutsats var dock att ”allt det andra” tog för mycket tid från skrivandet och därför valde hon att ge ut på ett förlag. Nu ses hon därför plötsligt som ett bevis på både att författarna inte behöver ett förlag OCH att förlagen faktiskt har en roll i framtiden. Själv vill hon bara att folk ska prata om hennes böcker.

Men var då Amanda verkligen en succé över en natt? Det låter ju som en författare som blev stjärna över en natt. Men i en intervju med The Guardian (via Daniel Åberg) berättar hon en klassisk historia – år efter år skrev hon berättelser som refuserades av de stora förlagen. Och det visar sig att hon var något utöver det vanliga redan då. Under 2009 gav hon järnet, samtidigt som hon jobbade heltid skrev hon varje kväll från kl 20 och långt in på småtimmarna. I början av 2010 hade hon 17 färdigskrivna romaner på sin hårddisk.

I februari 2010 fick hon sitt sista refuseringsbrev. Två månader senare skrev hon historia och idag är det säkert en eller annan agent och förläggare som suckar ”attans!” vid minnet av det där manuset.

Lärdomen: det tar tid att slå igenom och om man inte är redo att lägga hundratals och tusentals timmar på att skriva så kommer man heller aldrig att lyckas. Jag vet inte hur många gånger jag fått mejl från hoppfulla författare i stil med ”jag har börjat skriva en roman, skulle du vilja läsa början så jag vet om det är lönt att skriva färdigt”. Ingen förläggare är intresserad av att man kan påbörja en roman, de är intresserade av att du kan slutföra helst inte bara en utan flera med gott resultat.

Vilket påminner mig om att det är dags att skriva vidare på min egen nästa bok.

Ett färskt exempel: Angry Birds som gjort succé som mobilspel. E24 skriver ”Dataspelet Angry Birds är bara två år gammalt men när nyårsraketerna sköts upp hade spelet redan laddats ner 700 miljoner gånger.”

Hm, men så googlar man lite och läser lite mer så visar det sig att killarna bakom Angry Birds spenderade åtta år på att utveckla olika spel och lyckades hyfsat men absolut ingen succé. Det tog för övrigt tre månader innan Angry Birds lyfte, och då var det efter att företaget Rovio släppt spelet och sedan jobbat med att förbättra det efterhand.

Låt oss ta ett annat exempel som har fler år på nacken: Guitar Hero som kom ut 2005 och som sedan ledde till en hel industri med tillbehör som tydligen dragit in över två miljarder dollar… Men, Guitar Hero var inte det första spelet som Harmonix Music Systems utvecklade. Företaget startade redan 1995, tio år före lanseringen av megahiten. De första åren sysslade de inte ens med spel utan med musikprogram. Sedan gled de över på spel och släppte åtta tv-spel före Guitar Hero.

Att göra succé över en natt kräver många års hårt arbete i form av träning, utveckling och finslipning. Jag tror det är samma sak oavsett om man bygger ett företag eller om man vill bli författare eller idrottsman. Det tar tid. Visst finns det genvägar som att bli upptäckt av tv (Idol) men även då krävs det att du är förberedd. Blev Jay Smith kändis tack vare Idol eller tack vare att han under åratal kämpat med musiken?

Blir hockeyspelare miljonärer för att de gör succé i en junior-VM-turnering eller för att de under tio års tid ägnat all sin lediga tid åt att träna och spela hockey?

Jag tänker på det här när jag kämpar med min författarkarriär som började på allvar för tre år sedan nu. Drömmen fanns där långt tidigare, men det var då som jag fick ändan ur vagnen och började jobba hårt på den. Men jag vet att det är mycket jobb kvar. Mitt konsultbolag har tagit drygt åtta år att bygga upp till vad det är idag.

Jag glömmer det ibland när jag jobbar med Hoi Förlag som startades i november 2010. Det har verkligen gått rasande snabbt där också, men det kommer inte att bli en supersuccé över en natt utan förmodligen något som ska byggas under flera år, precis som Rovio och Harmonix gjorde. Vi försöker också inpränta det i alla författare vi antar på förlaget, en bokutgivning är inget 100-meterslopp – det är ett maratonlopp.

