Amanda Hocking – ingen succé över en natt

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:16 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

För en dryg vecka sedan skrev jag om hur succé över en natt tar tio år. I helgen läste jag om ytterligare ett konkret exempel, denna gång en författare.

Amanda Hocking kom från ingenstans och slog igenom 2010 och blev ett ansikte för egenutgivna eböcker i USA. Den 15 april 2010 publicerade hon sin första ebok. Målet: att tjäna ihop 300 dollar för att kunna åka iväg på en resa sex månader senare. Sex månader senare hade hon sålt 150 000 böcker och tjänat 20 000 dollar.
Hon var en av de första som sålde en miljon eböcker på Kindle (Amazon) och fick dessutom ett kontrakt med förlaget St Martins Press i USA och Pan Macmillan i UK (som betalade totalt 2,1 miljoner dollar för avtal gällande fler kommande böcker).

Fram till januari 2012 hade Amanda sålt 1,5 miljoner böcker och tjänat 2,5 miljoner dollar – på sina egenutgivna böcker utan ett förlag i ryggen.

Hennes slutsats var dock att “allt det andra” tog för mycket tid från skrivandet och därför valde hon att ge ut på ett förlag. Nu ses hon därför plötsligt som ett bevis på både att författarna inte behöver ett förlag OCH att förlagen faktiskt har en roll i framtiden. Själv vill hon bara att folk ska prata om hennes böcker.

Men var då Amanda verkligen en succé över en natt? Det låter ju som en författare som blev stjärna över en natt. Men i en intervju med The Guardian (via Daniel Åberg) berättar hon en klassisk historia – år efter år skrev hon berättelser som refuserades av de stora förlagen. Och det visar sig att hon var något utöver det vanliga redan då. Under 2009 gav hon järnet, samtidigt som hon jobbade heltid skrev hon varje kväll från kl 20 och långt in på småtimmarna. I början av 2010 hade hon 17 färdigskrivna romaner på sin hårddisk.

I februari 2010 fick hon sitt sista refuseringsbrev. Två månader senare skrev hon historia och idag är det säkert en eller annan agent och förläggare som suckar “attans!” vid minnet av det där manuset.

Lärdomen: det tar tid att slå igenom och om man inte är redo att lägga hundratals och tusentals timmar på att skriva så kommer man heller aldrig att lyckas. Jag vet inte hur många gånger jag fått mejl från hoppfulla författare i stil med “jag har börjat skriva en roman, skulle du vilja läsa början så jag vet om det är lönt att skriva färdigt”. Ingen förläggare är intresserad av att man kan påbörja en roman, de är intresserade av att du kan slutföra helst inte bara en utan flera med gott resultat.

Vilket påminner mig om att det är dags att skriva vidare på min egen nästa bok.

Fortsätt läsaAmanda Hocking – ingen succé över en natt

Det tar tio år att göra succé över en natt

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:4 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Vi läser om dem varje dag i tidningarna eftersom media älskar rubriken “Stjärna över en natt” eller “Efter ett år tjänar de miljoner”. Vi kan ta rockstjärnor, idrottsstjärnor, företagare eller författare. Alla slår de igenom över en natt och blir mångmiljonärer.

Ett färskt exempel: Angry Birds som gjort succé som mobilspel. E24 skriver “Dataspelet Angry Birds är bara två år gammalt men när nyårsraketerna sköts upp hade spelet redan laddats ner 700 miljoner gånger.”

Hm, men så googlar man lite och läser lite mer så visar det sig att killarna bakom Angry Birds spenderade åtta år på att utveckla olika spel och lyckades hyfsat men absolut ingen succé. Det tog för övrigt tre månader innan Angry Birds lyfte, och då var det efter att företaget Rovio släppt spelet och sedan jobbat med att förbättra det efterhand.

Låt oss ta ett annat exempel som har fler år på nacken: Guitar Hero som kom ut 2005 och som sedan ledde till en hel industri med tillbehör som tydligen dragit in över två miljarder dollar… Men, Guitar Hero var inte det första spelet som Harmonix Music Systems utvecklade. Företaget startade redan 1995, tio år före lanseringen av megahiten. De första åren sysslade de inte ens med spel utan med musikprogram. Sedan gled de över på spel och släppte åtta tv-spel före Guitar Hero.

