Samlarutgåva – hur exklusiv behöver den vara?

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 augusti, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Jag har själv sett samlarutgåvor som ett sätt för den fysiska boken att överleva i en framtid där eböckerna kommer att utgöra det självklara förstahandsvalet för de allra flesta. Limiterade utgåvor, signerade och kanske med tilläggsprodukter på köpet.

De senaste veckorna har jag sett två exempel på exklusiva utgåvor av nya böcker.

Först Camilla Läckbergs Änglamakerskan där det enda exklusiva verkar vara: “Denna specialutgåva av boken säljs bara på förhandsorder och har ett annat omslag än den ordinarie utgåvan kommer att ha.” Wow… Men till dess försvar ska sägas att den inte heller var dyrare än den vanliga utgåvan. Tvärtom hade den ett lockpris på 159 kr. Ett sätt att stimulera förhandsförsäljning.

Idag läser jag om en exklusiv box som faktiskt är det rent bokstavligt. Olle Ljungström släpper “Jag är både listig och stark” (Norstedts) och då erbjuds en limiterad box som inkluderar en litografi. För 1495 kr – exklusivt hos Bokus. Att jämföra med den vanliga för 229 kr.

Eftersom jag själv i maj släppte en exklusiv samlarutgåva/presentbok som en del i lanseringen av Barkhes Döttrar så har jag förstås funderat en del över vad som är exklusivt och vad folk är beredda att betala för detta. Du kan köpa samlarutgåvan till rabatterat pris via den här länken. Men numera säljs den även av Bokus för 527 kr och Adlibris för 579 kr. Det exklusiva där är att boken är inbunden (vanliga utgåvan är i danskt band) samt att ljudboken medföljer på MP3-skiva. Plus att boken är signerad av författaren Bodil Mårtensson och att varje exemplar är numrerat (nr 1-1656).

Det finns fortfarande ett lager kvar av den, jag förväntar mig en bra försäljning under hösten inför julklappssäsongen. Men köp nu så riskerar du inte att bli utan.

Frågan: vad ser du som exklusivt? Hur stor upplaga får det vara för att behålla känslan av exklusivitet? Vad är du beredd att betala?

Fortsätt läsaSamlarutgåva – hur exklusiv behöver den vara?

Egenutgivar-idoler 2: Matthew Reilly

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:22 augusti, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

När den 19-årige juridikstudenten Matthew Reilly hade skrivit klart actionromanen Contest valde han att ge ut den på egen hand. I en intervju några år senare fick han frågan varför han valde egenutgivning.
– Enkelt. Jag kontakatade alla större bokförlag i Sydney och erbjöd dem att ge ut boken. Alla refuserade den, sa Reilly.
Året var 1996 och Contest kom alltså ut trots refuseringarna. Matthew hade dock inte för avsikt att bygga en karriär som egenutgivare utan såg det istället som ett sätt att bevisa för förlagen att de hade gjort fel.

Inspirerad av kända bästsäljare skapade han ett omslag i samma stil. Han lånade pengar av sin familj för att kunna trycka 1000 exemplar av boken och satte igång att sälja den. En bokhandel i taget spred han boken till bokhandlare runtom i centrala Sydney.
– Jag visste att Contest hade det som krävdes och jag ville bara att den skulle bli upptäckt. Jag visste att utgivare kollade bokhandeln så det var där min bok skulle vara, sa Reilly.
I januari 1997 gick Cate Paterson, redaktör på Pan Macmillans skönlitterära avdelning in på Angus & Robertsons Pitt Street Mall-bokhandel och köpte ett exempar av Contest. Hon gillade den och via kontaktuppgifterna i boken fick hon tag på Matthew.
– Vid den här tiden hade jag egentligen bara kartonger med osålda böcker och en hög refuseringsbrev. Därför började jag skriva på en ny roman, Ice Station.
Just detta faktum tilltalade såklart Paterson. Baserat på Contest och ett par kapitel av den nya romanen skrev hon ett avtal på två böcker med den unge författaren.