Ta Zlatans bok. En grym succé. Man kan kalla det för att han gjorde succé över en natt som författare. Men sanningen är att han jobbat i mer än femton år för att bli en av världens bästa fotbollsspelare, han har lagt grunden till intresset för sin historia genom att prata från hjärtat och säga precis vad som helst i media under tio år. Dessutom tog han hjälp av en författare som också jobbat i många, många år och faktiskt redan haft framgångar: ”David Lagercrantz är journalist, författare och föreläsare i kreativt skrivande. I många år var han reporter på Expressen men verkar sedan 1993 som fri skribent. Hans bok om Göran Kropp, som kom ut 1997, blev en bestseller. Året därpå publicerades Änglarna i Åmsele som skildrar de omtalade morden på kyrkogården. ”

Så, jag kämpar vidare för att göra succé över en natt. Väl medveten om att det kommer att ta tid.

Jag jobbade som journalist under ett par år i början av 1990-talet. På den tiden började journalisterna jobba vid 8-9-tiden. Jag tror vi hade morgonmöten kl 9 eller 9.30 på centralredaktionen. Sen jobbade man fram till 17-18-tiden. På Sportredaktionen hade man andra arbetstider eftersom det mesta som händer där händer efter kl 18. Inte många vardagsmatcher som ens börjat kl 18.

Alltså var arbetstiden där 14-22 eller 15-23. Och så fanns det de som redigerade sidor som fick jobba ytterligare någon timme när man hade sen pressläggning. Men efter midnatt var det mer eller mindre tomt och därefter befolkades inte redaktionen förrän kl 8 följande morgon.

Det fungerade bra när den enda kanalen var morgontidningen. Ja, förutom tv och radio såklart. Och kanske kvällstidningarna som då hade pressläggning mitt i natten och kunde få med några sena nyheter.

Hoppa framåt i tiden sådär 20 år. Internet är en självklarhet, med uppkoppling inte bara på kontoret utan hemma och alla platser däremellan via mobilen. Det innebär att vi förväntar oss att kunna läsa de senaste nyheterna redan när de inträffat, inte dagen därpå.

Därför läste jag igår kväll om stormen och förvånades över att det inte skrevs så mycket efter kl 22 och när jag vaknade i morse och gick in på hd.se så blev jag lite besviken över att inte få några uppdateringar om stormens effekter.

Nu vet jag att HD inte lever kvar riktigt i samma arbetstider som de gjorde då. Det hoppas jag i alla fall. Däremot är jag ganska övertygad om att den stora delen av personalstyrkan jobbar enligt exakt samma scheman som vi gjorde då för tjugo år sedan.

Nu är detta inget unikt för tidningsbranschen. Det är likadant överallt. Region Skåne har yrvaket konstaterat att de unga idag förväntar sig att kunna träffa läkare även efter kl 17 samt på helgerna och därför åker de till akuten om de blir sjuka när vårdcentralen har stängt. Oj, vilken överraskning. Vilken medelålder har vi på de styrande?

Alla som sysslar med drift av exempelvis IT-servrar eller inom räddningstjänsten är vana vid 24/7. Alltså bemanning och beredskap dygnet runt, sju dagar i veckan, året runt.

Men hur är det med andra branscher? För restauranger är det en självklarhet (oftast) att ha öppet när folk vill äta, alltså inte bara fram till kl 18. Handeln har inte riktigt anpassat sig. Cityhandlare i exempelvis Helsingborg undrar varför folk åker till Väla och skyller på parkeringsplatser utan att reflektera över att Väla har öppet till kl 10-20 varje vardag och kl 10-18 på lördagar OCH söndagar. Dessutom har de stängt ytterst få dagar. Vi blev faktiskt lite förvånade över att det var stängt i söndags, den 1 januari.

På samma sätt verkar de fysiska handlarna tro att den enda framgångsfaktorn för e-handel är pris. Så är det inte. I många fall handlar det lika mycket om tillgänglighet. De enda i e-handelsbranschen som stänger på nätterna är banker och myndigheter.

