December är signeringarnas månad. Har du besökt en bokhandel under den här perioden har du garanterat träffat på minst en författare som suttit där och gärna pratat om och för sina böcker.
Jag är en av dessa författare. Jag borde förstås ha exakt koll på hur många signeringar jag gjorde under julhandeln men jag har inte riktigt räknat. Någonstans mellan 10 och 15 beroende på hur man räknar. I olika bokhandlare förstås, men även på idrottsarenor och i samband med föreläsningar.
Inställningen till signerande författare är väldigt skiftande hos bokhandlare. En del älskar dem och säger i princip aldrig nej, de välkomnar författaren med te, vatten, vindruvor, kakor och choklad och rekommenderar den mest lämpliga dagen. Andra är mer skeptiska och konstaterar att “signeringar säljer inte så mycket längre”. De sistnämnda är ofta de som sedan inte marknadsför en signering. Överhuvudtaget.
Varje signering är unik. Bokstavligt. Dels för att man ofta inte signerar på samma ställe mer än en eller två gånger per år. Dels för att det ändå är dagen som avgör. Är det en butik på stan kan en signering “regna bort”. Omvänt kan dåligt väder vara precis det som behövs för att få en perfekt signering i en bokhandel belägen i ett köpcentrum med många butiker under ett tak. Ibland kan riktigt dåligt väder (typ stormvarning) försämra möjligheterna till en lyckad signering rejält.
Allt detta råkade jag ut för i december.
Som tidsoptimistisk författare dyker man ofta upp strax före utsatt tid då signeringen ska börja. Fixar upp sina roll-ups och arrangerar på bordet. Jag har alltid med mig några extra kartonger med böcker ifall böckerna som bokhandeln har skulle ta slut, men även för att bokhandeln ofta inte har mina äldre titlar i lager. Vid en signering säljer jag alltid flest exemplar av första delen i min InnebandyPiraterna-serie, mycket tack vare att jag träffar nya läsare som ännu inte upptäckt böckerna.
Generellt sett kan man säga att signeringarna ger bättre resultat ju närmre jul man kommer. Julklappsletarna blir alltmer stressade och desperata och blir oerhört tacksamma när de hittar en bok som de kan få rekommenderad och signerad.
Jag tänkte bjuda på några guldkorn ur min signeringsturné:
Bästa rekommendationen 1:
Vid min signering i Göteborg i samband med innebandy-VM stannade en mamma till vid mitt bord och lovordade InnebandyPiraterna inte bara till mig utan även till alla som passerade. Plötsligt fick jag en extra säljare som berättade hur hennes barn älskat alla böckerna.
Bästa rekommendationen 2:
Vid signering på Akademibokhandeln Väla pratar jag med en person som plockat upp Fem stjärnor för Färglösa och jag berättar vad den handlar om. I samma ögonblick kommer en man fram och inflikar “Det är den roligaste boken jag läst i år. Kan rekommendera den!”. Den första personen säger direkt “jag tar den”.
Vad gör jag här egentligen-känslan
Inträffar nästan vid varje signering. Allra värst är det när det tar tid att “spräcka nollan”. Man sitter där i en timme eller mer. Pratar med några enstaka men ingen köper boken. Då kommer tankarna “mina böcker kanske inte är så bra i alla fall?” eller “är det verkligen lönt att köra tio mil för en signering?”. Men så plötsligt så dyker det upp en läsare och ger beröm eller att man lyckas hitta en ny läsare och får signera sin bok. Och det är givet varför man är där.
Sämsta signeringsresultatet
Jag lyckades i alla fall spräcka nollan vid varje signering i december. Alltid något. Men vid två signeringar blev det bara en endaste bok. Lyckligtvis hade jag flera signeringar samma dag vid en av dem så den resan var inte förgäves. Dessutom fick jag dela ut flera bokmärken med information och prata med många människor om mina böcker så jag utgår ifrån att det såldes några böcker i efterhand istället.
Stavningsbekymmer
Som rutinerad signerande författare vet jag att namn kan stavas på både omöjliga och möjliga sätt. Richard, Rikard, Rickard, Ricard för att bara nämna några varianter. En person kom fram och skulle köpa en julklapp till sin mamma och jag frågade förstås “hur stavar hon det” eftersom jag var osäker.
“Eh, jag vet inte riktigt. Vad tror du? Vilket är vanligast?” svarade hen.
Bästa signeringsresultatet
74 böcker på en dag lyckades jag med i Göteborg under VM. Där fanns fördelen att det dök upp folk som köpte alla fyra böckerna i InnebandyPiraterna-serien. Hade en galen kvart när jag sålde och signerade 25 böcker på 14 minuter. Men eftersom jag signerade nästan nio timmar den dagen kan ni räkna ut att det även blev en del sysslolösa stunder…
I bokhandeln signerade jag som bäst 51 böcker på en signeringsdag.
Märkligaste nej tack
Vid en signering hade jag övertygat en köpare om att köpa en bok och var på väg att signera den när kunden säger “kan jag betala den här?” (jag satt i entrén till bokhandeln). Jag svarade att man måste betala i kassan eftersom jag inte kunde lämna kvitton. “Då struntar jag i det, det är för lång kö”. Snopet. Speciellt som det hände en gång till samma dag. Det här var två dagar före julafton och det var extremt mycket folk som handlade.
Köpte nästan fel bok
En man kommer fram till signeringsbordet och säger “jag ska köpa den boken till min fru” och pekar på InnebandyPiraterna 1. Jag tar den och frågar vad hon heter men hejdar mig sedan och frågar “gillar hon innebandy?”. Han svarar “Nej, hon gillar inte sport.”
“Okej, för den här boken handlar om ett innebandylag och är en ungdomsbok. Det kanske var den här hon menade?” säger jag och pekar på Fem stjärnor för Färglösa.
“Vad handlar den om?”
“Det är en komedi om en liten kommun som är på väg att gå i konkurs”.
“Då är det nog den. Signera den fort för vi är snart framme i kön.” säger han med stressad blick in mot butikens kassa.
Jag tror att hon hade blivit rätt överraskad om hon fått InnebandyPiraterna i julklapp.
Raggningsreplik vid signeringar
En fras som jag testade några gånger var “gillar du innebandy eller har du humor?” för att sälja in mina olika böcker. Även om jag var lite orolig för att en innebandyälskare skulle ta det på fel sätt.
Det här året har jag faktiskt inte signerat i några livsmedelsbutiker. Fick inte in dem i schemat riktigt. Målet är att försöka planera in några sådana under vintern istället eftersom jag nu behöver komma ut och signera och sälja många exemplar av Fem stjärnor för Färglösa innan pocketversionen kommer till sommaren.
Hur många signeringar man än gjort så kommer man inte ifrån att de oftast är en berg- och dalbana mellan himmel och helvete.
Som författare blir man ständigt distraherad. Facebook, Twitter, Epost och inte minst Internet. Det finns förstås fördelar när man ska göra research, men när man faktiskt ska skriva då är det bra att koppla bort. En del saknar skrivmaskinernas isolering. Men vill ha modern teknik. Här kommer då nya Hemingwrite som är en minimalistisk digital mekanisk skrivmaskin. Displayen är av e-Ink-modell vilket ger maximal batteritid (upp till fyra veckor utlovas!).