Ice Station gavs ut i slutet av 1998 och sålde över 170 000 exemplar enbart i Australien.
– Ice Station var ett svar på actionfilmer från Hollywood. Jag tänkte att när du gör en film så är du begränsad av en budget. Det kostar stora pengar att göra stora actionscener. Men när du skriver en bok kan du skapa hur vilda och spektakulära actionscener du vill. Din enda begränsning är din fantasi.
Nästa bok, Temple, överträffade Ice Stations försäljningssiffror och såldes till en rad länder. I väntan på att han skulle bli klar med romanen därefter så gjordes en delvis omarbetad nyutgåva av hans debut, Contest. Även den klättrade på topplistorna i Australien.
Matthew Reilly har sedan dess gett ut sju böcker med Pan Macmillan. Han är utgiven i över 20 länder och hans böcker har sålt i över 3,5 miljoner exemplar totalt.
Idag är Reilly en av de bäst säljande författarna i Australien. Och den egenutgivna originalutgåvan av Contest då? Ligger den och samlar damm i ett garage? Nej, tvärtom. Den är ett eftertraktat samlarobjekt och ett exemplar såldes på Ebay för 1200 dollar…

Är det fel att ta med Reilly som exempel på framgångsrika egenutgivare när han nu egentligen inte sålde så många exemplar på egen hand? Nej, det tycker jag inte. Han är snarare ett exempel på att det finns olika strategier med en egenutgivning. Eftersom många författare hellre skriver böcker än driver företag är det logiskt att skriva kontrakt med ett etablerat förlag om man får chansen. Det är inte konstigare än en entreprenör som väljer att låta sitt företag bli uppköpt för att få möjlighet att fortsätta växa.

Samtidigt som det finns andra som aldrig skulle sälja eftersom de vill fortsätta ha kontrollen och bygga både företaget och karriären för att sälja långt senare.

Uppdatering: En längre intervju med Matthew Reilly hittar du här. Både som podcast och transcript.

Fotnot: Det verkar inte som om Matthew Reilly finns utgiven på svenska, heller. Jag lovar att en del av de kommande egenutgivar-idolerna i min serie kommer att vara utgivna även här.

Tidigare avsnitt i serien Egenutgivar-idolare:
1. Richard Paul Evans

Funderar du på egenutgivning? Då ska du läsa min bok “Lyckas med bokutgivning” som jag skrivit tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg.
Har du redan gett ut en bok själv? Kanske du kan bli en av de svenska egenutgivare-idoler som vi kommer att skapa i vår nya bok. Tävla om en plats på Bokmässan i Göteborg!

Fortsätt läsaEgenutgivar-idoler 2: Matthew Reilly

Egenutgivar-idoler 1: Richard Paul Evans

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:17 augusti, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Året var 1993 när Richard Paul Evans skrev en berättelse som han kallade “The Christmas box” till sina två döttrar.
– När jag skrev The Christmas Box hade jag inte en tanke på att publicera den, det var bara ett sätt att uttrycka min kärek till mina döttrar Jenna och Allyson. Även om jag ofta sa till dem att jag älskade dem trodde jag inte att de skulle kunna förstå hur djupa dessa känslor är förrän de fick barn själva. Därför skrev jag boken för att de någon gång i framtiden skulle kunna läsa den och förstå sin fars känslor, skriver Evans på sin hemsida.
När han började skriva kom inspirationen och på mindre än sex veckor hade han skrivit klart boken.
Han gjorde 20 kopior av den slutliga versionen och gav bort till sina närmsta släktingar och vänner som en julklapp.
De följande veckorna efter julafton skickades de 20 kopiorna omkring till hundratals personer och snart spriddes ryktet om berättelsen lång utanför bekantskapskretsen. Det ledde slutligen till att bokhandlare började ringa hem till Evans för att beställa boken.
Trots detta var inget förlag intresserat av boken, sex olika förlag tackade nej. Men Evans insåg att läsarna var det. Därför valde han att ge ut boken på egen hand. I den här intervjun (från 2001) berättar han om det. För dig som är egenutgivare innehåller den många bra tips. Jag har valt ut tre och översatt/modifierat för Sverige:

1. Bättre att vara en stor fisk på en liten marknad än en liten fisk på en stor marknad
Även om vi alla vill bli uppmärksammade nationellt, komma med i TV, recenseras i DN/SvD osv så kan det ibland vara bättre att satsa hårt lokalt och sälja riktigt mycket i ditt närområde. Han säger att USA är stort, men även Sverige är ganska stort geografiskt – och glesbefolkat…
En liten marknad kan också vara en nisch, ett intresseområde där det inte finns så många böcker skrivna.

2. Se till att du har råd att trycka, designa och marknadsföra din bok
Om din bok inte ser lika bra ut som en bok utgiven av Bonniers, Norstedts eller något annat stort förlag – vilket är vad du konkurrerar med – bry dig inte om att ge ut den. Anlita en professionell designer. Om du lägger 25.000 kr på att trycka din bok är det värt att lägga 5.000 kr på att göra den riktigt snygg.