Alltså, oavsett vilken bransch du befinner dig i är det bara att ställa frågorna:
1) förväntar sig mina kunder att vi är tillgängliga efter kl 18, på helgerna eller rentav dygnet runt?
2) om jag inte erbjuder det, kan de få det från någon av mina konkurrenter?

Medan jag skrivit dessa rader (med lite paus) har nu de svenska nyhetsredaktionerna vaknat och nyhetssajterna börjat uppdatera med dagens nyheter, inte bara gårdagens.

Okej, här kommer då 2012 års SHOM (Stort Hårigt Oförskämt Mål) som jag satt åt mig själv.

1 000 000 ord. En miljon ord. Det är vad jag tänker skriva i år. Inte något om antal ord per dag eller att jag ska slutföra den eller den boken. Bara ett kvantitativt mål.

Sedan innebär det förstås att jag behöver skriva 2732 ord/dag. Just det, upptäckte idag att det faktiskt blir ovanligt lätt att klara ett sånt mål just i år. Det är ju skottår. Hade jag gjort det här förra året hade jag behövt skriva 2739 ord/dag. Bara en sån sak!

Och naturligtvis kalkylerar jag med att jag faktiskt kommer att slutföra en eller ett par böcker i år. Jag menar, skriver man en miljon ord så bör man ju komma till slutet på berättelsen. Annars är det verkligen något som är fel. Det kan naturligtvis landa i att jag sitter med ett dussin återvändsgränder – böcker som förblir halvfärdiga för att man kör fast i storyn och det visar sig att den inte höll för en hel bok. Årets första projekt har en sån varning. Men jag är hoppfull.

Sådär. Nu har jag slängt ut mitt SHOM. Vad är ditt?

Förresten: jag klarade den första dagsetappen! Även om det tog ett par timmar…

Produktivitet. Många frågar mig: hur hinner du med allt du gör? Två företag, författare och familjefar. Jag biter mig i tungan innan jag svarar för egentligen tänker jag på allt som jag inte hinner med. För att jag ofta känner mig ineffektiv, improduktiv.

improduktiv ofruktbar, steril, resultatlös, ineffektiv; oräntabel; utan skaparförmåga

När man så studerar synonymerna så känner jag inte igen mig längre. Jag kan faktiskt se tillbaks på ett år som gett både resultat och visat skaparförmåga på många områden.

Likväl kände jag mig träffad idag av ett blogginlägg från Seth Godin, mannen som verkar ha hur många kloka inlägg som helst på lager, som skriver om hur metoder för produktivitetsökningar sällan lyckas. Det ligger helt enkelt i vårt DNA, en skräck för att bli mer effektiv eftersom det innebär att du hinner göra fler saker och därmed ökar risken för att du gör något som misslyckas. För många år sedan, då våra instinkter grundlades, var misstag inte ofarliga. Tvärtom, ett snedsteg kunde leda till döden nästan varje dag då rovdjur väntade runt hörnet.

Idag är vår rädsla att misslyckas inte lika värdefull. Tvärtom. Tänk dig en forskare som inte vågar misslyckas. Eller en företagare. Eller en författare.

Tänk efter, hur ofta flyr vi inte in i rutinsysslor istället för att göra något som tar oss framåt? Kollar mailen 20 gånger före lunch istället för att göra det en eller två gånger? Besöker en nyhetssajt varje timme istället för att göra det en eller två gånger per dag? Eller tar upp ett papper i högen på skrivbordet, läser det, lägger tillbaks det i en hög och säger ”imorgon” och upprepar proceduren med nästa ark och efter en halvtimme har vi gjort absolut ingenting. Förutom att fylla hjärnan med information som vi redan hade. Vi fyller våra att-göra-listor som bara blir längre och längre. Och tar oss längre och längre från det som för oss framåt.

Seth menar att det vi behöver göra är att ”make a commitment”, på svenska göra ett åtagande, eller förpliktiga oss att göra det som är viktigt. När man väl gjort det behövs inga produktivitetstips.

