Månadsarkiv: juni 2011

Läsplattor växer snabbare än surfplattor i USA

En kort rapport (via PaidContent) som fångade min uppmärksamhet. Hela 12% av de vuxna i USA äger nu en e-bokläsare, alltså en renodlad sådan (exempelvis Kindle, Nook). Det är en fördubbling sedan november 2010.

Riktigt intressant är det att jämföra utvecklingen på de så hypade surfplattorna (som jag i och för sig tror kommer att växa enormt eftersom de slår ut bärbara datorer i många sammanhang) som växt från 5% till 8%.

För Sveriges del tror jag inte den här utvecklingen har kommit igång ännu. En anledning är att det saknas billiga e-bokläsare.

Igår när jag hämtade ett paket på Posten från Adlibris som vägde 3,5 kg (åtta böcker) slog det mig hur vansinnigt det var. Flera av titlarna var amerikanska och hade alltså fraktats över Atlanten till ett lager i Sverige för att sedan skickas vidare till mig. Om jag hade köpt dem som eböcker (ja, nu är det dags att fimpa minustecknet i eböcker eller hur?) så hade jag 1) fått dem levererade på sekunden, 2) hade de inte vägt något och 3) förlaget/författaren hade fått en större del av försäljningspriset.

Snart dags att köpa en läsplatta. Och en surfplatta.

Egenutgivaren John Locke har sålt 1 miljon e-böcker

Författaren John Locke (nej, det är inte han som var på ön i Lost och inte heller liberalismens fader) har nu passerat otroliga 1 miljon sålda e-böcker på Kindle (20 juni 2011). Han sällar sig därmed till den exklusiva skaran av författare i Kindle Million Club: Stieg Larsson, James Patterson, Nora Roberts, Charlaine Harris, Lee Child, Suzanne Collins och Michael Connelly.

Däremot är Locke den förste egenutgivne författaren som når 1 miljon e-böcker på Kindle-plattformen. Han har skrivit ni romaner, bland andra Vegas Moon, Wish List, A Girl Like You, Follow the Stone, Don’t Poke the Bear! och  Saving Rachel, som nått New York Times topplista över bäst säljande e-böcker.

Helt logiskt har han nu skrivit en fackbok: How I Sold 1 Million e-books in 5 Months. Författaren Joanne Penn har gjort en bra sammanfattning med lärdomar från boken, ett slags smakprov. En intressant aspekt: han har valt att sälja de flesta av sina böcker för 99 cent, en tiondel av vad många amerikanska e-böcker kostar (och en tjugondel av vad en del svenska kostar). Här bloggar John själv om boken.

Om nu Locke var förste egenutgivare till 1 miljon så har jag en aning om vem som kan bli först av alla författare, både egenutgivare och övriga att nå 10 miljoner: JK Rowling som nu äntligen (?) har kommit ikapp utvecklingen och tillåtet att Harry Potter kommer ut som e-böcker.

Men det är inte hennes vanliga förlag som står bakom – nej, Rowling har valt att ge ut böckerna på egen hand, med hjälp av teknik från distributören Overdrive på den egna sajten Pottermore (öppnar i oktober). Wired har skrivit en rejäl artikel om det uppseendeväckande beslutet. Bookseller har också rapporterat.
Rowling har tidigare visat en väldigt rigid attityd mot e-boksformatet och en viss skräck för piratkopiering. Lyckligtvis verkar hon ha svängt i uppfattning då böckerna nu kommer att säljas som öppen e-pub med vattenmärkning. Dessutom antyder hon att fanfiction runt Harry Potter kommer att bli en del av Pottermore, ytterligare ett område där Rowling vädrat sitt missnöje för ett antal år sedan.

Egenutgivare runtom i världen jublar över att Rowling blir ytterligare ett stort namn som sällar sig till egenutgivarnas skara – låt vara att det är stora förlag och filmbolag som byggt hennes varumärke under många år…

Om detta beslut innebär att Harry Potter även kommer att bli tillgänglig i e-boksformat på andra språk än engelska framgår inte av dessa pressreleaser. Någon som vet?