3. Satsa på en bokturné
En bokturné kan vara ett bra sätt att marknadsföra en bok, även om det kostar tid och pengar. Åk ut och prata om din bok, berätta varför du skrivit den och vad folk har sagt om den. Ge folk en anledning av köpa den. Och se till att ha något att dela ut, ett visitkort eller ett flygblad med information. Dessutom: på varje ort dit du kommer på din turné finns oftast en lokal tidning eller radiostation. Kontakta dem och berätta att du är där och gärna ställer upp på en intervju.

Evans skrev historia genom att bli den förste egenutgivne författaren att toppa NY Times bestsellerlista. Och efter succén som egenutgivare skrev slutligen Richard på ett kontrakt med förlaget Simon & Schuster som efter en budgivning 1995 betalade hela 4,125 miljoner dollar (idag runt 25 miljoner kronor) för rättigheterna till The Christmas Box som senare även blivit tv-film. Den har sålts i mer än 8 miljoner exemplar.
Därefter har Evans skrivit 16 böcker som alla nått NY Times bestsellerlista och han är en av få författare som toppat både skönlitteratur- och facklitteratur-toppen.

När jag googlade efter fakta om Evans upptäckte jag att han precis släppt en ny bok, i den här intervjun berättar han mer om den.

Däremot är Evans – såvitt jag kan se – ännu inte utgiven på svenska…!

Funderar du på egenutgivning? Då ska du läsa min bok “Lyckas med bokutgivning” som jag skrivit tillsammans med Lars Rambe och Ann Ljungberg.

Har du redan gett ut en bok själv? Kanske du kan bli en av de svenska egenutgivare-idoler som vi kommer att skapa i vår nya bok. Tävla om en plats på Bokmässan i Göteborg!

Fortsätt läsaEgenutgivar-idoler 1: Richard Paul Evans

Nytänkande i lansering av ungdomsbok

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:16 augusti, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Läste idag på Dagens Media att förlaget Opal testar en annorlunda lanseringskampanj för en ny ungdomsbok, “Erebos” av Ursula Poznanski:

Boken har sålts till 16 länder och den 19 september släpps den på den svenska marknaden. Kommunikationsbyrån Tea4Two har gjort marknadsföringen som består av ett datorspel, som är skapat som en prolog till boken.

Eftersom boken handlar om ett datorspel som sprids på Londons skolor finns en logisk koppling. Likaså gissar jag att man ser en stor målgrupp i datorspelande ungdomar som kanske inte alltid läser böcker eller hade upptäckt boken med traditionell reklam.

Nu hänger säkert mycket på att spelet är lika bra som boken. Bakom spelet och lanseringen står byrån Tea4Two.

Jag gick in på sajten för att testa. Först två busenkla gåtor och som avslutning en morsekod som tyvärr innehöll ett litet fel som gjorde att man fick gissa sig till hur lösenordet skulle formas. (Ett mellanslag som kunde hamna på flera ställen).

Som avslutning landade man sedan på en sida där man kunde beställa boken med fri frakt via CDON.

Min fundering: kommer den datorspelande målgruppen att tycka att utmaningen var lagom svår eller för mesig? Är det kanske rentav fel att kalla det för datorspel när många kommer att lösa utmaningen på någon minut? (Bortsett från den sista gåtan som dock mer är svår av andra skäl än att dechiffrera morse).

Men visst är det kul att bokförlag vågar prova nytt!

Kanske är det dags att göra något kul för att marknadsföra InnebandyPiraterna på ett liknande sätt?

Fortsätt läsaNytänkande i lansering av ungdomsbok

Prissättning av eböcker, sociala eböcker, OS-funderingar samt författare som lever på författarskap

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:9 augusti, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

Eftersom jag skriver på en tjock bok (InnebandyPiraterna 3) där jag nu är drygt halvvägs och redan passerat 50.000 ord, borde jag inte lägga tid på att blogga.
Men jag kan inte låta bli att länka till lite läsvärt. Och kommentera helt kort.

* * *

Jan Gradvall är en av de vassaste krönikörerna i Sverige just nu när det gäller böcker/media/musik/film. En av de delar som jag alltid läste i Di Weekend på den tiden jag hade tidningen var Gradvalls krönikor.
Lyckligtvis kan man fortfarande läsa dem på hans egen hemsida. Senast läste jag kloka tankar om SVT, OS och MTG. Jag hoppas ju på att innebandyn ska få OS-status och visst vore det spännande om man 2024 kan se samtliga innebandymatcher i OS som pay-per-view eller i en nyskapad OS-innebandykanal.