Har du ett eller flera stora mål för 2012? Hur säkerställer du att du varje dag ägnar tid åt att ta dig närmare dessa mål utan att distraheras av mejl, FB, tv och allt annat som kan äta upp din tid innan du hinner säga gott nytt år?

Du behöver ett BHAG!

Eller på svenska: ett SHOM!

Stort Hårigt Oförskämt Mål. Något du inte glömmer bort, något som retar och upprör. För varje uppgift som kommer i din väg – ställ dig frågan: är detta något jag vill eller behöver göra – eller kan jag istället göra något som för mig mot SHOM?

Imorgon tänkte jag avslöja mitt SHOM 2012. Vilket blir ditt?

Även om dito.se gjort avtryck i höst efter sin lansering så har de ändå inte nått hela vägen. En anledning tycker jag är att de satsat mer på surfplattor än läsplattor.

Det som gör mig riktigt förvånad är Sonys taktik. De har visserligen en bra surfplatta men helt klart lever de i skuggan av Samsung, iPad och flera andra. På läsplattesidan har de kanske marknadens bästa läsplatta, Sony PRS-T1. Visserligen blev den billigare under hösten, nu 1700 kr.

Jag var inne och skulle köpa en idag, i en Sony Store men de hade bara ett demo-ex kvar. Den var tillfälligt slut. Och när jag kollade på nätet var den slut hos flera återförsäljare. Den har alltså sålt bra.

När jag surfade runt läste jag att den i USA kostar 99 dollar just nu, runt 680 kronor. Och det var i Sonys webbshop. I samma webshop, fast den svenska, är priset alltså 1700 kr. Med andra ord ett påslag på 150 procent. Är det rimligt?

Båda priserna var med fri frakt. Lite osäker på om det tillkom någon form av moms på det amerikanska priset.

Visst känns det som det finns en marknad här, en helt oexploaterad marknad. USA har Kindle och Nook, förutom Sony och ett gäng andra. Och ett priskrig på läsplattorna. Jag trodde faktiskt det skulle komma till julhandeln här i Sverige, men inte. Om Sony kan sälja såpass mycket plattor att de inte kan leverera till återförsäljare – utan att det gjort speciellt mycket marknadsföring – tyder inte det på att man missbedömt efterfrågan rejält?

Och när får vi en bra läsplatta som kostar 990 kronor i Sverige?

Adlibris verkar till och med ha slutat sälja läsplattor för tillfället och bara satsar på appar. Eller har de en egen läsplatta på gång för lansering 2012?

Förresten: nu syns InnebandyPiraterna 3 som bland nyheterna i eböcker hos Adlibris! Den finns förstås även hos Bokus/Dito och Bokia.

Just nu är det final för julhandeln på nätet. De allra flesta nätbokhandlarna garanterar bara leverans före jul om ordrarna lagts vid midnatt (natten till onsdag) eller nu på morgonen. Men oftast kan de förstås skicka böckerna även om de beställs först på torsdag, om det är sånt som finns i lager.

För författare och förlag är julhandeln (från sista helgen i november till dagen före jul) väldigt viktig. Det är en tid på året då det köps mycket böcker. En bok är en tacksam julklapp och det är lätt att i en och samma butik hitta julklappar till i princip alla man känner utifrån intresseområden. Rätt unikt om man tänker efter.

Det är mycket signeringar ute i bokhandeln dessa veckor. Men egentligen är jag förvånad över att det inte är fler. Jag känner för egen del att jag lite grann slarvat bort en bra möjlighet att synas ännu mer ute i bokhandel. Men samtidigt fanns det inte riktigt tid att varken boka eller genomföra fler signeringar än de båda jag gjorde den gångna helgen på Bokia Killbergs i Helsingborg och Akademibokhanden på Väla (köpcentrum utanför Helsingborg).

