Myten om åtta timmars ostörd nattsömn
Nu visar forskare på att det är en myt att vi behöver åtta timmars ostörd nattsömn utan avbrott. Tydligen har vi istället haft en vaken period mitt i natten, sedan långt tillbaka. Det här borde lugna dem som vaknar mitt i natten och ligger sömnlös en timme eller två. Det är egentligen nyttigt, ett sätt att först sova och drömma, sedan vara vaken och analysera drömmarna innan man sover vidare…
Hur det här hänger ihop med att bli väckt mitt i natten, exempelvis av skrikande barn, framgår dock inte.
Och det är rätt uppenbart att det naturliga är att gå och lägga sig när det blir mörkt och stiga upp när det blir ljust. Något vi moderna människor är rätt dåliga på.
Undrar om man kanske borde sova fyra timmar, stiga upp och skriva i två timmar och sedan gå och lägga sig och sova de återstående fyra timmarna? Skulle det funka tro?
Read MoreÄkta människor – kraften i en berättelse
Jag är usel på att följa tv-serier. Jag orkar framför allt inte hålla reda på kanal, dag och tid när en serie sänds. Inte ens LOST som jag älskade lyckades jag följa på tv, det blev till att köpa DVD-boxar.
Ett undantag är Äkta människor som just nu visas på SVT1 på söndagar kl 21. (Såg ni!)
Det är en riktigt bra berättelse. En sån där som jag får mig att reagera med ”varför tänkte inte jag på det, det är ju ett genialiskt upplägg”. Bara grejen att låta människor spela robotar, eller hubotar. Alla kopplingar och referenser till vårt vanliga samhälle och diskussionerna om vem som tar våra jobb och fördomar kring andra.
Det visar på styrkan i en bra berättelse, den har fortfarande dragningskraft.
Den får mig att bli sugen på att skriva igen. Det har blivit på tok för lite skönlitteratur så här långt i år. Året då jag skulle överträffa all tidigare produktion av ord och berättelser…
Har ni förresten funderat över titeln? Om du plockar bort de två prickarna i äkta så blir det ”Akta människor”. Vet inte om det är en avsiktlig referens till robotlagarna eller bara en slump.
Read MoreBokrean – prisfest eller värdeförstörare?
Bokhandlaren Gunnel A:son Hedenblad skriver ett tankeväckande debattinlägg på SvB.se om bokrean och hur i detta fall Bonniers och Piratförlaget bidrar till att döda värdet på böcker genom att rea ut ett halvår gamla titlar:
”Jag har just varit två vändor på Coop och fyllt kundvagnen med bland annat Leif GW Persson Gustavs grabb för 49 kr, Jan Guillous Brobyggarna också 49 kronor och Mera Halv åtta hos mig för 69 kr, f-priset på den sistnämnda är 139 kronor. Det är billigare för mig som bokhandel att handla där. (…) Vad tycker författarna till dessa böcker, knappt halvåret gamla, om att de slumpas bort på det här viset? Var författarskapet inte värt mer?”
Det är svårt att protestera. Besluten om att dessa böcker ska reas är väl dessutom fattade långt innan böckerna ens kom ut till försäljning.
Hon drar även en parallell till andra branschers starka varumärken: ”Tror ni att andra märkesvaror som Orrefors, Kosta Boda, Odd Molly, Tiger, Louis Vuitton, Efva Attling, Apple med flera skulle acceptera att deras varor såldes till dessa priser; slängdes i en kundvagn och rullade på kassabandet tillsammans med mjölk, köttfärs och purjolök? Nej naturligtvis inte. Det vore ju att förstöra märkets anseende och därmed värde och framtid.”
En annan bokhandlare jag pratade med bara skakade på huvudet när jag nämnde GW:s och Guillous böcker på rean. ”Så står man i julhandeln och säger till kunderna som tycker boken är lite dyr att oh, nej det dröjer innan den kommer i pocket. Två månader senare ligger den på rean till ett pris som är lägre än vi tar för pocket. Hur många kommer att köpa nya böcker till jul nästa år?”‘
Problemet är dock till stor del även bokhandelns. Lite hönan och ägget. Både de stora förlagen och de stora kedjorna vill ha nyheter. Därför drivs böcker till en allt kortare livscykel: inbundet, kartonnage, pocket. Fullpris, kampanj, rea. Backlist existerar inte på samma sätt längre. Upp med nya titlar i hyllorna, låt dem stå några månader och sen ska de bort. Något fåtal långlivade kan få vara kvar upp till ett år om de fortsätter sälja.
På klädreorna är det framför allt det som sålt dåligt som reas bort. Det är udda storlekar, färger och plagg som dödats av vädrets nyckfullhet. Jag tror inte man fullt ut kan dra parallellen mellan märkeskläder och författare. Om en bok är alltför dyr i förhållande till konkurrenterna så kommer den inte att sälja. Om Zlatan-boken hade kostat 500 kr därför att han är ett så starkt varumärke hade boken inte nått samma försäljningsvolymer.