* * *

Anton Johansson, som kan en hel del om både sociala medier och e-handel, skriver om hur böcker kan förvandlas till centrum för små sociala nätverk. Via tjänsten Readmill (fortfarande i stängd beta) kan läsare diskutera och länka till eböcker på ett smidigt sätt och tillför därmed boken ytterligare en dimension. Tänk att kunna se vilka som är de vanligaste understrykningarna i en fackbok? Eller att se vilka kapitel som rankas högst i en fackbok? Eller kanske se vilka stycken som kan hoppas över i en roman ifall du vill läsa den snabbare? Allt är möjligt.

Fortsätt läsaPrissättning av eböcker, sociala eböcker, OS-funderingar samt författare som lever på författarskap

En omedveten hyllning till Astrid Lindgren i InnebandyPiraterna

  • Inläggsförfattare:
  • Inlägget publicerat:3 augusti, 2011
  • Inläggskategori:Blogg

När jag häromkvällen läste Emil i Lönneberga för mina döttrar slog det mig plötsligt.
“(…) Emil bodde med sin pappa Anton (…)”

Två av huvudpersonerna i min serie InnebandyPiraterna heter just Emil och Anton. En helt omedveten hyllning till Astrid Lindgren, alltså. Anledningen till att jag valde de båda namnen var att de var bland de vanligaste pojknamnen det år som killarna föddes och jag tänkte att det därför kunde skapa igenkänning hos många unga spelare.

Nu fick det dessutom en annan kul betydelse. Lite förvånad att ingen reagerat på det tidigare faktiskt.

* * *

Jag har etablerat en ny rutin under semestern. Skrivtid varje morgon. Från början hade jag tänkt skriva mellan kl 6 och 9 men ofta har jag inte kommit igång förrän 6.30-7.00 och sedan skrivit tills resten av familjen vaknat (oftast efter åtta).

Jag skriver på den tredje boken i serien om InnebandyPiraterna. Den heter Tredje säsongen så jag behövde inte slösa någon tid på en kreativ titel. Däremot har jag ägnat en del tid åt intrigen och ett grundligt synopsis. Det gjorde jag redan för flera månader sedan och målet var att boken skulle skrivas klart och ges ut i mars-april. Men det sket sig.

Istället skriver jag nu. Läste en bok om hur man skriver en bok på 30 dagar och ett av råden där var att skriva två timmar om dagen och sikta på 1500 ord i timmen. Det lät mycket, men jag har faktiskt lyckats överträffa det tempot vid något tillfälle de senaste veckorna.

Mycket tack vare att storyn redan är klar. Jag har ett skelett som ska kläs i beskrivningar, repliker och allt annat som hör en färdig bok till. De senaste fjorton (eller femton idag) dagarna har jag därför producerat drygt 38.000 ord, ett snitt på 2500 ord/dag. Inte riktigt samma tempo som författaren av boken kalkylerade med (3000 ord/dag) men jag har pendlat mellan 1000 och 5000 ord, lite beroende på hur mycket ostörd skrivtid jag lyckats få.

En slutsats blir nämligen att jag haft väldigt svårt att få ur mig ord de gånger jag blir avbruten flera gånger på en timme av frågor från barn eller sambo. Mailen stänger jag ner helt numera för att inte lockas att läsa den, likaså twitter, G+ och Facebook. Ibland har jag förirrat mig ut på google-research efter faktauppgifter om någon plats eller annat. Då går tiden snabbt och orden blir få.

* * *

Det slår mig idag när jag summerar allt jag skrivit de sista veckorna. Jag är på väg mot en egen NaNoWriMo. Jag testade ju att genomföra den i november förra året, men då gick jag aldrig i mål. Nu har jag faktiskt bara 12.000 ord kvar till de 50.000 ord på 30 dagar som är målet i NaNoWriMo. Kanske rentav kan fixa det den här veckan?

* * *

Målet för hösten: att bibehålla 2-3 timmars skrivtid varje morgon. Innan jag fyllt skallen med intryck från nyhetssajter, innan jag engagerat mig i mailboxar och sociala medier. Bara vakna upp, sätta sig vid datorn och leva mig in i den story som för närvarande är på väg ut ur mig.

Ett första steg mot att bli författare, om inte på heltid så i alla fall som huvudsaklig syssla.

* * *

Nu är det dags att ta hand om lite adminstrativa sysslor. Bokföring och fakturering och mailboxar är inte lika kreativt som skrivande, men det är nödvändigt som företagare.

Fortsätt läsaEn omedveten hyllning till Astrid Lindgren i InnebandyPiraterna