Fotnot: Även Amanda Hocking har sålt över 1 miljon exemplar av sina egenutgivna e-böcker, dock inte på Kindle – ännu.

Två recensioner som faller på eget grepp

I helgen roade jag mig med att läsa två recensioner av Jens Lapidus avslutande del i trilogin om Stockholms gangstervärld: Livet Deluxe.
DN:s Jens Liljestrand försöker göra en parodi på boken genom att kopiera och överdriva Lapidus berättarstil. Det fungerade. Inte så bra. Resultat: sönderhackad och oläslig recension. Hylling eller sågning? Oklart.

Kommentarerna delas i två läger: kul recension och usel recension.

Men riktigt kul blev det när jag sedan bläddrade i HD och läste Gunnar Bergdahls försök att vara rolig på samma tema. Två recensenter som tänkte ”Jag är kreativ, jag skriver något unikt om en bok”. Istället blev det förutsägbart flockbeteende när båda valde samma grepp – att förvandla sin recension till en kopia av Lapidus stil. Bergdahl gör också utfall mot förlaget och tycker uppenbarligen att Lapidus senaste alster är hemskt och kommersiellt och allt det där som en bok inte får vara. Något annat var inte att vänta.

Den stora frågan alla ställer sig är ändå: för vem skriver recensenterna? För sig själva eller för läsarna? De sistnämnda bryr sig uppenbarligen inte alls eftersom storsäljare genomgående sågas friskt på Kultursidorna.

Fotnot: Jag väntar fortfarande på att själv bedöma Livet Deluxe. Jag tyckte ettan var bättre än tvåan, men tvåan var ändå bra.

Konstaterade häromdagen att Lapidus fått ett grymt mediagenomslag med intervjuer. Han verkar få lika mycket recensioner. Och när det gäller recensioner gäller tydligen ”även en dålig recension är spaltmeter och därmed bra reklam”. Hur mycket det än retar herrar Bergdahl och Liljestrand.

Komplettering: Hittar också en recension i Expressen som egentligen är mer av en artikel om deckargenren i allmänhet, av Stig Larsson, där boken får bra betyg: ”Däremot kan jag, för att göra en lång historia kort, konstatera att Livet deluxe är mästerligt genomförd. Om Lapidus tvåa var något sämre än hans debut har han nu överträffat sig själv.” Mellan raderna ”sågar” Larsson samtidigt större delen av den svenska deckarkåren, men det är annan historia…

Ja, det bevisar väl ännu en gång hur olika recensenter kan tycka om samma bok.

Nästa generation läsplattor kostar under 1000 kr i USA

Häromdagen skrev jag om en anledning till att e-böckerna inte slagit igenom i Sverige ännu. Bristande marknadsföring från nätbokhandlarnas sida. Men det finns en annan tung anledning – dyra läsplattor.

Läste ett test i NY Times idag (nåja, på deras sajt) av Apple-älskaren David Pogue. Han ger faktiskt en hel del beröm åt den senaste generationen läsplattor med e-Ink: All-New Nook (håller med honom om att namnet är huvudlöst) och Kobo Touch Edition.

Båda har alltså touchskärmar och man slipper det tangentbord som Kindle haft. Man kan dock inte titta på film på en sån här platta, poängen med e-Ink är att det är batterisnålt. Det är bara när du uppdaterar skärmen som den drar ström. I princip när du bläddrar en sida i en bok. Glöm mobiltelefonens dagliga laddning. En e-bokläsare med eInk-skärm kan du använda i veckor och läsa flera böcker utan att behöva ladda upp igen.

Okej, poängen då? Jo, en anmärkningsvärd detalj i sammanhanget är priset på e-bokläsarna. 130 respektive 140 dollar. Alltså under 1000-lappen. För den allra senaste modellen. Väljer du en lite äldre kan du få den för under 100 dollar på vissa håll.

