Mors dag tre år senare

Läs mer om artikeln Mors dag tre år senare
Pink cake

Det var runt mors dag för tre år sedan som mamma påbörjade behandlingen mot sin cancer. Jag minns inte riktigt hur och om vi firade mors dag. Då förstod vi inte riktigt att hon skulle vara död drygt två månader senare. Jag skrev en känslosam text om det en vecka efter hennes död som fortfarande gör mig tårfylld.

Mors dag. Jag minns hur vi brukade göra teckningar till mamma när vi var små. Ibland pliktskyldigt men oftast, tror jag, inspirerat. Jag minns tårta på sängen och att vi vid ett tillfälle tappade en tårta på golvet. Men det kan ha varit en födelsedag också. När jag blev äldre övergick det väl till att vi försökte komma hem på mors-dags-söndagsmiddag och man hade väl någon liten present med.

Sedan sju år tillbaka har jag tillsammans med barnen firat Mors dag med min älskade fru. Det är ju barnen som ska fira sin mamma. Och sen har vi förstås firat farmor också.

Jag tänker på hur vi på Hoi Förlag och i Hamrelius Bokhandel som så många andra använder Mors dag som ett sätt att sälja fler böcker. Vi marknadsför och tipsar om presenter till mammorna. Det är lite dubbelbottnat. Å ena sidan handlar inte Mors dag alls om presenter, det handlar om att ge tid och uppskattning till din älskade mamma så länge du har henne hos dig. Å andra sidan så bidrar handelns fokus till att fler faktiskt påminns om att det är Mors dag idag.

Det blir väldigt uppenbart när mamma inte längre finns hos oss på jorden, då finns det ingen present att ge henne förutom en tanke och en hälsning. Grattis på mors dag, mamma vi saknar dig.

Fortsätt läsaMors dag tre år senare

Papperstidningens framtid är inte på papper

Finns det en framtid för papperstidningen? Just nu testar jag morgontidning på helgerna. Och min slutsats är: Ja. Men inte på papper.

Jag skrev nyligen en krönika som svar på en krönika, det gällde bokbranschen och pappersböcker vs eböcker. Den kan du läsa på Boktugg.se som är en nyhetssajt för de som verkar i bokbranschen eller är nyfiken på hur den fungerar.

I korthet handlar det om att många utropar pappersbokens överlägsenhet för att siffrorna gick upp lite i USA samtidigt som eböckerna planat ut. Problemet är att den ökade försäljningen av pappersböcker främst förklaras av trenden målarböcker för vuxna och att en stor del av eboksförsäljningen inte syns i statistiken eftersom den sker från småförlag eller rentav författarna själva. Digitaliseringen kommer inte att minska, det behöver bokbranschen inse.

Men nu skulle det handla om papperstidningar. Trots att jag själv jobbat på dagstidning under många år och växt upp i ett hem där vi hade två morgontidningar (Helsingborgs Dagblad och Dagens Nyheter), ja vi hade till och med tre tidningar under en period då jag fick NST hem (detta var innan sammanslagningen HD/NST) så har vi de senaste sex-sju åren bara haft papperstidning i samband med kampanjer (prova en-fyra månader gratis eller till en bråkdel av priset). Tidningarna blev bara liggande i högar.

Just nu testar vi HD på helgen fredag-söndag (jag tror i alla fall det är fredagar också, den kommer vissa fredagar och vissa inte).

Så en utvärdering är på sin plats. Har papperstidningen en framtid?

Jag gillar papperstidningen av två skäl. Dels är det avkopplande att bläddra i ett medium där jag inte kan klicka bort och bli distraherad, dels är det ett oöverträffat sätt att få en överblick på det som hänt under den senaste tidsperioden (i detta fall ett dygn).

Men det finns också ett par svagheter med papperstidningen:

– jag måste (komma ihåg att) gå ut till brevlådan och hämta in den

– den kräver en hel del bordsyta (hur gjorde man egentligen före tabloiden?)