Nej, den stora nöten för bokhandeln att knäcka är denna: i nätbokhandeln kan du fortfarande köpa flera år gamla böcker och dessa titlar tickar på med några exemplar varje månad, år efter år. Hur kan bokhandeln finna platsen för dem i sina hyllor och dessutom motivera att de är några kronor dyrare?
Dessutom måste branschen finna ett sätt att avskaffa returrätten på böcker – utan att bokhandlarna för den skull känner sig blåsta av förlagen. Jag förstår ju att ingen bokhandlare vill handla böcker till fullt F-pris i september, låt vara med 30% rabatt, utan returrätt – om samma titel riskerar att dyka upp på rean i februari till en tredjedel av F-priset…
Idag gör jag själv något unikt: jag signerar böcker på rean. Kl 14-16 sitter jag i bokhandeln Böcker & Blad (Köpcentrat Familia i Hyllinge utanför Helsingborg). Där kommer vi att ha reapris på InnebandyPiraterna 1. Den är dock fortfarande dyrare än Leif GW Persson. Jag har inte råd att sälja mig så billigt som han gör på rean.
Read MoreSnacka om missad deadline
Jag fick idén förra sommaren tror jag. Eller var det möjligen ännu tidigare? Jag skulle skriva en humoristisk deckare med en huvudperson som råkar i en 40-årskris. Tillsammans med några gamla idéer ur byrålådan kändes det som en riktigt underhållande, bred roman för alla i den åldern.
Ovanpå det: det perfekta vore förstås att släppa boken på sin egen 40-årsdag, göra födelsedagsfesten till bokrelease. Två flugor på smällen samtidigt. Inte nog med att vänner och bekanta sannolikt skulle känna sig mer tvungna att dyka upp på en 40-årsfest än en bokrelease, media borde ju älska en sån sak?
En bok om 40-årskris som släpps på författarens 40-årsdag? Kan det bli bättre?
Bara en detalj som fallerade. Jag missade deadline för boken. Ja, den är faktiskt inte mer färdigskriven idag än den var i augusti när jag skrev ner en grov outline. Möjligen mer bearbetad i skallen, men inte i nedskrivna ord.
Nu är ju inte idén om att släppa en bok på sin 40-årsdag helt unik. Faktum är att en författare på Hoi Förlag (som jag är en av grundarna till) släpper en bok samma dag som han fyller 40 – Christan Wass. Han har dessutom skrivit en självbiografi (Invalido) som börjar med hur hans liv förändrades på några sekunder, för tjugo år sedan. Det är en bok som berör och som jag tror kommer att få många läsare under våren. Läs den!
Och min egen bok då? Den som jag nu väckt ditt intresse för? Jag intalar mig att det kanske ändå är bättre att skriva om något som man vet. Att skriva en bok om någon som får (eller snarare skapar) en 40-årskris på sin 40-årsdag borde kunna göras med större trovärdighet och inlevelse om författaren själv passerat 40.
Det kan vara ytterligare en finessrik prokrastinering. Men det funkar å andra sidan inte många dagar till.
Så det är bara att börja skriva den där boken. Imorgon.
Read MoreMelodifestivalen blev Let’s Sing
Melodifestivalen, tävlingen som vi älskar att hata. Jag har faktiskt sett alla tre deltävlingarna i år, lite ovanligt. Kanske ett tecken på att man sitter hemma för mycket?
Den andra deltävlingen tyckte jag hade många vinnarkandidater, den första betydligt blekare liksom den tredje i lördags där kändes det som om det bara fanns en riktig vinnarkandidat (Molly Sandén) – därför var det på sätt och vis logiskt att Björn Ranelid tog sig vidare.
Man kan tycka att det är annorlunda, konstnärligt och spännande med en sångerska i par med en textförfattare som pratar. Men hade jag varit en av 100-tals andra aspirerande sångare som inte fick plats i festivalen hade jag nog blivit lika upprörd som finlitterära författare blir över att böcker med ytligt och banalt språk dominerar topplistorna.
När man ser Ranelid på scen kan man inte låta bli att få känslan av Let’s Dance: ett proffs försöker få en amatör att följa med. Melodifestivalen blir Let’s Sing. Ranelid blir för Melodifestivalen vad Lasse Brandeby blev för Let’s Dance. Förmodligen är han medveten om det, men struntar helt och hållet i det. Han får PR och det gynnar honom i hans riktiga karriär – författarskapet.
Det är nu betydligt fler som sett Björn Ranelid sjunga och dansa än som läst en enda av hans böcker. För att prata e-handel: hur många av dessa kan han konvertera till bokköpare? Och – blir en seger i Globen startskottet för en internationell författarkarriär? Allt kan hända i en tävling där ironiska sms-röster väger lika tungt som experter.
Read More
Senaste kommentarer