När man når till de här nivåerna börjar det närma sig en punkt där vem som helst är redo att köpa en e-bokläsare. Framför allt om de inser att man kan fynda böcker för några tior. Och det kan man faktiskt, även om många förlag prissätter uppåt väggarna för nyheter där en e-bok kostar lika mycket som en inbunden bok…

Det enda som verkar negativt med dessa båda plattor, liksom Kindle, är en viss inlåsning. Ja, det är väl precis som Apple kan man säga. Alltså att det är enkelt att köpa sina böcker i den butik som plattan kommer ifrån, men lite bökigare om du ska köpa dem någon annanstans.

En koll i Sverige. Adlibris säljer iRiver Story för 1770 kr, Cybook Opus för 2056 och Sony Touch Reader för 2995. De två förstnämnda har inte ens touchscreen vad jag kan se.

Bokus har faktiskt bättre priser: Cybook Opus för 1390 kr, iRiver för 1290 (slutsåld). Dessutom har de NBoox E600 med pekskärm, WiFi och webbläsare för 2795.

Billigare då hos lilla Billingska bokhandeln som har Cybook Orizon med pekskärm för 2595 kr. Men jämfört med Amazon där samma platta kostar under 1500 kr (225 dollar) så är det ändå dyrt i Sverige. Vad beror det på?

Kanske är CDON billigast av de svenska handlarna med iRiver Cover Story, en pekskärmsläsare med wifi, för 1490 kr med CDON:s egen e-bokshop inbyggd.

Det börjar bli dags att inhandla och testa en e-bokläsare. Även om jag gärna hade velat se priser under 1000-lappen!

Och så slutligen: på temat varför ska man köpa en läsplatta istället för en surfplatta (iPad & Co) när man kan läsa e-böcker på surfplattor? Och på mobilen? Tja, förmodligen av samma anledning som det i de flesta hem finns mer än en tv-apparat och mer än en dator. Och att många av oss har både stationär och bärbar dator. Olika situationer. I soffan kanske vi sitter med surfplattan, men när vi ska lägga oss i sängen och läsa med en sänglampa för att vila ögonen är en läsplatta mer behaglig och dessutom väger den bara en tredjedel så mycket. Ungefär samma viktskillnad som mellan en pocket och en inbunden – vilket har du helst i sängen?

Därför säljs det få e-böcker i Sverige

I pappers-DN ska det ha funnits en artikel om John Ajvide Lindqvists nya roman “Tjärven“. Enligt en kort intervju med författaren i Dagens Nyheter på onsdagen (så klart ej på nätet), har den hittills bara sålt i runt 300 exemplar. Boken har endast getts ut som e-bok och i mp3-format. Ingen pappersprodukt existerar alltså, skriver Daniel Åberg på sin blogg.

Det här är intressant. Häromveckan hade jag en diskussion på twitter med bland annat Daniel och Mattias Boström (Piratförlaget) om vad som saknas för att e-böckerna ska få ett genombrott i Sverige.
Igår hade jag en diskussion om e-böckerna med en annan person som jobbar i branschen som var väldigt skeptisk till om det verkligen blir ett genombrott. Vi hade inte samma bild.

Jag tror att förklaringen kan vara så enkel som att man jämför startsidorna på Amazon, Bokus och Adlibris. Eller varför inte ta med även Barnes & Noble. Ja, när man tittar på de fyra e-bokhandlarnas startsidor kan väl vem som helst se skillnaden och då känns det inte längre märkligt att det säljs så få e-böcker och läsplattor på den svenska marknaden. En bild säger mer än tusen ord. Eller en bild på en läsplatta säljer fler e-böcker än ingen bild…

Frågan är om de kommer att ändra sina startsidor innan Amazon dundrar in i Sverige?

Tillägg: Läser en TT-artikel i DN (på nätet!) om e-boksmarknadens tröghet i Sverige.