– det är mycket oväsentligt att bläddra förbi (jag uppskattar att jag läser kanske 15-20% av innehållet)

– den skapar mer återvinningspapper att hantera

– den kan bara läsas av en person på en fysisk plats samtidigt

– att dela en artikel kräver mobilkamera (eller riv ut och posta)

Vem har då nytta av papperstidningen idag? Ja, det är rätt tydligt att den givna primära målgruppen är personer som saknar dator, surfplatta, smartphone och bredband. Kort sagt, de som inte är ständigt uppkopplade eller har gammal teknisk utrustning som begränsar möjligheten att använda nyhetssajter.

Om man då lite fördomsfullt ser att majoriteten av dessa är äldre personer så inser man också att tidningens formgivning inte är anpassad för denna målgrupp. Ofta förekommer små, små texter som även jag får problem att läsa (och jag är bara 44 år, vilket barnen förstås tycker är asgammalt) och lekfulla formgivare som lägger svårlästa texter med färgade plattor eller bilder som bakgrund.

Den andra delen är förstås räckvidd och annonsörer. Åtminstone teoretiskt så når en annons i papperstidningen betydligt fler läsare än en banner eller native content-artikel på webben. Därmed kan de ta bättre betalt.

 

Men det är också rätt uppenbart att det är för dyrt att producera och ge ut en tidning varje dag. Ett veckomagasin hade varit mycket bättre.

Den andra delen är förstås behovet av att få en skräddarsydd läsupplevelse. Om 80-90% av tidningen sidor upplevs som irrelevanta och det i en tidning som blir allt tunnare så kommer allt fler att dra slutsatsen – detta är inte värt pengarna.

Däremot är jag nyfiken på om inte känslan i papperstidningen, den verkliga konkurrensfördelen, av överskådlighet kan överföras till en digital produkt. Tänk en daglig tidning som är baserad på att bläddra istället för att scrolla. Där du kan känna att du efter att ha bläddrat igenom 30 sidor har koll på allt väsentligt som hänt det senaste dygnet. Kanske skräddarsydd utifrån ett antal parametrar om dina intressen.

Omni är en nyhetstjänst som gör nästan detta, men ändå inte riktigt. Den är skulpterad efter CNN-likt flöde av breaking news, snarare än att skapa en översikt av vad som är viktigt.

 

De digitala papperstidningar som hittills skapats är dock just precis det. Pdf-version av den tryckta tidningen. Man försöker trycka in en tabloidtidning på en skärm som i bästa fall är 10 tum men ofta bara 5-7 tum.

Den andra delen som HD har tappat efter de två sammanslagningarna (NST 2001) och Sydsvenskan (2014) är lokaljournalistiken. Det är förstås en följd av besparingar, men också en bristande förståelse från ägarna om hur lokala tidningar fungerar.

HD/Sydsvenskan riskerar därmed att hamna mittemellan, varken tillräckligt relevant som lokaltidningen eller som en nationell tidning.

Jag tror det är dags för dagstidningarna att ta det sista steget i digitaliseringen. Det som innebär att den dagliga papperstidningen upphör och ersätts av ett vecko- eller månadsmagasin samt en daglig digitaltidning gjord för att läsas optimalt på en 7-tumsskärm men hjälpligt på 5 tum.

Fortsätt läsaPapperstidningens framtid är inte på papper

Ger vi alla barn chansen att lära sig läsa?

Vad är viktigast i skolan? Att lära sig läsa, skriva och räkna tror jag alla är överens om att det är tre saker som kommer väldigt högt upp på listan. Vad färre tänker på är att det förstnämnda är mer eller mindre ett krav för att man ska kunna uppnå någon som helst nivå inte bara på de två andra sakerna utan i stort sett varje ämne i den svenska läroplanen.