Att göra succé över en natt kräver många års hårt arbete i form av träning, utveckling och finslipning. Jag tror det är samma sak oavsett om man bygger ett företag eller om man vill bli författare eller idrottsman. Det tar tid. Visst finns det genvägar som att bli upptäckt av tv (Idol) men även då krävs det att du är förberedd. Blev Jay Smith kändis tack vare Idol eller tack vare att han under åratal kämpat med musiken?

Blir hockeyspelare miljonärer för att de gör succé i en junior-VM-turnering eller för att de under tio års tid ägnat all sin lediga tid åt att träna och spela hockey?

Jag tänker på det här när jag kämpar med min författarkarriär som började på allvar för tre år sedan nu. Drömmen fanns där långt tidigare, men det var då som jag fick ändan ur vagnen och började jobba hårt på den. Men jag vet att det är mycket jobb kvar. Mitt konsultbolag har tagit drygt åtta år att bygga upp till vad det är idag.

Jag glömmer det ibland när jag jobbar med Hoi Förlag som startades i november 2010. Det har verkligen gått rasande snabbt där också, men det kommer inte att bli en supersuccé över en natt utan förmodligen något som ska byggas under flera år, precis som Rovio och Harmonix gjorde. Vi försöker också inpränta det i alla författare vi antar på förlaget, en bokutgivning är inget 100-meterslopp – det är ett maratonlopp.

Ta Zlatans bok. En grym succé. Man kan kalla det för att han gjorde succé över en natt som författare. Men sanningen är att han jobbat i mer än femton år för att bli en av världens bästa fotbollsspelare, han har lagt grunden till intresset för sin historia genom att prata från hjärtat och säga precis vad som helst i media under tio år. Dessutom tog han hjälp av en författare som också jobbat i många, många år och faktiskt redan haft framgångar: “David Lagercrantz är journalist, författare och föreläsare i kreativt skrivande. I många år var han reporter på Expressen men verkar sedan 1993 som fri skribent. Hans bok om Göran Kropp, som kom ut 1997, blev en bestseller. Året därpå publicerades Änglarna i Åmsele som skildrar de omtalade morden på kyrkogården. “

Så, jag kämpar vidare för att göra succé över en natt. Väl medveten om att det kommer att ta tid.

Fortsätt läsaDet tar tio år att göra succé över en natt

Arbetsdagen slutar inte kl 17

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:4 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Utanför rasar stormen Emil. Jag tänkte ett ögonblick igår kväll att jag skulle kunna hitta en kul ordlek kopplad till “Nya hyss av Emil i Lönneberga” men det var en återvändsgränd. Istället föds tanken på 24-timmarssamhället och hur vår syn på arbetsdag och dygn förändrats på bara 20 år.

Jag jobbade som journalist under ett par år i början av 1990-talet. På den tiden började journalisterna jobba vid 8-9-tiden. Jag tror vi hade morgonmöten kl 9 eller 9.30 på centralredaktionen. Sen jobbade man fram till 17-18-tiden. På Sportredaktionen hade man andra arbetstider eftersom det mesta som händer där händer efter kl 18. Inte många vardagsmatcher som ens börjat kl 18.

Alltså var arbetstiden där 14-22 eller 15-23. Och så fanns det de som redigerade sidor som fick jobba ytterligare någon timme när man hade sen pressläggning. Men efter midnatt var det mer eller mindre tomt och därefter befolkades inte redaktionen förrän kl 8 följande morgon.

Det fungerade bra när den enda kanalen var morgontidningen. Ja, förutom tv och radio såklart. Och kanske kvällstidningarna som då hade pressläggning mitt i natten och kunde få med några sena nyheter.

Hoppa framåt i tiden sådär 20 år. Internet är en självklarhet, med uppkoppling inte bara på kontoret utan hemma och alla platser däremellan via mobilen. Det innebär att vi förväntar oss att kunna läsa de senaste nyheterna redan när de inträffat, inte dagen därpå.