Intervjuer med Jens Lapidus överallt – då är det bok på gång

Jens Lapidus - Copyright/fotograf: Mattias EdwallDet vimlar av intervjuer med Jens Lapidus just nu. Exempelvis denna i Di Weekend. Inte så konstigt. Hans tredje (förlåt, fjärde om man räknar serieromanen Gängkrig) bok släpps denna vecka. Livet Deluxe heter den och är avslutningen på trilogin.

Jag har läst både Snabba Cash och Aldrig fucka upp. Den första var bäst, men jag gillade även tvåan och kommer med all säkerhet att läsa trean. Kanske i sommar.

Men som författare med ambitioner blir framgångsrika författare som Lapidus någon form av idoler eller förebilder. Hans första bok är såld i 700.000 exemplar bara i Sverige och den andra i 425.000 ex. Dessutom har serieromanen sålt hela 65.000 exemplar vilket nästan får ses som allra mest imponerande med tanke på vilka upplagor som gäller i den branschen normalt.

Det som imponerar allra mest på mig är dock att han funnit tid att skriva tre tjocka romaner (plus en fjärde) på fem år, samtidigt som han är småbarnsförälder och jobbar som advokat.

Fascinerande också att han väljer att fortsätta som advokat trots att han skulle kunna ägna sig åt författarkarriären på heltid. Å andra sidan har han ju ingen brådska med det – han är bara 37 år gammal.

Själv kämpar jag på med manus till tredje delen av InnebandyPiraterna och funderar över hur jag ska bli mer discplinerad och effektiv i det skrivandet. I intervjun med Lapidus skymtar samma råd som jag fått av Bodil Mårtensson och som jag även själv brukar ge andra som undrar hur man får tid att skriva:

STÄNG AV TV:n!

(Foto: Mattias Edwall)

Nya tider, nya förlag

De senaste veckorna har jag tillsammans med Lars Rambe, den andra huvudägaren i Hoi Förlag, jobbat med underlag till en liten nyemission. Målet är att stärka kassan i bolaget för att till hösten bli mer aktiva med marknadsföring och rekrytering av nya författare till förlaget.

Arbetet med prospektet har varit givande för oss på det sättet att det tvingat oss att återigen skärskåda vår affärsmodell och våra kalkyler. Hur många författare och titlar är det rimligt att man kan dra till sig inom en viss tid? Hur många exemplar kan man antas sälja i snitt? Vilken avkastning kan ägare och författare räkna med?

Men framför allt, vad är det som särskiljer oss från andra förlag och tjänster riktade mot egenutgivare? Vi är ett traditionellt förlag som antar eller refuserar manus före utgivning. Men samtidigt är vi ett otraditionellt förlag genom att vi inte jobbar med förskott utan istället låter författaren investera i boken och dela risken med oss i utbyte mot större avkastning.

Hur många titlar ger Hoi Förlag ut under 2011? Jag hoppas att vi hinner med tio stycken. Nästa år ännu fler. Och om några år kanske vi har en tresiffrig utgivningslista. Det är absolut ingen omöjlighet.

Läs mer

Oflitig bloggare – varför?

Upptäckte att jag varit synnerligen oflitig med mitt bloggande den senaste 1,5 månaden. Lite synd kanske med tanke på hur spännande projekt jag jobbat med under den perioden, inte minst lanseringen av Barkhes Döttrar.

Men även Hoi Förlags framväxande som ser alltmer spännande ut. Flera nya titlar på gång i höst och inte minst en spännande författarresa till Gran Canaria i slutet av november. Mer om den inom kort.

Det är inte bara bloggandet som gått på sparlåga. Det har även mitt eget bokskrivande, både det skönlitterära och det facklitterära.

En av mina bloggar har jag outsourcat – Innebandynyheter.

