För en vecka sedan körde vi förbi mammas grav och jag tog den här bilden som ändå inte kan återge ljuset och färgerna. Som liten drömde hon om att bo på en bondgård så jag kan tänka mig att hon skulle tyckt att det här var vackert, där hon nu vilar i skuggan av ett träd och på andra sidan muren ett blommande rapsfält. Vid den här tiden på året hade man hittat henne på knä i trädgården hukad över en rabatt, i en ständig kamp med ogräset. Men sista gången vi firade Mors dag var för sex år sedan. Alldeles för tidigt. Alltid saknad, aldrig glömd. ❤️
Senaste Inlägg
I början av året satte jag en optimistisk deadline: att skriva klart manus nr 2...
Det var länge sedan jag gjorde en riktig lansering av en ny bok. Jag släppte...
Läste igår att man nu beslutat att herr-VM i innebandy ska spelas i Malmö i...
Jag har varit väldigt dålig på att blogga här på min egen sajt. Det finns...
Jag har skrivit om National Novel Writing Month tidigare. Tävlingen där man tävlar mot sig...
Jag skriver ju lite sporadiskt på denna, min egen privata, blogg numera. Det beror som...
Dela på facebook
Dela på twitter