Vad ger då en signering? Ja, i mina ögon är det en möjlighet att under några timmar:
- möta läsare
- berätta om min bok för folk som aldrig skulle hittat den i hyllan
- exponera boken på bästa plats i bokhandeln (jag har alltid med mig en rollup)

Det lite överraskande resultatet av två signeringar är att jag vid båda tillfällena sålt fler exemplar av den första boken i serien InnebandyPiraterna än den nya trean som släpptes 5 december. Det visar potentialen i titeln, tycker jag. Att nya läsare fortfarande hittar serien. Det här är något som både förlag och bokhandlare ibland glömmer bort, backlist. Faktum är att jag sålde fler ex av den första boken än de båda bokhandlarna hade i lager (jag hade med mig en kartong av varje) och därmed såldes exemplar tack vare att jag var där.

Jag var dessutom på plats rätt länge i båda bokhandlarna. Räknar man timlön blir det nog skralt, men tiden är viktig. Om du bara är där en timme så hinner du möta dem som passerar bokhandeln under denna timme. Om du är där i två timmar så möter du sannolikt dubbelt så många människor. Om man sedan tänker på tiden det tar att ta sig till och från bokhandeln så ter det sig rätt vansinnigt att bara signera i en timme som vissa författare gör. Låt vara att de kanske då hinner med mer än en signering per dag.

Sen har man förstås en fördel om man är mer känd än jag är. På väg till Akademibokhandeln passerade jag en lång kö. Tänkte först att, det var ju fantastiskt att de redan börjat köa för min namnteckning i en bok. Nej, det tänkte jag väl inte, bara att det hade varit kul om det varit så. Nej, kön var till signering av Idol-vinnaren Amanda som sålde sin nya skiva.
Efter finalen sa jag lite ironiskt till någon “Idol-vinnaren, snart i ett köpcentrum nära dig”. För det är ju den turnén som många av dem får göra. Samtidigt – de säljer många skivor på det.

Frågan: hur gör en författare för att nå popstjärnestatus?

(Ja, jag vet att jag ursprungligen hade satt målet att bli klar med trean till SM-finalen i april 2011 – men tydligen hade jag inte satt det målet tillräckligt skarpt för mig själv?)

Snart är det nyår och det är ju då många sätter upp mål och löften inför det kommande året.

Så, alla ni som skriver – vad har ni för mål för 2012?

Idag läste jag ett inlägg om ”The 10.000 word-day” som handlar om hur många ord man skriver eller kan skriva per dag. Jag har själv jobbat med 3000 ord/dag under en period för att verkligen få upp farten. En fokuserad dag tar det mig 2-3 timmar att nå dit.  Men jag har också skrivit över 5000 ord på en enskild dag vid något tillfälle på fyra timmar ungefär.

Med andra ord (!) så är 10.000 ord på en dag ingen omöjlighet. Sen har jag haft en massa dagar utan ett skönlitterärt ord…

NaNoWriMo är en utmaning som bygger på att man under november månad skriver 50.000 ord eller mer och slutför en roman. Fokus blir på att skriva snabbt och låta orden flöda, inte på grammatik och exakta formuleringar. Man hittar ett flow helt enkelt.

Så vad är en lämplig utmaning och mål för 2012 om jag verkligen vill ta mitt skrivande till nästa nivå? De tankar som dyker upp i mitt huvud är:

• Att skriva en miljon ord (83.000 ord/månad eller 2739 ord/dag)
• Att skriva en bok varje månad (romaner, fackböcker, barnböcker = 12 st på ett år)
• Att skriva 50 000 ord/månad
• Att skriva 3000 ord/dag = ca 750 000 ord (om man räknar bort lörd-sönd)

En del avfärdar allt snack om kvantitativa mål med att det är kvaliteten som räknas. Ja, det är helt rätt. Men utan kvantitet så kommer du aldrig att skriva något kvalitativt. Eller, jo det finns ju ett antal exempel på folk som skrivit på sin debutroman i fem-tio år och slutligen blir klara och det är fantastiskt.

Tror dock att jag är för rastlös för det. Min melodi får nog vara 10K-spåret.

10.000 ord/dag blir förresten en bra bit över 3,5 miljoner ord på ett år eller 30-40 romaner av normallängd. Men DET känns nog lite väl ambitiöst eller hur? Skulle underlätta i min ambition att sälja en miljon exemplar av mina böcker.

Hur ser dina skrivarmål ut?