Alla kan väl läsa? Ja, men det finns en skala där man mäter läsförmågan, eller snarare läsförståelsen. Det handlar dels om att kunna få upp en vettig läshastighet, dels att förstå vad texter handlar om.

Ju tidigare ett barn lär sig detta, desto enklare blir det i skolan även i andra ämnen.

Forskaren Martin Ingvar har slagits för att ge läsningen rätt fokus i många år men det är först på senare år som han och andra verkligen har fått gehör. Det man nu säger är att från det att barnet är ett-två år gammalt så bör föräldrarna läsa för det minst trettio minuter varje dag. Gör man det kommer barnet att utveckla ett mycket större ordförråd än vad det annars hade gjort. Dessutom: man ska fortsätta med högläsning även efter att barnet självt lärt sig läsa.

När barnet sedan börjar lära sig läsa bör man låta det läsa minst en kvart om dagen. Det finns varianter på detta, en del menar att det bör läsa mer än så.

Men det viktiga är att man tränar upp läsförmågan på samma sätt som man tränar upp allt annat här i livet – övning ger färdighet. Man måste träna mycket och man behöver göra det koncentrerat.

Har du reflekterat över något i det jag skriver här ovan?

Föräldrarna är helt avgörande för hur bra barnet kommer att lära sig läsa. En halvtimme om dagen hemma ger 3,5 timmes högläsning och en kvart om dagen ger 1 h och 45 min lästräning för barnet. Varje vecka. På ett år ger det 182 timmars högläsning och 91 timmar lästräning. Förmodligen lite mindre eftersom det är nästan omöjligt som småbarnsförälder att lyckas med sina intentioner varje dag hela året…

Men för ett barn som växer upp i ett hem utan böcker? Föräldrar som kanske inte har råd att köpa nya böcker och av någon anledning inte orkar/hinner låna på biblioteket? Eller föräldrar som själva har dålig läsförmåga och kanske tycker det är både jobbigt och lite pinsamt att läsa för barnen, framför allt när dessa blir större och börjar läsa och nästan är ikapp föräldrarna vid sju års ålder. Ja, det finns ju dessutom ärligt en grupp föräldrar som inte kan läsa ett ord svenska men ändå ska stötta sina barn i att lära sig läsa.

Det är när jag inser detta som jag blir riktigt orolig för våra svenska skolbarn och framtiden. Det är klart att de tränar läsning i skolan också, säkert mer idag än för tio år sedan. Men med den begränsade skoltiden finns inte utrymme för hur mycket som helst.

När barnen väl knäckt koden gäller det att fortsätta utmana dem, hitta nya spännande och intressanta böcker som lockar dem till att läsa. Som får dem att utöka den där kvarten varje dag till både en halvtimme och en timme. Då inser vem som helst vilket försprång dessa elever får jämfört med en jämnårig som dels inte fått upp hastigheten och dels inte får något som helst stöd eller förebilder hemma för att göra det.

Fortfarande är det alldeles för många femtonåringar som tillåts gå ut nian utan att ha tränat upp en läsförmåga som gör att de kan klara gymnasiet eller ens vara konkurrenskraftiga på arbetsmarknaden.

Det svåraste som förälder tycker jag är att visa för barnen att man själv läser böcker. För ofta gör man ju det efter att barnen somnat. Eller så gör man som jag – och konsumerar fler ljudböcker än pappersböcker…

Fotnot: mina egna böcker i serien InnebandyPiraterna är populära bland idrottande barn och ungdomar i åldern 10-18 år, många föräldrar vittnar om hur intresset för innebandy lyckats få barnen att läsa romaner med innebandyspelare i huvudrollen. För mig är det bara ytterligare ett bevis på tesen – vill du stimulera barnens läsning ska du servera dem böcker kring deras intressen.

Köp InnebandyPiraterna på Bokus >>

Fortsätt läsaGer vi alla barn chansen att lära sig läsa?