Därför läste jag igår kväll om stormen och förvånades över att det inte skrevs så mycket efter kl 22 och när jag vaknade i morse och gick in på hd.se så blev jag lite besviken över att inte få några uppdateringar om stormens effekter.

Nu vet jag att HD inte lever kvar riktigt i samma arbetstider som de gjorde då. Det hoppas jag i alla fall. Däremot är jag ganska övertygad om att den stora delen av personalstyrkan jobbar enligt exakt samma scheman som vi gjorde då för tjugo år sedan.

Nu är detta inget unikt för tidningsbranschen. Det är likadant överallt. Region Skåne har yrvaket konstaterat att de unga idag förväntar sig att kunna träffa läkare även efter kl 17 samt på helgerna och därför åker de till akuten om de blir sjuka när vårdcentralen har stängt. Oj, vilken överraskning. Vilken medelålder har vi på de styrande?

Alla som sysslar med drift av exempelvis IT-servrar eller inom räddningstjänsten är vana vid 24/7. Alltså bemanning och beredskap dygnet runt, sju dagar i veckan, året runt.

Men hur är det med andra branscher? För restauranger är det en självklarhet (oftast) att ha öppet när folk vill äta, alltså inte bara fram till kl 18. Handeln har inte riktigt anpassat sig. Cityhandlare i exempelvis Helsingborg undrar varför folk åker till Väla och skyller på parkeringsplatser utan att reflektera över att Väla har öppet till kl 10-20 varje vardag och kl 10-18 på lördagar OCH söndagar. Dessutom har de stängt ytterst få dagar. Vi blev faktiskt lite förvånade över att det var stängt i söndags, den 1 januari.

På samma sätt verkar de fysiska handlarna tro att den enda framgångsfaktorn för e-handel är pris. Så är det inte. I många fall handlar det lika mycket om tillgänglighet. De enda i e-handelsbranschen som stänger på nätterna är banker och myndigheter.

Alltså, oavsett vilken bransch du befinner dig i är det bara att ställa frågorna:
1) förväntar sig mina kunder att vi är tillgängliga efter kl 18, på helgerna eller rentav dygnet runt?
2) om jag inte erbjuder det, kan de få det från någon av mina konkurrenter?

Medan jag skrivit dessa rader (med lite paus) har nu de svenska nyhetsredaktionerna vaknat och nyhetssajterna börjat uppdatera med dagens nyheter, inte bara gårdagens.

Fortsätt läsaArbetsdagen slutar inte kl 17

Årets SHOM: 1 000 000 ord

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:1 januari, 2012
  • Inläggskategori:Blogg

Ska man verkligen utlova en cliffhanger och sedan inte leverera? Å andra sidan hade väl ni läsare bättre saker för er igår, Nyårsafton, än att surfa in på min blogg och läsa?

Okej, här kommer då 2012 års SHOM (Stort Hårigt Oförskämt Mål) som jag satt åt mig själv.

1 000 000 ord. En miljon ord. Det är vad jag tänker skriva i år. Inte något om antal ord per dag eller att jag ska slutföra den eller den boken. Bara ett kvantitativt mål.

Sedan innebär det förstås att jag behöver skriva 2732 ord/dag. Just det, upptäckte idag att det faktiskt blir ovanligt lätt att klara ett sånt mål just i år. Det är ju skottår. Hade jag gjort det här förra året hade jag behövt skriva 2739 ord/dag. Bara en sån sak!

Och naturligtvis kalkylerar jag med att jag faktiskt kommer att slutföra en eller ett par böcker i år. Jag menar, skriver man en miljon ord så bör man ju komma till slutet på berättelsen. Annars är det verkligen något som är fel. Det kan naturligtvis landa i att jag sitter med ett dussin återvändsgränder – böcker som förblir halvfärdiga för att man kör fast i storyn och det visar sig att den inte höll för en hel bok. Årets första projekt har en sån varning. Men jag är hoppfull.

Sådär. Nu har jag slängt ut mitt SHOM. Vad är ditt?

Förresten: jag klarade den första dagsetappen! Även om det tog ett par timmar…

Fortsätt läsaÅrets SHOM: 1 000 000 ord