Höstlov och jag har döttrarna med mig in till stan i ett ärende. När vi kommer ut på gatan möts vi av en kortege med polishästar och längre bort ser jag polisbussar. Det tar några minuter innan jag kopplar ihop det. Fotboll på Olympia om några timmar, Helsingborgs IF-IFK Göteborg. En match jag för några år sedan aldrig hade velat missa. Jag håller på IFK sedan barnsben, åtminstone sedan 1982 då IFK var bäst i Europa och HIF spelade inte ens i Allsvenskan. HIF är dock mitt “andralag” och jag gläds när det går bra. När sedan de båda möts är fortfarande IFK nr 1. Numera får man dock prioritera bland fritidsnöjena och då är kanske fotboll i slutet av oktober inte nummer ett.

Barnen frågar varför hästarna behöver glasögon och jag kan inte låta bli att undra detsamma. Om man ska vara ärlig. Det är en fotbollsmatch vi laddar upp för. Men eftersom jag bott i centrala Helsingborg har jag sett vad vissa supportrar ägnar sig åt.

Vi vandrar vidare och barnen noterar polisbussar, polisbilar och “polismopeder”. Och återigen polishästar.

– Pappa, varför är det polishästar på gatorna?

– Det är för att de ska spela fotboll ikväll, säger jag.

– Va?

Förvåningen är total. Jag tycker själv det känns minst sagt ologiskt. Minns hur jag tidigare år sett polishästar rida längs gatorna för att skingra grupper av fotbollssupportrar som slåss om vilket fotbollslag som är bäst. Tänker på hur jag för något år sedan passerade precis den plats där vi går, Rådhustorget, och hörde två grupper supportrar (den gången HIF:are och MFF:are) som försökte överrösta varandra. Men inte med sånger om sitt eget lag utan om hur de hatar motståndarna. Helt obegripligt för utomstående, normala människor.

Idag är det tyst och lugnt utanför O’Learys, uppenbarligen har fansen valt en annan pub för uppladdningen. Jag slipper förklara för döttrarna varför en stor grupp vuxna män står och skriker att de hatar ett annat lag, när vi reagerar om de hemma vid matbordet säger “men ni vet ju att jag hatar sallad”. Hur motiverar du ett dagisbarn att inte säga att de hatar en maträtt när det är okej för vuxna att skrika att de hatar ett fotbollslag?

– Ja, det är ju lite konstigt, säger jag och börjar fundera över hur man förklarar varför vuxna pojkar slåss på stan för att de senare ska titta på en fotbollsmatch. Hinner snabbt ana hur barnen kommer att jämföra med att fröknarna får säga till dem som bråkar på dagis. Men istället kommer den givna frågan som jag inte alls såg komma:

– Kan verkligen polishästar spela fotboll? Alltså har de mål och bollar i stallet eller?

Ett befriande skratt och de skojar vidare om hur hästarna spelar boll. Hon inser att hon sagt något roligt förstås. Men det blir inga följdfrågor om vad polishästarna egentligen gör där.

Senare på kvällen funderar jag över det. Minns hur jag läste om supporterslagsmål i Göteborg där jag faktiskt befann mig i helgen för att presentera höstens och vinterns böcker för bokhandlare och bibliotekarier. I nio timmar pratade vi böcker med intresserade och engagerade bokmänniskor. Inte någon gång hördes bokhandlare unisont skandera “hata, hata, hata deckare”. Ingen bibliotekarie skulle ropa att någon författare “är en *censurerat könsord*” bara för att de inte gillar just dennes böcker.

Jag kan då inte låta bli att undra över hur en fotbollshuligan skulle förklara för en grupp dagisbarn vad de sysslar med. Vad det är som driver dem att skrika hatramsor, kasta sten på motståndarfans och slåss. Om de ställdes framför en undrande grupp dagisbarn som alla frågade “Varför är det polishästar på stan bara för att det är fotbollsmatch?”

Det finns ett roligt svar. Och det är att hästarna ska spela boll innan matchen. Sanningen är inte lika kul. Finns ett vettigt svar på den mer allvarliga frågan?

Fotnot: IFK spelade ut HIF på Olympia senare på kvällen och vann med 3-0. Vad jag kan läsa hittills verkar det lyckligtvis ha gått lugnt till på stan och inga upplopp. Den stora poliskommenderingen har inte behövt slita. Den här gången.