Den här händelsen berörde mig lite extra, inte bara för att det var ett innebandylag och jag själv åkt buss några gånger till turneringar eller bortamatcher. Inte så ofta som spelare, men som ledare. Men allra mest kändes det lite extra eftersom den påminner om några händelser i min nya bok InnebandyPiraterna – tredje säsongen. Utan att avslöja för mycket.

Den boken börjar med en olycka som förändrar hela situationen för laget Helsingborg Consuls. Faktum är att det även tidigare i år hänt saker i verkligheten som tangerar saker som händer i den nya boken. Lite skrämmande.

Funderade lite på om jag skulle skicka en låda med InnebandyPiraterna 3 till Degerfors som en julklapp/krya-på-er-hälsning. Lite osäker dock på hur boken och tanken skulle tolkas av någon som precis råkat ut för en så omskakande händelse.

* * *

Jag förstår numera tomten bättre som väljer att sköta sin logistik med egen personal istället för att anlita ett externt lager och externa transporter.

Även om jag slipper jobbet med att packa kartonger och skicka (nåja, nästan i alla fall) så är det bara att konstatera att jag oftare fick iväg paketen snabbare än underleverantörerna gör. Och så här i juletider kan det vara frustrerande.

Efterfrågan på InnebandyPiraterna 3 har inte varit i Zlatan-klass men ändå tillräckligt för att boken ska ta slut tillfälligt hos vissa mellanhänder. När sedan vissa IT-system har problem eller inte pratar samma språk alla gånger så kan köpare plötsligt mötas av besked som “tillfälligt slut” eller “ännu ej utkommen” trots att boken finns i lager och kom ut flera dagar tidigare.

* * *

En lansering likt “skräddarens barn” får jag nog tyvärr kalla den här InnebandyPiraterna 3-lanseringen. Visst har jag haft ett par fina höjdpunkter som en bokvideo, en smygrelease i samband med FCH-AIK där arenan var fullsatt (2700 åskådare), boken gick att förköpa hos Adlibris (vilket hade varit ännu roligare om de inte tappat bort en kartong på lagret) och att försäljningen första veckan faktiskt översteg den första månaden när jag jämför med InnebandyPiraterna 1 som kom ut 2009…!

Men det är så mycket jag inte hunnit med. Pressreleaser, bearbetning av bokhandeln, bloggturné, fler signeringar osv. Jag har helt enkelt haft för mycket annat som tagit tid. Inte bara vabbande (dagisbarn är sjuka ofta mellan november och mars) utan även konsultuppdrag och Hoi Förlags uppbyggnad. Ja, och så skrev jag ju klart hela boken i sista sekunden för att lyckas få ut den till julhandeln. Den borde naturligtvis ha legat klar i september så att jag kunde lagt full fokus på lanseringen i nov-dec.

Det som är mest kul är hur den tredje boken satt fart på försäljningen av ettan och tvåan.

Köp InnebandyPiraterna 3 hos Bokus, Adlbris, CDON eller Bokia.

* * *

Ska försöka komma igång med bloggandet igen. Har mängder av idéer att skriva om, även där.

* * *

Är nästan säker på vilken bok som ska skrivas härnäst. En humoristisk fotbollsroman för vuxna. Lite orolig för att fastna i ett fack, men å andra sidan vet jag att jag inte kommer att göra det. Fastna i ett fack alltså. Boken borde ju skrivas klart och lanseras till sommaren 2012…?

Jag gjorde nämligen ett galet experiment i veckan genom att sänka priset på InnebandyPiraterna – Första säsongen till 5 kr (och sedan till 3 kr, se längre ner). På detta pris (5 kr) ska sedan Elib lägga sin marginal 3 kr (för Eböcker som är billigare än 5 kr, för dem som kostar under 10 kr är påslaget 5 kr och övriga titlar 10 kr) och därefter ska Ebokhandlarna ha sitt.

