En vanlig dag i bokhandeln i Varberg
Mitt signeringsbord i Varberg.
Att skriva en bok tar alltid längre tid än du tror
Som jag berättat tidigare så skriver jag på en fackbok just nu. Ett litet brejk i min skönlitterära karriär. Titeln är “Lyckas med bokutgivning” och handlar om hur man ger ut en bok på eget förlag, egenutgivning eller self-publishing som det heter i USA. Där delar jag med mig av mina erfarenheter av det senaste årets äventyr med InnebandyPiraterna.
Jag har ju varit ute och hållit föredrag om just det här, att ge ut en bok, från idé till färdig roman. Men på 20 minuter hinner man förstås inte med alls lika mycket som i en bok på 200-300 sidor (det är inte riktigt klart).
Dessutom, i boken får ni inte bara mina erfarenheter utan även visdomen från två kollegor som jag skriver tillsammans med:
Viktigaste nyheten: el-priset
Både Kvällsposten (Expressen) och Aftonbladet kör på temat “förhandla om el-priset” på löpsedlarna idag. De hittade alltså ingen nyhet med mer spänning i än så?
Läsarnas uppmuntran viktigare än antalet sålda böcker
Nu har min andra bok varit ute i tre veckor. Tiden går rasande fort och jag känner en viss frustration över att jag inte hunnit göra mer för marknadsföringen – även om jag gjort en del. Just nu pågår exempelvis en stor kampanj på CDON där InnebandyPiraterna – Andra säsongen är en av drygt 50 nya titlar som säljs med lägsta pris garanti.
I samband med det kör jag även en liten tävling för att uppmuntra läsare att recensera min bok hos CDON och andra nätbokhandlare. Läs mer om den tävlingen här!
Försäljningssiffran för Andra säsongen stiger också sakta men säkert. Det har inte riktigt blivit den jätterusning som jag hade hoppats på, men samtidigt så har den sålt mer än första boken gjorde på samma tid efter släppet. Och det är många som fortfarande inte uppmärksammat att tvåan har kommit ut. Har man ingen marknadsföringsbudget så är det lite svårare att få ut det budskapet.
Nu är det väl dags för ett te-uppror?
Jag dricker te. Ett par koppar om dagen, jag kallar mig ingen finsmakare. Jag vet inte hur det är med er andra som dricker te men är ni inte väldigt trötta på den okunskap som verkar frodas bland restaurangfolk när det gäller te?
Här är några tips till dem som äger en restaurang på vad ni kan göra för att få fler glada te-drickare som kunder.
1. Se till att erbjuda de tre huvudsorterna av te: svart, rött och grönt. Själv dricker jag mest svart men oavsett vad man föredrar är det lika irriterande varje gång man kommer till en restaurang och det bara finns en enda typ. Vanligast är att de bara har svart eller grönt te.
2. Servera aldrig te-vatten i en termos som det varit kaffe i. Det finns inget värre än att hälla upp en kopp varmt vatten ur en termos och till sin fasa se hur vattnet är smutsigt och doftar kaffe. Har du en gång helt kaffe i en termos är den för all framtid förstörd som vattentermos. Finsmakarna säger dessutom att man egentligen aldrig ska servera tevatten ur termos – vattnet blir för kallt, platt och syrefattigt, enligt experterna.
3. Räkna med att det är fler än du tror som dricker te (en siffra jag sett är 30% av befolkningen som dricker minst en kopp te om dagen). Problemet är att te-drickarna sällan säger ifrån, kanske för att de inte lider av lika kraftig koffein-abstinens som kaffedrickarna? Det är inte så svårt att fråga gästerna om de vill ha te eller kaffe när du serverar istället för att försöka hälla upp en kopp svart dryck. Ni häller aldrig upp ett glas öl eller vin utan att först fråga eller hur?
4. Se till att det finns någonstans att slänga te-påsar eller lägga te-kulor/silar. Hur många gånger har man inte varit med om konferenser där det finns te-vatten, te-påsar men inte en skål eller papperskorg inom räckhåll?
5. Läs på om te och te-sorter. Till skillnad från kaffe där folk oftast dricker vad som bjuds (även om de kanske inte gillar det lika mycket som sitt favoritmärke) så gillar inte alla te-drickare English Breakfast tea. Se till att det finns flera te-drickare i personalen så får ni kunskap på köpet.
6. Även te-vatten ska ha rätt temperatur. Ljummet te-vatten funkar dåligt, något man ibland kan råka ut för på konferenser framåt eftermiddagen då de inte fyllt på nytt varmt vatten sedan förmiddagspasset. Använd inte vattnet från espressomaskinen. Ångan är så het att aromämnen förstörs. Dessutom är syret ”bortångat”.
7. Surfa in på Te-rådets hemsida så lär ni er grunderna.
Har ni några skräckhistorier om restaurangbesök som rör te?
