Just nu går drevet mot Littorin i media efter att Aftonbladet publicerat en intervju med en kvinna som påstår sig ha sålt sex till honom. Tiden får utvisa hur väl underbyggda dessa uppgifter är eller om det slutar med ännu en i raden av förtalsrättegångar som kvällspressen råkat ut för. PR-konsulterna analyserar krishanteringen och statsvetare tycker det kunde skötts bättre.
Mona "Toblerone" Sahlin och alla andra rödgröna som för någon vecka sedan tyckte det var lågt att lyfta fram gamla synder (P-böter och andra bekräftade synder som drogs upp på nytt var mobbing) tycker nu det är okej att kasta sten även på den som varken erkänt eller är dömd för det han anklagas för. Men kanske är det så att den som gett sig in i leken får tåla steken? Dilemmat är ju att rubrikernas storlek inte alltid står i proportion till brottet utan ofta beror på vilken konkurrens det är om nyheterna just den dagen. Personligen tycker jag ju att dussintals obetalda parkeringsböter är en signal om dåligt omdöme i stil med att elda upp pengar som kunde gett sysselsättning och bidragit till BNP. Andra tycker kanske det är viktigare att förlåta gamla synder och tro på att de inte gör om det nästa gång.
Hela historien får mig att tänka på min gamla novell Judgement Magazine. Undersökande journalistik är viktigt, men också väldigt farligt när det sker oansvarigt. Även som journalist gäller det att hålla tungan rätt i mun.