Efter några dagars väntetid på att prisändringen skulle slå igenom (nej, det märkliga är att det tar längre tid att ändra pris på en ebok än en pappersbok) så försvann plötsligt boken. Den mänskliga faktorn hos Elib gjorde att boken plötsligt fick status “tillfälligt slut”. Lite ironiskt med tanke på att det är en ebok. Dessutom hamnade Adlibris pris på 29 kr (berodde sannolikt på att prisändringen inte slagit igenom per automatik i deras system).

Således: hos Dito.se kostade boken då 19 kr (varav staten konfiskerar 25% trots EU-beslut om att 6% ska gälla) = 15,20 kronor kvar. Det gör fördelningen:
Förlag/författar: 5 kr (26%)
Elib (distributör): 3 kr (16%)
Dito (återförsäljare): 7,20 kr (38%)
Staten (moms): 3,80 kr (20%)

På andra sidan pölen, i USA, säljer många författare sina böcker för 99 cent, med dagens dollarkurs (6,79 kr) är det 6,72 kr via Amazon. Av den summan tar Amazon 64 cent. Alltså får förlaget (eller egentligen författaren eftersom väldigt få förlag säljer på den prisnivån) ut 2,38 kr.

I Sverige är det idag omöjligt att sälja på den nivån. Jag bestämde mig för att göra ett än mer radikalt experiment genom att sätta priset på ungefär amerikansk nivå, dvs 3 kr (hade tänkt sätta 2,50 men det avrundades uppåt till 3 kr).

Då tar Elib fortfarande 3 kr och totala priset är 6 kr före bokhandlarens påslag. Hos Dito hamnar priset fortfarande på 19 kr och hos Adlibris på 19 kr. Sen finns det handlare som Billingska som är mer offensiva. När Dito tog 19 kr för min 3 kr-bok så nöjde sig Billingska med 11 kr och Muntligt.se var nere på 9 kr. Bokia ligger på 41 kr (!) men det måste bero på att deras priser inte uppdaterats ännu.

Återförsäljarna Adlibris och Dito valde alltså att förstärka sin marginal med 2 kr istället för att föra den vidare till kunden. Visst, några kronor hit eller dit, men ändå. Har de bestämt att en ebok inte får kosta under 19 kr?

Så nu kan ni alltså köpa InnebandyPiraterna 1 som ebok till dessa priser på några olika nätbokhandlare (köp den gärna!) i skrivande stund:
Muntligt.se – 9 kr
Billingska 11 kr
Adlibris 19 kr
Dito.se 19 kr
Bokia 41 kr

(Reservation: detta är ett kampanjpris på boken som gäller till 31 december 2011 så om du läser detta blogginlägg senare kan priset ha förändrats).

Varför gör jag då detta? Jo, som jag nämnde tror jag dessa nivåer kan vara vettiga på noveller. En novell som tar ett par timmar att skriva och som skulle kunna sprida sig som en löpeld bland folk och kanske sälja i tusentals exemplar (den dag vi har miljoner läsplattor). Då behöver man faktiskt inte tjäna mer än några kronor per bok. Men om mellanhänderna samtidigt måste lägga på samma påslag som för en bok som kostar 100 kr så funkar det inte. Då dödar man en marknad innan den kommit igång.

Dessutom: jag har två böcker till i serien om InnebandyPiraterna. Del 3 släpps den 7 december – förhandsboka här exempelvis. Jag har råd med lockpris på första boken om det finns möjlighet att sälja de två andra böckerna till dem som gillar den första. Men om mellanhänderna tack vare fastpriser ska lägga på så mycket så försvinner en del av poängen med detta. Plötsligt kostar det lika mycket att distribuera en fysisk bok som en digital och då förstår ni att något är snett.

Lyckligtvis är det konkurrens på gång. Det måste gå att sälja en ebok för 9 kr i Sverige och ändå tjäna pengar. Staten, Elib och nätbokhandlarna kan alla dra sitt strå till stacken för att göra det möjligt. Tänk på att det kanske ligger miljontals sålda noveller i potten – varje månad…

En annan reflektion är att prisändringar på eböcker är betydligt trögare än man kan tro. I flera fall tog det flera dygn för prissänkningen att slå igenom och ibland först efter påpekande. Bra att veta ifall man tänker sig “24-timmars” rea på en ebok…