Drömmen om Nobelpriset
Plötsligt ringde telefonen. Ja, plötsligt och plötsligt det var egentligen inte så överraskande. Den brukar ju göra det någon gång varje dag. Och ibland är det faktiskt ingen telefonsäljare som vill försöka lura mig att jag har ett dyrt telefonabonnemang som kan bli billigare om jag binder det på 48 månader.
– Är det Sölve Dahlgren? frågade rösten på andra sidan. Ja, eller i andra änden av den trådlösa förbindelse som band samman vårt samtal denna fuktiga oktobermorgon när löven tyngdes av några timmars ymnigt regnande som dessutom hade blött ner barnvagnen fullständigt när jag några timmar tidigare sprang genom vattenpölarna till dagis.
– Ja, det är jag.
– Det är Peter Englund från Svenska Akademien.
– Va?
– Du vet vem jag är?
– Ja, det är klart.
– Bra. Då förstår du varför jag ringer?
– Eh, nä…?
– Du har fått Nobelpriset i litteratur.
– Skojar du?
– Nej, jag är fullt allvarlig. Jag var lite orolig över att jag hade försagt mig när jag nämnde innebandypiraterna.se på min blogg efter bokmässan men ingen av vadslagningsfirmorna upptäckte det.
– Wow, oj. Jag vet inte vad jag ska säga.
– Du behöver inte säga så mycket nu, men du kommer att få prata desto mer i eftermiddag när media från hela världen ringer och vill intervjua dig.
– Men, varför jag? Är det inte lite ovanligt att ni utser en författare som kanske inte är sådär… litterär?
– Jo, men nu ville vi tysta alla som gnäller om att det bara är smala författare okända författare med konstiga namn som får priset.
– Då borde ni väl gett det till Dan Brown?
– Tror inte det. Då hade Jan Guillou och Liza Marklund aldrig förlåtit mig. Men vi pratade faktiskt om Stephen King.
– Honom växte jag upp med. Det här är ju fantastiskt kul. Jag visste inte att du gillade innebandy.
– Vem gillar inte innebandy? Det är flera ledamöter i Akademien som har barn och barnbarn som spelar innebandy. Det är ju en fantastisk idrott, dessutom en svensk exportsuccé. Snart lika stor som krutet.
– Jaha, det är det som är kopplingen.
– Ja, det är inte bara du som får priset. Det är lika mycket innebandyn. Idrotten har ju inte haft så stort utrymme bland tidigare pristagare heller.
– Nej, det har du nog rätt i.
– Det närmsta vi kommer är väl Hemingway som gillade fiske. Om det nu är sport?
– Ja, sportfiske finns ju.
– Nej, nu måste jag skynda mig. Det är snart dags att möta pressen. Är du redo?
– Jag sitter lite dumt till, jag står i kön på Max men…
Och där. Lika plötsligt som telefonen hade ringt lite tidigare så väcktes jag av barnskrik och doften av hamburgare försvann. Klockan lyste 05:10 och det var dags att stiga upp och plocka upp den lilla ur barnsängen.
Nobelpriset förblir en dröm. Eller?
Är jag en kandidat till Nobelpriset i litteratur 2010?
Om några timmar får vi veta vem som tilldelats Nobelpriset i litteratur. Jag är lite nyfiken på om det denna gång kan bli en författare vars namn jag tidigare hört utanför spekulationerna om vem som ska få priset. Kanske kan det rentav bli en författare vars böcker jag läst? Ian McEwan är förmodligen den ende av dem som finns bland förhandstipsen som jag kan minnas att jag läst på senare år, är faktiskt sugen på att köpa hans senaste bok Hetta. Däremot har jag läst en del andra, historiska nobelpristagare.
Den yngste genom tiderna till exempel. Vet ni vem det är? Svaret kommer längst ner. Det är verkligen en bokdjungel av pristagare; Selma Lagerlöf, Winston Churchill, Ernest Hemingway, William Golding och Harry Martinsson för att bara nämna några som jag faktiskt läst en del av.
Nu kan du köpa min nya bok här bredvid
Idag uppdaterade jag äntligen bannern här bredvid så att man kan köpa InnebandyPiraterna – Andra säsongen istället för den tidigare “Första säsongen”.
Samtidigt kör Adlibris en kampanj för böckerna. Ska bli spännande att se vad det kan göra.
Överhuvudtaget är det mycket jobb just nu för att få ut nya boken i bokhandlare, framför allt i Skåne och Halland där jag har en stark läsekrets sedan tidigare. Och så gäller det att ta kontakt med bloggare för att få dem att skriva om boken och med klubbar för att kunna komma ut och signera. Det är trots allt det bästa – att kunna möta läsarna direkt.
Ja, och så har jag skickat in mina lotter i det stora recensionslotteriet. Idag postade jag de sista kuverten med böcker till ett antal utvalda morgontidningar och månadstidningar och enskilda journalister. Det är ett lotteri eftersom man inte på förhand vet vilka böcker de bestämmer sig för att recensera.
Undersökande journalistik eller reklam?
Ja, inte är det journalistik som är i fokus på Aftonbladets löpsedlar.