Det är ett ständigt dåligt samvete att jag inte lyckats slutföra manus till InnebandyPiraterna 3 ännu, speciellt när jag hela tiden möts av läsare som vill läsa fortsättningen. Och jag vill verkligen skriva klart den, och sedan ge mig i kast med fyran och femman…

Dessutom har det dykt upp en hel rad bra idéer till andra böcker som jag vill skriva. Skönlitterära. Det är då jag önskar att jag kunde vara författare på heltid och inte bara förläggare/författare på 20-30%. Istället befinner jag mig lite i ett Moment 22. Det krävs att jag säljer ett antal tusen exemplar av mina böcker varje år för att kunna dedikera mer arbetstid till skrivandet, men för att kunna sälja tusentals exemplar behöver jag ha fler utgivna titlar. För att få fler titlar utgivna snabbt behöver jag lägga mer tid på skrivandet. Ja, ni förstår. Inte minst för att nå mitt långsiktiga mål.

Så egentligen är det väl logiskt då att jag inte slösar (?) tid på att blogga. Utan istället skriver på mina böcker?

Inte fullt så enkelt. Under de perioder då jag skrivit som mest på mina böcker har jag också hunnit med en del bloggande. Det är snarare andra tidstjuvar – som tv – som behöver elimineras…

E-boksrekord av James Patterson – 3 miljoner sålda

För ett tag sedan pratades det om författarna som var först att sälja en miljon exemplar av sina böcker som e-bok, inte minst svensken Stieg Larsson med Millenium-trilogin. Men nu märks också skillnaden mellan honom som ”bara” har tre titlar och storsäljaren James Patterson som skrivit åtskilligt fler:

”Hachette Book Group announced today that #1 bestselling author James Patterson has tripled his record-breaking ebook sales in less than a year’s time. To date, Patterson has sold 3,035,713 ebook units just 11 months after becoming the first novelist ever to surpass the one million ebook unit mark (as of July 2010).” (via Teleread)

Patterson, som väl för många svenskar är mest känd för att ha skrivit en bok ihop med Liza Marklund (fundera över anledningen till att han valde att skriva en bok med henne) som kom ut förra sommaren, har skrivit över 70 romaner på lite mer än 30 år. Han har sålt närmare 200 miljoner böcker totalt, enligt Piratförlaget.

Hur lång tid tar det för den förste författaren att nå 100 miljoner sålda e-bokskopior?

Värdet av en utbildning och hur mäter man utbildningsnivå?

Jag har funderat en del över det här med “utbildningsnivå”. Av två anledningar: dels det lokala perspektivet där man pratar om att Helsingborgsregionen, och framför allt Helsingborg, ligger under rikssnittet när det gäller andel av befolkningen som har högre utbildning.
Dels att jag läste om Peter Thiel, en av personerna bakom PayPal men även investerare i Facebook, som menar att det – i alla fall i USA – finns en utbildningsbubbla.
Lägger man samman dessa båda med mina egna funderingar så blir frågan: vad är värdet av en utbildning och hur mäter man utbildningsnivå på ett rättvisande sätt?

Låt oss börja med det här snacket om “högre utbildning”. Självklart är det nyttigt att gå i skolan och lära sig saker. Vissa yrken kan man knappast lära sig utan en stor andel högskolestudier; läkare, jurist, lärare och många, många fler. Ofta fall handlar det om att man kan lära sig ett yrke snabbare genom att läsa organiserat istället för att inhämta kunskaperna under många års praktik och learning-by-doing.
Men det finns också många exempel på motsaten, där studierna faktiskt inte tillför speciellt mycket till yrkeskunskapen. Tvärtom utexamineras ibland elever som på pappret har yrkeskunskaper men i praktiken inte är värda någonting för en arbetsgivare eftersom de inte har någon som helst praktisk erfarenhet ur verkligheten. Det finns folk som tar ut en högskoleexamen som inte har jobbat överhuvudtaget i sitt liv. Hur mycket är en “högre utbildning” värd då jämfört med någon som under hela skoltiden jobbat varje sommarlov, kanske även kvällar och helger och därefter skaffat sig fyra-fem års yrkeserfarenhet? Vem tillför samhällsekonomin mest?

Läs mer